Europeisk tillgänglighetslag utan udd

Funktionsrätt Sverige har under många år arbetat både i Sverige och Europa för att förverkliga en lagstiftning om en gemensam marknad för tillgängliga varor och tjänster. Den 8 november enades EU:s institutioner äntligen om tillgänglighetsdirektivet. Tyvärr grumlas segern av att lagen begränsats av så många undantag att den inte längre lever upp till sitt namn.

Förslaget till det europeiska tillgänglighetsdirektivet, The European Accessability Act, EAA, presenterades av den europeiska kommissionen 2015, efter mer än 10 års opinionsarbete från den samlade europeiska funktionsrättsrörelsen. Syftet var att skapa ett europeiskt samhälle som präglas av tillgänglighet på alla områden. När nu lagen blir verklighet fokuserar den till största del på ett begränsat antal digitala produkter och tjänster, medan krav på samhällets fysiska miljö får stå tillbaka.

Funktionsrätt Sverige ser ändå lagen som en steg på vägen mot ett mer tillgängligt Europa.

”EU och alla medlemsländer har antagit Funktionsrättskonventionen, och därmed ställt sig bakom universell utformning av alla nya produkter och tjänster, så att de kan användas av hela befolkningen. Genom begränsningarna i lagen utestängs många i den femtedel av den europeiska befolkningen som lever med funktionsnedsättningar”,säger Mia Ahlgren, intressepolitisk utredare, som arbetat med det europeiska tillgänglighetsdirektivet under många år.

Från den europeiska paraplyorganisationen för funktionsrättsfrågor, European Disability Forum, EDF, poängterar man vikten av att EU:s medlemsstater har en skyldighet att se till att personer med funktionsnedsättning har samma tillgång till miljöer, produkter och tjänster som alla andra.

”Vi delar EDF:s ståndpunkt, säger Elisabeth Wallenius, ordförande i Funktionsrätt Sverige. Det är sorgligt att medlemsländerna inte nått längre när det gäller funktionsrättsperspektivet. Samtidigt stärker det oss i övertygelsen om vår viktiga roll i att fortsätta driva på mot ett universellt utformat samhälle.”

Det europeiska tillgänglighetsdirektivet innehåller bland annat välbehövliga minimikrav på tillgänglighet för utbud av produkter och tjänster. En rad produkter och tjänster måste vara tillgängliga för och kunna användas av miljontals personer med funktionsnedsättning i EU. Det handlar bland annat om datorer, smartphones, TV-apparater, bankomater, betalterminaler, e-böcker, e-läsare, webbplatser, biljettmaskiner och mobila applikationer från privata företag. Nödnummer som 112 och telefonitjänster måste också vara tillgängliga för alla européer.

Men trots detta saknar lagen alltså väsentliga aspekter. Den utesluter transport, småföretag som tillhandahåller tjänster, hushållsapparater och berör endast ytligt tillgängliga byggnader och infrastruktur. Det utesluter alltså väsentliga delar av vardagsmiljön där människor tillbringar större delen av sin tid.