Vi vantrivs i (organisations)kulturen

Det osynliga ”samhällskontrakt” som gällde under större delen av 1900-talet upprätthölls av regler och moral samt en tydlig uppdelning mellan det privata och offentliga rummet.  År 2010 har det ersatts av individualismens nyliberala credo på i stort sett alla samhälleliga plan – utom i organisationernas inre värld.

När man blickar tillbaka på dryga 100 år av samhällsutveckling tänker man oftast på den tekniska utvecklingen som saknar historiskt motstycke. Men faktum är att den idéhistoriska utvecklingen på det moraliska, sociala och kulturella området de senaste 50 åren har varit än mer förbluffande än den teknologiska. Det svenska civila samhällets utveckling har bara under denna period gått ifrån ett i princip kollektivt, moraliskt bundet enhetssamhälle till en livsstilsfokuserad hyperindividualism. Något som inte riktigt avspeglats sig i organisationernas sociala utveckling.

Trots en enorm utveckling av management- och organisationsteorier, HRM och etiska riktlinjer under detta senaste sekel har vi fått en tuffare psykosocial arbetsmiljö och allt fler etiska gränsdragningsproblem. Kontrasten mellan det privata och professionella har på ytan minskat och skiljelinjen mellan dem verkar ha blivit tunnare. Det är i många stycken en chimär. Samtidigt som de förväntningar vi har på privatlivet i dag i allt högre grad styrs av en strävan efter jag-uppfyllelse och individuell frihet, så är vi på jobbet bundna till en krass verklighet med begränsningar och traditionalism inom organisationens sociala sfär. Vi kan på jobbet underkasta oss grupptryck, hierarkier, ojämlikheter och revirbeteenden och diverse andra otrevligheter i jakten på erkännande, framgång och status. Beteenden som många av oss inte skulle acceptera som privatpersoner i det sociala umgänget på vår fritid.

Dagens genomsnittliga organisation kontrasterar alltså i själva verket betydligt mer mot det omgivande civila samhället än vad som var fallet för bara 50 år sedan. I den meningen speglade 1900-talets organisationer i högre grad sitt samtida samhälle. Det berodde inte på att organisationerna var bättre sociala miljöer då, utan på att kontrasten mot omvärlden, samhället i övrigt, inte var lika stor. De verkade i ett samhälle som var mer hierarkiskt, moraliskt och kollektivt ordnat.

Organisationsteoretikerna må ha kommit långt när det gäller att formulera företagskultur och etik, men i praktiken, i den operationella vardagen, finns mycket av den moraliska grundsynen från 1900-talet kvar, på gott och ont. I och med att den civila kulturen har förändrats snabbare än organisationskulturen har klyftan mellan det yttre och inre alltså vuxit. I detta avseende är dagens organisationer ett slags kulturella tidskapslar från 1900-talets första hälft från ett samhälle där status, prestige och hierarki inte bara var vanligt förekommande utan också något som ansågs eftersträvansvärt och bra.

Denna växande klyfta ökar risken för en identitetsproblematik. Vi är i dag många gånger fastlåsta i en skenande karusell av å ena sidan en traditionell, arbetsmoraliserande organisationskultur, å andra sidan en ökande ”livsstilsegoism” i den civila kulturen styrd av konsumtionssamhällets krav på individualistisk och moralisk frihet. Vi har med andra ord att förhålla oss till en moral på jobbet och en annan på fritiden, en gränsdragning som inte alla mäktar med att hantera.

Detta är i första hand ett organisatoriskt problem eftersom det lätt kan utvecklas konflikter mellan olika individuella tolkningar av personlig frihet och organisatorisk moral i företaget. Det växande gapet mellan den civila och organisatoriska identiteten kan skapa ett slags moraliskt ingenmansland där individer irrar omkring utan karta och kompass. Lika många, som beklagliga, är de exempel på chefer och medarbetare som har gått vilse i kulturen och berikat sig själva på organisationens bekostnad, utan att känna någon större skuld – till dess det upptäcks (och knappt ens då)!

Vi har sett åtskilliga exempel de senaste åren på ett ökat antal skandalaffärer, senast i raden är HQ-Bank och Göteborgs stad. Men listan är lång och det kommer att komma fler, många fler! Något enkelt svar på hur denna utveckling kan stävjas finns inte. Ytterst handlar det om dig och mig, vilken grundmoral vi har som vägleder oss både som privatperson och medarbetare. Det handlar om att visa respekt för vad som är privat och vad som är offentligt, att skilja på det enskilda och det kollektiva. En högre moral, inte för att moralisera och inte styrd av rädsla för att bli upptäckt, utan genom att vi lyssnar och litar på det sunda förnuftets inre röst och låter det vägleda oss i våra göranden och låtanden. För trots allt handlar det slutligen om vilket samhälle vi vill leva i och vilka organisationer vi vill ha i detta samhälle. Eller för att citera Folkpartiledaren Jan Björklund: ”Moral är bra. Men dubbelmoral är inte dubbelt så bra”!

Magnus von Stapelmohr, konsult på Hamrin & Partners (2010-10-06)