Träning i luftstrid kombinerar verkligt och virtuellt

Forskare vid enheten FLSC vid FOI studerar i samverkan med Flygvapnet hur konceptet bäst ska utvecklas och utnyttjas. Nu publiceras en ny rapport.

Flygvapnets luftstridssimuleringscentrum (FLSC), som är en enhet på FOI i Kista, är världsledande inom simuleringsteknik för träning och utbildning av stridspiloter. I den stora hallen finns olika simulatorer, datorgenererade stridskrafter och visuella verktyg som tillsammans används i olika träningsmoment och scenarier.

–Flygvapnet har ett intresse av att ständigt effektivisera luftstridsträning. Med träningskonceptet LVC flyger man fortfarande på riktigt och i simulator, men kombinerar de båda i samma scenario. Vi forskar på hur LVC kan kombinera det bästa med träningssätten för att få mest träningsvärde för samtliga piloter, både i verkliga och simulerade flygplan, säger Rogier Woltjer, som är en av författarna bakom en serie rapporter om LVC (se länkar nedan).

Träna med eller emot varandra

I dag tränar Flygvapnet mest antingen Live (med verkliga flygplan) eller som i FLSC med Virtuals (bemannade simulatorer) och Constructives (datorgenererade farkoster).

–Träningsvärdet, det vill säga nyttan med träningen, är viktigt i sammanhanget. Kostnaden för olika träningskoncept måste hela tiden vägas mot de ökade färdigheter och kunskaper som träningen ger, säger Rogier Woltjer.

LVC-konceptet innebär att piloterna möter varandra och kan samarbeta med – eller träna emot – varandra oavsett om de sitter i en simulator i Kista eller i en Jas 39 Gripen i ett övningsområde i Norrland. De datorgenererade styrkorna i scenariot kan agera medspelare eller motståndare.

Möjlighet att skapa större och mer komplexa scenarier

LVC-konceptet har ett antal fördelar.

– Bland annat att man kan träna många-mot-många, i större komplexa scenarier, med lägre kostnad, högre säkerhet och lägre miljöpåverkan jämfört med om alla aktörer skulle flyga Live. Samtidigt tillförs mer realism till simulatorträningen, säger Rogier Woltjer.

LVC har ännu inte prövats fullt ut i Sverige, men för några år sedan deltog svenska piloter på FLSC i en stor LVC-övning i samarbete bland annat med det amerikanska flygvapnet. Simulatorer på FOI och andra virtuella deltagare och datorgenererade styrkor från USA samt verkliga flygplan som befann sig i luftrummet ovanför Indiana kopplades samman i en virtuell värld.

– Forskningen visar att det som piloterna främst uppskattar med LVC är möjligheten att skapa större och mer komplexa scenarier. Piloterna kommer snabbt in i det här tänket eftersom de redan är vana att träna vissa moment i en simulator.

Regelverken måste anpassas

Rapporten pekar också på utmaningar med LVC, bland annat vikten av tydlighet om vilka regler som ska gälla för verkliga respektive virtuella flygfarkoster då de agerar i samma träningsscenario.

–Att flyga i simulator innebär att civila träningsregler inte behöver följas och man kan träna som i en krigssituation. En verklig pilot i ett verkligt flygplan måste beakta regler som att undvika buller och hålla sig inom ett visst övningsområde. Detta skulle kunna ge flygförarna i simulatorerna ett taktiskt övertag.

Olika regelsystem kan i sin tur innebära risker för flygsäkerheten. En sådan konkret risk är till exempel vad som händer om flygplanen kommer för nära varandra.

– För träningens skull kan det vara bra att inte veta vilka farkoster som de andra piloterna flyger i, verkliga eller simulerade. En tänkbar lösning är att piloten kan välja att visa det på skärmen eller att det visas automatiskt i cockpit när det finns risk för kollision.

Ett förslag som framkommit under forskningen är att den Flygoperativa Manualen (FOM) och andra relaterade regelverk behöver anpassas till LVC när konceptet införs. Den skulle då inkludera hur man ska agera när man kombinerar verkliga och simulerade flygplan under gemensam träning.

–Vi i forskargruppen på FLSC ser fram emot att utforska LVC-konceptet vidare tillsammans med stridspiloter, instruktörer och övningsledning, säger Rogier Woltjer.