Livsfarligt att bli företagare

Sverige behöver fler företagare och företag. Men var finns de människor som är villiga att betala priset? För många innebär företagande intecknade villor, allt för lite tid för familjen, sömnlösa och oroliga nätter på grund av företagets dåliga likviditet eller en gnagande oro över att momsredovisningen inte blev rätt ifylld, fajter med fackombud och allehanda planer som myndigheterna kräver att även det lilla företaget ska upprätta.

För många innebär företagande också en marginalisering. 40 timmars arbetsvecka, fem veckors semester, ersättning när man är sjuk och en anständig pension efter ett långt yrkesliv är något som de flesta yrkesverksamma tar för givet. Däremot är det långt ifrån alla företagare som kan kosta på sig den här lyxen.

Oavsett vem som utses till näringsminister på tisdag så har hon eller han en stor utmaning att ta i tu med. Regelkrånglet och byråkratin för företagarna har bara minskat marginellt. Samtidigt har statsmakten ålagt småföretagare nya betungande rutiner.

Sverige behöver fler företagare och fler växande företag. Det verkar alla politiska partier vara överens om. Åtminstone om man får tro den nyligen avslutade valrörelsen. Frågan är bara vad som görs för att underlätta företagandet och förbättra småföretagarnas villkor. Alliansregeringen hade målet att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent. En genomgång som den fristående organisationen Näringslivets regelnämnd (NNR) gjort visar att regelbördan bara minskat med 7,3 procent. NNR anser också att de förenklingar som gjorts ofta handlar om marginella saker, inte politiskt känsliga områden som skatter, arbetsmarknad och miljö.

Visst administrativt krångel har försvunnit, bland annat har redovisningsperioden för moms förlängts, men nya regler har också tillkommit. För många hantverkare har systemet med att rotavdraget ska dras av redan på fakturan inneburit ökad administration. Mer pappersvändande och mindre rörpulande...

För de flesta yrkesverksamma räcker det med att man är riktigt bra på något och har en viss social kompetens. Med det här kommer man ganska långt. Det samma gäller inte för företagare och framför allt småföretagare. Många småföretagare tvingas vara något av en renässansmänniska – kunna allt. Man ska vara duktig på allt från affärsplaner, marknadsföring och försäljning vidare över till ingående förståelse av det krångliga regelverket runt till exempel ”semesterlönegrundande frånvaro” eller turordningsreglerna. Företagare vill fokusera på det de är bra på, nämligen att driva företag, kämpa för en idé eller en vision. Men många tvingas lägga tid, energi och fokus på administration och krångliga regelverk därför att han eller hon helt enkelt inte har råd att anlita experthjälp.

Intresseföreningen Företagarna genomförde före sommaren en omfattande undersökning bland sina medlemmar. Endast var tionde företagare kan ta ut fem veckors semester, medan mer än var tredje inte tar ut mer än två veckor semester. Undersökningen visade också att varannan företagare läser sin arbetsmail varje dag och lika många tänker på företaget och jobbet varje dag. Många företagare är besjälade och tycker om att arbeta, men det är inte den främsta orsaken till att företagarna inte tar en ordentlig semester. Flertalet svarade att de helt enkelt inte råd att ta semester.

I dagarna utkommer i Finland en bok med namnet ”Brändikäs” (Utbränd). Boken är skriven av entreprenören Lisa Suonio som för en tid sedan sålde sitt resenätverksföretag Dopplr till Nokia. Lisa, som flera gånger varit på vippen att bli utbränd eftersom hon brunnit så starkt för att förverkliga sin affärsidé, föreläser ofta för ungdomar om företagande. Hennes budskap är att det är livsfarligt att bli företagare, ”företagare måste hela tiden prestera och vara på topp, det tär”. Ändå fortsätter Lisa, liksom så många andra, att starta, driva och utveckla företag som skapar framtidens arbetstillfällen och välfärd.

Företagare har att brottas med rutinerna för att redovisa och betala moms och arbetsgivaravgifter, LAS och av staten påtvingade handlingsplaner av alla de slag. Skulle nu någon företagare hinna fokusera på det som är kärnverksamheten nämligen sälja, producera, leverera och ta bra betalt så kommer hon eller han att konfronteras med ett annat dilemma, den svenska varianten av Jantelagen. Det är okej att vinna 50 miljoner på Lotto. ”Turgubben” får troligen också en helsida i någon av våra kvällstidningar där han hyllas som en hjälte. Däremot är det inte okej att sälja företaget man byggt upp med blod, svett och tårar för 50 miljoner. Det ”allmänna rättsmedvetandet” säger att det är djupt orättvist.

Mats Fors, konsult på Hamrin & Partners (2010-09-30)