Bärgningen av DC3:an återupptas

Efter lyftet kommer frysteknik att användas för att frysa bottensedimentet under och omkring flygplanet. Metoden kallas frysmuddring och innebär att kylelement läggs på botten för att frysa det övre lagret av lera och bottensediment. Fartyget Furusund planeras avgå mot bärgningsplatsen den 23 februari för att under cirka två veckor ytterligare dokumentera hela flygplanskroppen invändigt och högersidan utvändigt. Den 8 mars skall bärgningsfartyget Belos vara på plats och förbereda för lyftet som planeras till vecka 12 (15-19 mars). Traditionellt lyft Lyftet av flygplankroppen, kommer att ske med traditionell lyftteknik med Försvarsmaktens egna resurser. De nedfrysningsmetoder som under vintern presenterats och studerats har ej befunnits vara tillämpbara. Främsta skälet är att det skulle ta flera månader att frysa in området runt flygplanet. Vikten på det infrusna "paketet" skulle bli flera gånger högre än vad Belos kan lyfta ombord. Alternativet med högsjöbogsering till Muskö har uteslutits då riskfaktorn blir för hög. Modifieringar efter höstens provlyft Lyftok och andra arbetsredskap har under vintern modifierats och anpassats efter de erfarenheter marinen fick vid provlyftet i höstas. Vid höstens provlyft upptäcktes att flygplanets cockpit endast sitter fast i kroppen i två svaga fästpunkter på ena sidan. Nu övervägs att lyfta denna del separat i en specialbyggd container. Detta för att säkerställa att allt material kommer med upp till ytan. Frysning av bottensediment Efter lyftet kommer frysteknik att användas för att frysa bottensedimentet under och omkring flygplanet. Metoden kallas frysmuddring och innebär att kylelement läggs på botten för att frysa det övre lagret av lera och bottensediment. Den frysta leran lyfts därefter med sitt innehåll. Metoden säkerställer att även mycket små vrakdelar från DC3:an kan lyftas upp till ytan. Det frusna bottensedimentet tinas upp kontrollerat för att därefter sållas efter viktiga föremål. Frysmuddring kommer efter lyftet även att göras på ett större område runt fyndplatsen. Detta för att säkerställa att alla föremål som inte kunnat lyftas med själva flygplankroppen bärgas. Efter frysmuddringen kommer en bottenundersökning att genomföras med avancerade sensorer och metoder över en större yta.