Nyhet -
Geopolitik osäkrar västvärldens band
År 1941 skakade primärminister Churchill och president Roosevelt hand efter undertecknandet av Atlantdeklarationen. Avtalet kom att utgöra en första byggsten till det som kallas multilateralism, alltså internationellt samarbete och bygget av ett regelverk, främst för USA och Europas stater, men även internationellt. Senare infördes andra regelverk som FN, avtalet om tullar och handel (GATT) och Världshandelsorganisationen (WTO).
– Det finns idag två parallella skeenden som utmanar regelverken. Det ena är framväxten av regionala makter som försöker dominera sina respektive grannskap. Ryssland, Kina och Iran är de främsta exemplen och kallas ofta för revanschistiska makter. Det andra är utvecklingen mot en snäv nationell och protektionistisk politik, vilket även USA bidrar till. Detta brukar kallas för geopolitikens återkomst, säger Niklas Rossbach, försteforskare på enheten för säkerhetspolitik i Kista.
Han är författare till rapporten Whither Transatlantic Security? – Values, Interests, and the Future of US–European Relations som beskriver hur internationella fundament av regelverk attackeras och ifrågasätts – och därmed ställs många av västvärldens gemensamma värderingar på sin spets. Det blev tydligt med den ekonomiska krisens början runt år 2008, men startade redan tidigare.
– Vi är i slutet av eran med ekonomisk och politisk globalisering, ökad demokratisering och multilateralism under amerikanskt ledarskap. Den som varade från slutet av kalla kriget fram till den ekonomiska krisen och till den ökande konkurrensen mellan stormakter i slutet av 2000-talet. I Europa tydliggörs det bland annat av fokusskiftet från internationella militära uppdrag till ett förnyat fokus på territoriellt försvar, säger Niklas Rossbach.
Frustration över Trump
Så vad kommer att ske med de transatlantiska relationerna i framtiden?
– Vi behöver inse att relationerna inte bara handlar om säkerhetspolitik, utan om värderingar. Det har länge antagits att eftersom Europa och USA delar samma värden kommer de i stort sett också att ha samma intressen. Men vad händer om gemensamma värden inte längre leder till gemensamma intressen?
Väst responderar inte alltid i samklang över den förändrade maktbalansen i världen. Den återkommande europeiska frustrationen över delar av president Trumps retorik tyder på detta.
Situationen innebär en risk för en minskad förutsägbarhet om hur Väst kommer att agera i olika situationer. Det kan exempelvis leda till att Kina försöker driva in kilar mellan USA och Europa och att Ryssland kan frestas att ta sin äventyrliga utrikespolitik ett steg längre, kanske även riktat mot länder i Västeuropa.
– EU brottas idag med bland annat Brexit. Men en förändring av de transatlantiska relationerna och Nato kan innebära att det överstatliga EU måste fokusera på andra frågor och kanske behöver bli en riktig supermakt i sig, och inte bara en ledande ekonomisk aktör. Men det kräver att EU blir lika anpassningsbart som Nato har varit, och det är inte lätt.
Niklas Rossbach säger att även om Nato hittills varit det kitt som hållit samman västvärlden är det inte säkert att det räcker i framtiden. Och jämfört med Nato, spelar enskilda handelsöverenskommelser en mycket liten roll.
– Det kan vara nödvändigt att återvända till Natos ursprungliga fokus på territoriellt försvar för att skydda Europa i dagsläget, men det är inte nödvändigtvis tillräckligt för att säkra västerländska värderingar och intressen i framtiden.
