Obalans mellan försvarets uppgifter och finansiering

I en ny försvarsekonomisk rapport från FOI diskuteras obalansen mellan försvarets uppgifter och finansiering. Beräkningarna visar bland annat att köpkraften minskat, kostnadsökningar inte kompenserats fullt ut och att rationaliseringsmöjligheter överskattats.

– Våra beräkningar visar att Försvarsmaktens köpkraft har minskat kraftigt sedan 1999, säger Peter Nordlund, försvarsekonom vid FOI och huvudförfattare till rapporten. Försvarsanslaget skulle idag behöva vara ca 60 miljarder kr för att motsvara köpkraften år 1999. Den minskade köpkraften beror dels på direkta anslagsminskningar och dels på att löne- och prisökningar inte kompenserats fullt ut.

– Vi kan även konstatera att Sverige minskat försvarsutgifterna mer under den studerade perioden än de flesta länderna i närområdet. BNP-andelen har sjunkit från cirka 2 procent till knappt 1,2 procent.

Försvarsmaktens speciella omständigheter försvårar en ökad produktivitet. Ett exempel är att stordriftsfördelarna succesivt minskar genom minskade verksamhetsvolymer. Personalens dubbla roller i att både vara en del av insatsorganisationen och av basorganisationen som ska producera densamma kan också blockera möjligheterna till effektivisering. Politiska restriktioner och beslut begränsar dessutom handlingsfriheten för Försvarsmakten att genomföra vissa besparingsåtgärder.

Kostnadsutvecklingen för försvarsmateriel uppvisar en mycket snabbare utveckling än den allmänna
prisutvecklingen under den studerade perioden. – De förändringar av Försvarsprisindex som gjordes 2012 innebär fortsatt ökade risker för underkompensation av kostnadsutvecklingen för försvarsmateriel, konstaterar Peter Nordlund vidare. Det finns också skäl att se över pris- och lönekompensationen så att den bättre speglar Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar.

Underskattade kostnadsökningar, överskattade rationaliseringsmöjligheter och försämrad priskompensation har resulterat i att försvarsreformen från år 2009 inte är i långsiktig ekonomisk
balans. – Det kommande försvarsbeslutet 2015 måste därför beakta såväl den långsiktiga ekonomiska obalansen från försvarsbeslutet 2009, som ökade ambitioner till följd av det förändrade omvärldsläget, avslutar Peter Nordlund.