Så kan kultur­egendom skyddas i krig

I spåren av andra världskrigets förstörelse av museum, monument och religiösa platser upprättade Unesco 1954 konventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, kulturkonventionen. Den är ett komplement till tidigare internationella överenskommelser, som Haagkonventionerna från 1907. Stater som ansluter sig till kulturkonventionen förbinder sig att inte skada kulturegendom, vare sig som försvarare eller angripare.

Kulturkonventionen ger dels ett allmänt skydd till all kulturegendom, dels ett speciellt skydd för viss kulturegendom.

– Kulturegendom definieras i konventionen som fast eller lös egendom som är av stor betydelse för ett folks kulturarv, säger Julia Dalman, analytiker på avdelningen Försvarsanalys.

För att visa att egendomen är skyddad kan den märkas med en symbol: Den blå skölden, eller den blåvita skölden som den ibland kallas.

Det finns flera regelverk i folkrätten som skyddar kulturegendom. Julia Dalman och kollegan Sally Longworth, forskare på avdelningen Försvarsanalys, har undersökt hur de förhåller sig till varandra, och hur reglerna som styr utmärkning med blå sköld ser ut.

Viktigt involvera Försvarsmakten

Tillsammans har de på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge skrivit rapporten Utmärkning av kulturegendom som skyddas enligt humanitär rätt: Faktorer att beakta vid beslut om utmärkning.

I Sverige kan kulturegendom till exempel vara kyrkor, herrgårdar, museer eller andra byggnader som används för att förvara eller ställa ut föremål, men även exempelvis konstverk, böcker eller minnesmärken.

– Huvudtanken med den blå skölden är att underlätta att identifiera kulturegendom som skyddas enligt humanitär rätt, och att man måste respektera och skydda den. Syftet är att så långt som möjligt undvika att den blir skadad eller förstörd. Men det är också viktigt att notera att kulturegendom är skyddad även om den inte är märkt, säger Sally Longworth.

Sverige har börjat arbeta med hur svensk kulturegendom ska skyddas vid en väpnad konflikt. Urvalet av vad som ska märkas med blå sköld görs av länsstyrelsen, och sedan är det Riksantikvarieämbetet som godkänner märkningen.

– Under processen ska samverkan göras med både ägare och förvaltare av egendomen, och även med Försvarsmakten, säger Julia Dalman.

Som utgångspunkt måste kulturegendomen uppfylla definitionen i kulturkonventionen för att alls få märkas med blå sköld. I rapporten identifierar Julia Dalman och Sally Longworth andra faktorer som kan påverka om egendomen bör utmärkas med den blå skölden eller inte.

– Det kan vara hur den används och om användningsområdet förändrats under en krigssituation, men också var egendomen ligger och hur nära den är militär verksamhet. Vi försöker också vara tydliga med att det inte går att göra en uttömmande lista av vad som borde bedömas i varje enskilt fall, utan det beror mycket på vilken typ av egendom det är, säger Julia Dalman.

Kan ibland attackeras medvetet

Det folkrättsliga systemet består av många regelverk, traktat och konventioner som Sverige har ratificerat och fört in i vår nationella lagstiftning. Rapportförfattarna har studerat hur systemen hänger ihop när det gäller skydd av kulturegendom i händelse av krig.

– Det är inte bara kulturkonventionen som skyddar egendom, och vi måste förstå hur andra folkrättsliga bestämmelser är relevanta för skydd av kulturegendom. En av de mest relevanta regelverken är Unescos världsarvskonvention. Definitionen där är inte riktigt densamma som i kulturkonventionen, men kan ändå vara en utgångspunkt för att identifiera egendom som också är skyddad enligt kulturkonventionen, säger Sally Longworth.

Författarna betonar vikten av att länsstyrelserna har tillräcklig förståelse och kunskap om det rättsliga regelverket, både när det gäller folkrätt och svensk rätt. Rapporten är tänkt att vara en vägledning där allt finns samlat, både vad gäller juridik och process för märkning med blå sköld. Även Försvarsmaktens personal behöver kunskap om skydd av kulturegendom och kan ha nytta av rapporten.

En svårighet när det gäller märkning av kulturegendom är att en motståndare i vissa fall medvetet kan attackera den efter att ha uppmärksammat att den är utmärkt. Men det skiljer sig åt mellan olika konflikter och är något det behöver forskas mer om, enligt Sally Longworth och Julia Dalman.

Skyddet av kulturegendom i väpnad konflikt är lika relevant idag som det var efter andra världskrigets slut, menar de.

– Även om det finns många exempel på där stater brutit mot förpliktelser, finns också exempel på att stater vidtar åtgärder för att skydda kulturegendom i enlighet med folkrätten. Att länsstyrelserna nu börjar märka egendom för att skydda den är ett sådant exempel, säger Julia Dalman.