Högsta domstolen klargör principer för skadestånd som grundas i förlikningar

I en nyligen meddelad dom, T 1247-23, har Högsta domstolen (HD) fastställt viktiga principer för när en skadelidande kan kräva ersättning från en skadevållare för betalningar som gjorts till tredje man genom förlikning. Fallet rörde en vattenskada orsakad av ett städbolag i samband med en bostadsförsäljning.

En husägare anlitade ett städbolag för flyttstädning inför försäljningen av sin bostad. Efter städningen, men innan köparna hade tillträtt fastigheten, upptäcktes en vattenskada. Skadan var lokaliserad i anslutning till tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet. När köparna fick kännedom om skadan riktade de ett krav om 241 000 kronor mot säljaren. Beloppet baserades på en offert för åtgärdande av vattenskadan och andra åtgärder gällande golvet och badrummet. När domstolsprocessen inletts inhämtades ytterligare en offert på 179 000 kronor. Båda offerterna avsåg mer omfattande renoveringar än vad som var direkt föranlett av vattenskadan. Säljaren ingick en förlikning med köparna och betalade 70 000 kronor i ersättning.

Efter att ha betalat ersättningen till köparna, vände sig säljaren till städbolaget med krav på ersättning motsvarande samma belopp. Säljaren hävdade att städbolaget hade orsakat vattenskadan i samband med utförandet av städtjänsten. Städbolaget invände att det saknades bevisning för att det yrkade beloppet motsvarade den ekonomiska skadan och att skadeståndet borde beräknas utifrån åtgärdskostnaden. De argumenterade också för att skadeståndet borde jämkas till noll kronor på grund av vissa brister i tröskeln och badrumsgolvet som de menade gjorde att de inte kunnat förutse eller hindra skadan. Tingsrätten kom fram till att skadeståndet skulle motsvara kostnaden för åtgärdandet och ogillade käromålet på grund av bristande bevisning om skadans storlek. Hovrätten biföll käromålet och tillämpade en skälighetsbedömning avseende kravet. HD fastställde hovrättens dom, men med en mer utförlig motivering kring principerna för ersättning vid förlikningar med tredje man.

I målet slog HD fast att en skadelidande kan ha rätt till ersättning för betalningar till tredje man om:

1. Betalningen grundar sig på en skyldighet att ersätta tredje man.
2. Det finns ett adekvat samband mellan den ursprungliga skadan och förlikningen. Förlikningen måste vara betingad av just den aktuella skadan.
3. Förlikningen står i rimlig proportion till den ekonomiska risk som parten löpte om ingen förlikning hade ingåtts. En objektiv bedömning ska göras utifrån förhållandena vid tidpunkten för förlikningen, hade förlikningen accepterats även om skadelidande inte kunnat få ersättning från skadevållaren.

HD framhöll även principen att den skadelidande har en skyldighet att begränsa sin skada, innebärande att villkoren för förlikningen framstår som skäliga.

Härutöver klargjorde HD att den skadelidande som regel har att presentera utredning som möjliggör en bedömning av punkt 1, 2 och 3 ovan. Dock krävs inte att den skadelidande styrker att han eller hon skulle ha blivit skyldig att betala ett visst belopp till tredje man om någon förlikning inte hade kommit till stånd.

Domen ger viktig vägledning för hur domstolar och parter ska bedöma ersättningskrav som grundar sig på förlikningar med tredje man. Den understryker vikten av att förlikningar är skäliga och direkt kopplade till den aktuella skadan för att kunna ligga till grund för ersättningskrav mot skadevållaren.

För konsumenter innebär domen ett stärkt skydd, då den klargör möjligheten att få ersättning för kostnader som uppstått genom förlikningar med tredje part. Samtidigt ställer den krav på att konsumenter agerar ansvarsfullt och skäligt när de ingår sådana förlikningar.

För näringsidkare, särskilt inom tjänstesektorn, innebär domen ett förtydligande kring ersättningskrav som förs vidare i avtalsrelationer och att förlikningsavtal kan utgöra en grund för att reglera skadan i stället för en dom.

HD:s dom förtydligar rättsläget och kan få betydelse för framtida tvister där skadeståndskrav grundas på förlikningar. Den betonar vikten av att noga överväga villkoren i förlikningar, då dessa kan påverka möjligheten att senare kräva ersättning från den ursprungliga skadevållaren.

Artikeln är skriven av Anja Norderyd, Partner/Advokat och Alma Kornblad, Biträdande jurist.