Juletid – en tid att förundras

Julen är en av de viktigaste kristna helgerna, men har vi glömt bort varför vi firar? Clive och Marianne Adams, Frälsningsarméns ledare i Sverige, vill lyfta fram julens under.

– Julen har blivit väldigt kommersialiserad i hela västvärlden. För många blir julen bara en anledning bland andra att ta ledigt, samla familj och vänner, äta gott och ha det bra. Man glömmer att fira det allra viktigaste med julen – Jesu födelse, säger Clive Adams.

Clive Adams är född och uppväxt i Sydafrika och har också bott och arbetat som nationell ledare för Frälsningsarmén i Norge och Storbritannien.

– Det är likadant på alla ställena. Det är mycket fokus på att handla – julklappar, nya kläder och i Sydafrika också nya möbler inför julen. Både barn och föräldrar är stressade, säger han.

– Och allra jobbigast är det för dem som inte har familj, ekonomi eller nära relationer. Under julen blir utsattheten extra tydlig, tillägger hans norska fru Marianne Adams.

Även om Jesu födelse är det viktigaste för dem båda har Marianne och Clive ganska olika syn på hur julen ska firas. Marianne älskar jultraditionerna, julmaten och att julpynta. Varje jul tar hon fram ett stort antal julkrubbor och granen kommer upp senast den 23 december.

– I Norge håller vi ”juletrefester” i mellandagarna. Det tycker jag är en fin tradition, säger Marianne.

Clive är skeptisk. När de skulle gifta sig ville han att Marianne skulle lova att inte ta in en julgran i huset, men han fick backa på det.

– Jag förstår nu vad julen betyder för Marianne. Hon är en julmänniska som strålar under julen. Jag kan se att det är fint med julpyntet, men granen får hon ta hand om, säger han.

Men runt de kristna julsångerna är de odelat positiva. Och de uppskattar att folk blir mer generösa och vill dela med sig till dem som har mindre.

– Men många har tappat bort att förundras över julens under – kopplingen mellan barnet som är fött, korset och att Jesus räddade världen, säger Clive.

Clive och Marianne ser både likheter och skillnader i julfirandet mellan de olika länder där de har bott.

– En skillnad är att vi i Skandinavien firar längre. I Sydafrika är julen i princip över efter juldagen. Då kan man ta ned julpyntet och sedan är det sommarsemester, berättar Clive.

Mattraditionen skiljer sig också förstås mellan de olika länderna, men gemensamt är att det är mycket mat. Själva äter Clive och Marianne norsk julmat på julafton med revbensspjäll i centrum. Svensk julmat blev det i år bara på Frälsningsarméns jullunch på Ågesta folkhögskola.

I Norge har julen också en starkare koppling till Frälsningsarmén i människors medvetanden. När Norges första offentliga julgran fyllde 100 år fick en frälsningsofficer fick vara med och varje gång en kommun ska tända en gran blir Frälsningsarmén inbjuden. Många år sände det norska TV-bolaget Frälsningsarméns adventskonsert och de senaste åren har Norska TV2 sänt adventsprogrammet ”Håp i ei gryte” från Frälsningsarmén.

– När vi är ute med julgrytorna i Norge står folk i kö och barn från förskolorna kommer i grupper med inslagna julklappar. Det är också många volontärer, till exempel fotbollslag och politiker, som ställer upp som volontärer vid grytorna, berättar Marianne.

Men även i Sverige är Frälsningsarméns julgrytor ett uppskattat inslag i julruschen och Clive och Marianne hoppas på att frälsningsarméns representanter kan bidra till att påminna julklappsshopparna om julens budskap.