Fontana besöker Grekland, dag 3: Pepperoni och oliver

Tredje dagen började tidigt med utcheckning från hotellet och en bussfärd tillbaka till Thessaloniki, där vi besökte Iordanis Tsagaropoulos - vår leverantör av pepperoni och grillad paprika.

Iordanis Tsagaropoulos grundades 1977 och man har sedan starten strävat efter att förnya och effektivisera sin produktion utan att ge avkall på sin höga kvalitet. Pepperonin, till exempel, genomgår flera kontroller - både automatiska och manuella - innan de till slut hamnar i burkarna. Över 25% gallras bort på detta sätt. Det vittnar om företagets känsla för förstklassiga produkter. Ingen annan pepperonileverantör i Grekland kan erbjuda samma kvalitet.

Tsagaropoulos bjöd oss på en "lätt lunch" inne i Thessaloniki. Den lätta lunchen bestod av ett överdåd av maträtter, bland annat grillad aubergine, tzatziki, fetaost, oliver, olika sallader, moussaka, friterade grönsaker, fläskkött och - såklart - ouzo, vin och grekiskt öl. En lunch värdig en kung.

Med mättade magar och ett humör på topp tog vi farväl av våra vänner på Tsagaropoulos och satte oss på bussen på väg mot nästa mål - vår olivleverantör Konstantopoulos i Katerini, beläget vid foten av det mäktiga berget Olympus. Konstantopoulos är precis som Fontana ett familjeföretag och pappan i familjen springer fortfarande runt i fabriken för att se att allt går rätt till.

Vi delades upp i två grupper och fick lära oss vad som skiljer grekisk från spansk olivproduktion, skillnaden mellan gröna och svarta oliver och hur varje del av produktionen går till. Man visade upp de stora underjordiska tankarna där oliverna förvaras och fermenteras tills de är redo att tvättas och packas. Vi fick se hur de sorteras och väljs ut - först av maskiner och slutligen för hand - och hur urkärningsmaskinen fungerar. Även om största delen av produktionen är automatiserad krävs många kontrollstationer där bara det mänskliga ögat har möjlighet att skilja mellan en bra och en dålig oliv. Allt som allt tar det 1 timme och 15 minuter för en oliv att ta sig hela vägen genom fabriken. Vi fick uppleva hela förloppet, från hur oliverna kommer in i fabriken till hur de slutligen packas och transporteras iväg. Vi var många imponerade medarbetare som slutligen satte oss på bussen för att åka vidare.

Nästa stopp var Mediterranean Village, ett femstjärnigt bostadshotell precis vid havet några kilometer från staden Katerini. Här fick vi lite behövlig fritid och många av oss slängde på sig badkläderna och provade på både pool- och havsbad. Det var varmare i havet.

På kvällen blev vi bjudna på middag av Konstantopoulos. De tog oss till en fiskerestaurang inne i staden och vi fick smaka på många lokala delikatesser och variationer av de grekiska klassikerna. Bläckfisk och Kalamares, friterade småfiskar, tzatziki, ugnsbakad fisk och flera olika sallader och tillbehör. Till det ouzo, vitt- och rött vin, öl och vatten.

Sättet man äter mat på i Grekland har många likheter med t.ex. Spaniens tapas och Italiens antipasti. Man delar helt enkelt på många varierade smårätter istället för att fylla tallrikarna med en och samma maträtt. I Grekland kallas det Mezés - eller mezedes - och beroende på var man befinner sig är det helt olika rätter som brukar serveras. I städer kring havet är det vanligt med fiskerätter och längre in mot landet bjuds man ofta på ugnsbakat får- och lammkött. Gemensamt för hela Grekland är det stora utbudet av sallader och röror - tomat- och gurksallad, melitzanosalata och tzatziki. Självklart med både oliver och olivolja på bordet.

Efter middagen var många trötta och åkte tillbaka till hotellet. Några andra var desto piggare och följde med Konstantopoulos till en grekisk nattklubb där de dansade och hade trevligt till långt in på småtimmarna.