Ungas röst i stadsplaneringen: FOJAB hjälper skolelever få inflytande över sin närmiljö

Så kan en dark och dry idrottshall bli mer pepp. Och två döda gathörn skulle kunna förvandlas till en strulhörna och en chillhörna. På FOJABs kontor står ett gäng högstadieelever och presenterar sina förslag för Malmös stadsarkitekt Finn Williams och stadsbyggnadskommunalrådet Stefana Hoti på hur deras närmiljö kan bli bättre.

När FOJAB för två år sedan flyttade sitt huvudkontor i Malmö till stadsdelen Möllevången, var det viktigt för arkitektföretaget att också bli en aktiv del av området.

– Mycket är kul med Möllan, men det finns en annan sida också med sociala utmaningar och segregation som vi inte ville blunda för, säger Haydar Alward, arkitekt på FOJAB, som tillsammans med kollegan Kristina Kember funderade på hur FOJAB kan vara en positiv kraft på Möllevången.

Öppna dörren till arkitektyrket
De landade i samarbetsprojektet FOJAB + Möllevångsskolan = sant. Det handlar om att få unga att upptäcka vad man kan åstadkomma i en stad med arkitekturens hjälp och underlätta för barnen att påverka. Och om att öppna dörren till arkitektyrket.

– Alla barn i Malmö har inte samma förutsättningar att förverkliga sina drömmar. Om man inte är privilegierad nog att ha kontakter, då kan drömmarna kännas väldigt avlägsna. Alla behöver inte bli arkitekter, men alla ska känna att det är möjligt, säger Haydar Alward, som har jobbat med de här frågorna i flera skolor och stadsdelar i Malmö, både privat och på uppdrag av Malmös stadsbyggnadskontor.

Rätt att bli lyssnade på
Kristina Kember är arkitekt och arkitekturpedagog, med ett särskilt intresse för hur barn bättre ska kunna komma till tals i stadsbyggnadsprocesserna.

– Barn har rätt enligt lag att bli lyssnade på i frågor som rör dem, det gäller också de fysiska miljöerna där barn vistas, säger hon. Men för att det ska ske i praktiken behöver barnen bjudas in och få verktyg att vara med och skapa sina livsmiljöer.

Barnperspektivet behöver finnas med hela vägen från planering till genomförande av projekt, poängterar Kristina:

– Den som deltar i utformandet av en plats vill använda och ta hand om den, det skapas en stolthet och identitet knutet till platsen. Barn har en massa smarta, kreativa idéer som vi vuxna inte kommer på, så platserna blir också mer unika och funkar för fler.

Se omgivningen på ett nytt sätt
Elisabet Niskakari, bibliotekarie på Möllevångsskolan, nappade direkt på samarbetet. Idén sammanfaller med skolans kompensatoriska uppdrag och hennes pedagogiska uppdrag som bibliotekarie att öka elevernas motivation. Vid sex tillfällen har tio elever från årskurs 9 träffat de båda FOJAB-arkitekterna för att, som Elisabet Nisikari uttrycker det, aktivera sina ögon.

– Vi pratade om vilka platser vi gillar i Malmö och varför. Vi formade höga, låga, olikstora rum på innergården, pratade om material och deras olika egenskaper, berättar Haydar.

Det tog inte lång tid innan ungdomarna började se på sin omgivning på ett nytt sätt.

– Jag hade aldrig tänkt på att man kan förändra samhället genom arkitektur, säger Bianca Keza Memari, en av skoleleverna. Att man med färg kan dra blickarna till en viss plats, så att fler ser den, och på så sätt göra den tryggare.

Eleverna fick parvis välja ut egna platser att titta närmare på. De har funderat över vad som är bra respektive dåligt med platsen, vad som funkar och inte, vem som nyttjar den, hur det känns att vistas där – och hur man kan göra platsen bättre. De har fått vägledning i att skissa fram sina idéer och hitta referensbilder. Med hjälp av FOJABs modellbyggare Magnus Nilsson har de byggt modeller som de sedan utvecklat på olika sätt.

Feedback från beslutshavare
I projektet har dialogen genomgående varit väldigt viktig, och att eleverna skulle få möjlighet att få feedback från och diskutera vidare med dem som fattar besluten.

Projektet avslutas därför med att eleverna, inför Malmös stadsarkitekt Finn Williams och stadsbyggnadskommunalråd Stefana Hoti, presenterar sina förslag: Hur entréerna längs gatan närmast skolan kan kännas tryggare och bli mindre av ett tillhåll för kriminell verksamhet. Hur två tråkiga hörn som idag inte direkt används av någon kan bli sköna platser att hänga på för högstadieeleverna, något som idag saknas på skolgården. Hur man med arkitektoniska medel kan göra elever mer motiverade till idrottslektionerna. I det sista förslaget har eleverna velat ge musiksalen mer en känsla av musikstudio.

Med QR-koder bjuds åhörarna in att se sig om i modellerna. Stadsarkitekten och stadsbyggnadsbyggnadskommunalrådet är imponerade:

– Ni förmedlar en viktig insikt: att en plats fungerar olika för barn i olika åldrar. Det behöver vi arkitekter bli bättre att tänka på och inte bara säga ”barnperspektivet är hanterat, check på den”.

– Här skulle somliga säga att övervakningskameror är lösningen på otryggheten. Men ni presenterar helt andra åtgärder utifrån vad ni ser som använder platsen. Därför är det så viktigt att vi får med oss era perspektiv!

– Jag tycker om hur ni pratar om ”det lilla extra”. Som arkitekt hamnar man ofta i att behöva motivera varför det ska satsas extra på något. Ni förmedlar väldigt bra vad detaljerna gör för känslan av en plats.

Verktyg för att påverka
Finn Williams och Stefana Hoti är överens om att staden behöver bli bättre på att fånga upp barns perspektiv. Många barn – eller vuxna för den delen – vet inte om att de har möjlighet att påverka. Här är arbetet som FOJAB gjort viktigt, menar Stefana Hoti, genom att ge eleverna på Möllevångsskolan verktygen att lyfta och föra en dialog kring den här typen av frågor.

Hon lovar att försöka koppla ihop eleverna på Möllevångsskolan med dem som har mandat och möjlighet att genomföra idéerna som hon nyss fått presenterat för sig. För det är sällan en enskild aktör, får barnen veta. Det kan handla om privata fastighetsägare, stadsfastigheter, fastighets- och gatukontoret, kulturförvaltningen…

– Även om inte alla era idéer går att genomföra här och nu, kan de kanske bli verklighet när vi bygger andra skolor, säger Stefana Hoti.

Eleverna är luttrade, men inte omöjliga:

– Jag tror jag talar för oss allihop när jag säger att det viktiga är inte att detta görs på just vår skola, säger Angelina Vargas. Men det bästa ni kan göra för oss är att visa att våra åsikter är viktiga, inte bara säga det.

Allt att vinna
Fördelarna är många när man involverar barn i stadsplaneringen, menar Kristina Kember. Det ger självförtroende att känna att ens åsikt är viktig och barnen blir mer medvetna om sina rättigheter som medborgare.

– Men även det byggda resultatet blir bättre. Staden får fler platsspecifika platser att mötas och röra sig på, den blir mer lekfull, grön, trygg och omhändertagen. Vi har allt att vinna!