Forskare reder ut folk­rättsliga oklarheter kring autonoma patrull­robotar

Patrullrobotar är en typ av vapensystem som kombinerar förmågor från obemannade flygfarkoster och markmålsrobotar. Patrullrobotar kan övervaka ett område och söka efter potentiella mål. Folkrätten består av regler och principer som anger hur stater och vissa andra internationella aktörer får agera gentemot varandra, även i krig och konflikt.

– Jag har gjort en förstudie om vad som krävs för att en patrullrobot självständigt (autonomt) ska kunna göra målval som är i enlighet med den internationella humanitära rättens regler baserade på den så kallade distinktionsprincipen, säger Pontus Winther, forskningsledare på avdelningen Försvarsanalys.

Distinktionsprincipen innebär, i korta ordalag, att anfall bara får riktas mot militära mål.

Sverige verkar inom ramen för den FN-initierade internationella expertgruppen CCW GGE LAWS för att en folkrättslig reglering av vapensystem med autonoma funktioner är önskvärd. Sverige och flera andra länder föreslår dels ett förbud mot helt autonoma dödliga vapensystem som agerar helt utanför mänsklig kontroll och ansvarig befälsstruktur. De föreslår även en reglering av andra dödliga vapensystem med autonoma funktioner på ett sådant sätt att deras förenlighet med den internationella humanitära rättens regler och principer kan säkerställas.

– Vid en översiktlig anblick verkar det idag inte finns något uttryckligt förbud i den internationella humanitära rätten mot att använda vapensystem som genomför helt autonomt målval. Det finns inte heller något uttryckligt folkrättsligt förbud mot att utveckla, tillverka eller förvärva sådana vapensystem som utnyttjar denna teknik. Hur folkrätten i övrigt begränsar användningen av patrullrobotar är inte helt tydligt, säger Pontus Winther.

För när Pontus Winther noggrant gick igenom litteraturen om hur patrullrobotar får bete sig en i väpnad konflikt fanns det inga enhetliga svar att få.

– Det finns forskare som hävdar att det är tillåtet enligt distinktionsprincipen att vapensystem väljer mål och inleder bekämpning helt utan inblandning av en operatör. Andra forskare ger uttryck för en snarlik uppfattning genom att hävda att den tillåtna användningen är begränsad till de situationer där de kan användas i enlighet med den internationella humanitära rätten. Sedan finns det de som påstår att användningen är tillåten endast om vapensystemet är programmerat att aldrig anfalla människor utan endast egendom, till exempel stridsvagnar. Mera forskning krävs helt enkelt, säger Pontus Winther.

Projektet (UCAV Demo) är nu inne på sitt andra år av tre. Målet är att tydliggöra vilka folkrättsliga krav som ställs på användningen av patrullrobotar med autonoma målvalsfunktioner. Några frågor som det behövs mera forskning kring är:

• Ställs olika krav på precision och säkerhet vid mänskligt kontra maskinellt målval? Ställs det till exempel högre folkrättsliga krav på precision och säkerhet i målval om möjligheterna till precision och säkerhet ökar?
• Vad menas med uttrycket ”planerar eller beslutar om anfall” i den internationella humanitära rätten? Kan ett tekniskt system ”planera” och ”besluta” i den mening som avses i regeln, eller är det enbart mänsklig planering och beslut som avses?
• I vilken mån kan rättsliga avgöranden om överträdelser av regler som baseras på distinktionsprincipen vara användbara när dessa frågor diskuteras?

Forskningen kring dessa frågor, bland annat, pågår nu inom projektet.