Ny spotregim? Skulle inte tro det...

Kommer ni ihåg den ”Nya ekonomin”? Den gick ut på att förlustbringande IT-bolag kunde motivera sina höga aktiekurser i slutet av 90-talet baserat på att de hade en så extremt unik affärsidé och/eller affärsmodell, trots att det skulle dröja många år innan företagen skulle gå i vinst.

Ett annat liknande fenomen i modern tid är råvarububblan under perioden 2004-2008, som förenklat i sin mest absurda form gick ut på att när alla i Kina skaffar en bil så tar oljan slut. Det är naturligtvis så att ett företag aldrig är mer värt än sina tillgångar och sina framtida förväntade vinster, medan bilar kommer gå på andra drivmedel än bensin långt innan alla i Kina skaffat en bil. När man är mitt uppe i själva fenomenet så kan det dock många gånger te sig logiskt, medan man i efterhand alltid inser hur orimligt det faktiskt var.

För mig är vi just nu inne i en miniversion av ett sådant här fenomen i den nordiska elmarknaden. Vi har berört detta ämne tidigare under sommaren. Det handlar om spotpriset på el i relation till det fundamentala läget. Med det fundamentala läget menar jag då framförallt hydrologiska balansen, marginalkostnaden för kolkraftproduktion, kärnkraftstillgängligheten och det tyska spotpriset (Phelix). Aldrig tidigare har spotpriset under så lång tid varit så högt i förhållande till marginalkostnaden för kolkraftproduktion utan att det hydrologiska underskottet de facto närmat sig 30 TWh samtidigt.

Vi har varit inne på en möjlig förklaring till detta (http://dinel.se/om-din-el/blogg/borsbloggen/dates/2013/7/drommen-om-att-bestamma-priset-sjalv/) tidigare. Förklaringen går dock ut på att detta är något som är av tillfällig karaktär. Det som börjat ske de senaste veckorna är dock att analytiker börjat ta till sig denna nya regim som en sanning, och även låtit detta börja påverka sina prisprognoser framöver. Ett extempel är ett analyshus som har en prisprognos för det kommande halvåret (okt-mar) på 45 EUR/MWh. Detta gäller dessutom systempris, vilket ger ett estimat för SE3 på ca 47,50 EUR/MWh. Detta samtidigt som motsvarande period i Tyskland handlas på 41,50 EUR/MWh och marginalkostnaden för kolkraftproduktion är under 30 EUR/MWh. För mig är detta ett räknestycke som inte går ihop.

Enda sättet att få ihop detta (förutsatt att man inte har en kristallkula som säger att vi får en extremt torr höst eller en extremt kall vinter) är om man tror att mekanismerna i marknaden har förändrat sig och att det som gällt tidigare inte kommer gälla i framtiden. Alltså ett slags ”Ny ekonomi”, fast i elmarknaden. Personligen tror jag inte på detta. Jag tror inte att priserna framöver kommer ligga högre i förhållande till marginalkostnad kol än vad de gjort tidigare. Ser man till rent nationalekonomisk teori torde snarare motsatsen vara fallet, då vi nu (tack vare all förnyelsebar energi och energieffektiviseringsdirektivet) till skillnad från tidigare är på väg mot ett kraftigt utbudsöverskott i den nordiska elmarknaden.

//Jens