Jag skäms!

Vad har möteskultur med Internationella kvinnodagen att göra? Det här är en text som jag skrev för en massa år sedan och bara bytt åldrar med........

Jag har under de år jag skrivet en blogg på vår hemsida funnits skrivit om läget för jämställdheten varje gång det varit Internationella kvinnodagen. Som i stort sett är identisk med de tidigare. Sorgligt.

Jag skäms för att du kvinna arbetar gratis efter 15.51 varje dag. Löneklyftorna mellan män och kvinnor har inte jämnats ut sedan 20 år tillbaka. Hur kan ni chefer som sätter löner försvara detta?

Här kommer min syn på möteskulturen ur ett genus perspektiv.

9 av 10 ledare som tar in mig, som rådgivare eller processledare för att skapa bättre interna möten i organisationen, är kvinnor. Det är fakta. Min tolkning av det är att kvinnliga ledare är , skamligt nog 2018, i kraftig minoritet och ser det ineffektiva lättare i organisationer än männen (eller de som är i majoritet). Det är vi män som byggt upp strukturerna i organisationerna så vi har svårare att se ineffektiviteten. De senaste rapporterna är ju dessutom att det senaste året har kvinnorepresentationen blivit ännu mindre i svenska styrelser. Av våra 78 s.k. storbolag på på börsen har endast 6 kvinnor som ytterst ansvariga.

Det finns inte en enda forskning som stöder att män skulle vara effektivare eller att med fler män i styrelsen så blir företaget lönsammare. Däremot massor av forskning och studier som bevisar motsatsen.

En stor McKinsey undersökning visade att organisationer med minst 3 kvinnor i styrelsen var mer lönsamma än andra. Jag törs påstå att alla stora organisationer har arbetat med “jämställdhetsprojekt” och nästan alla har misslyckats. (Fel möten i strukturen!)

Med en framgångsrik möteskultur skulle chansen att lyckas vara mycket större. Jag tror alla kvinnor känt av överordning och underordning under ett möte. Det är precis som i skolan. Killarna pratar 70% av tiden och tjejerna får max 30% av utrymmet. Samma sak händer när vi kommer in i arbetslivet.

Ett möte med ex 10 personer, 5 män och 5 kvinnor, där männen och kvinnorna pratar exakt lika mycket så upplever både männen och kvinnorna(!) att kvinnorna har “pladdrat” hela mötet……

Förstår inte en mötesledare dessa underliggande strukturer kan det vara svårt att få alla delaktiga. Om en organisation skulle sätta fokus på jämställdhet så skall detta implementeras på alla, ja ALLA, möten. När mötet är slut skall det stämmas av om det som gjorts och beslutats haft ett genusperspektiv. Efter ett halvår så har detta blivit en kultur och då kommer saker att hända! Detta gör det betydligt mindre “farligt” för männen i organisationen.

Om du vill mäta detta på dina möten rekommenderar jag appen Gendertimer. Ett enkelt verktyg som gör det tydligt hur det ser ut på era möten!

All denna rädsla, var kommer den ifrån? Kommentera gärna!

Kvotering? Jag kan inte förstå rädslan kring denna fråga. Vi har ju kvoterat män i 100-tals år. eller? Män har ju kvoterat in män i alla år, för inte har vi väl valts in på grund av vår kompetens? 🙂

Låt oss säga att det är 300 sökande till en chefs tjänst 150 kvinnor och 150 män. Kvar står en man och en kvinna. Tror verkligen någon då att kvinnan är så mycket sämre och inte får platsen om hon kvoteras för att hon är kvinna??? Idag tillsätts män för att det är de manliga normerna som hyllar ex ett manligt nätverk är bättre än kvinnliga. Många mer kompetenta kvinnor blir ju “bortkvoterade” på grund av detta.

Eller skall vi fortsätta 100 år till innan vi har jämställdhet? Våga kvotera! Och till dig man! Tacka inte ja till lednings eller styrelseposter om det inte är jämställt. Vågar du?

Så till om du är förälder! Uppmuntra dina döttrar att prata i skolan, prata mer och prata ännu mer då kommer dina döttrar att våga ta plats. Uppfostra dem inte att vara duktiga och tysta.

Mina barn som idag är vuxna kvinnor, 32 & 34 år, uppmuntrades till att prata, flera gånger fick jag komma på samtal med lärare för att “de pratade sönder” lektionerna. (de pratade lika mycket som killarna). Jag lyssnade inte utan uppmuntrade dom ännu mer att inte vara tyst, precis som vi killar är uppfostrade från början.

Jag är så förbannat trött på alla inlägg som lyfter fram alla andra minoriteter eller ”att i Sverige är det ju inte så farligt” när denna fråga ska diskuteras. Så länge våra döttrar tjänar mindre än våra söner behöver vi skapa opinion och ALLTID säga ifrån.

Läs den utomordentliga boken “Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” av Liza Marklund och Lotta Snickare. En bok av massor av fakta och forskning. Jag tror att alla vi som ser vilken skillnad det blir när vi skapar jämställda arbetsplatser (och förhållanden för den delen) behöver fakta som stöd i vår retorik.

Finns att köpa här för 40:- !

Och du…….efter den efterlängtade Metoo kampanjen (glädjande att läsa tidningen idag att det redan gett resultat) så vad gör våra politiker? Någon som sett att detta är en valfråga? Varför är det tyst? Fattar inte du som politiker att du har en majoritet som skulle stötta dig om du tar detta som den viktigaste frågan för att få en förändring i samhället. (och därmed mer tillväxt!)

Stay gr8

Micke, mötesevangelist