300 år av vargangrepp på barn, historik och analys

Analys av vargangrepp på barn. Som en del av SKANDULV projektet har Linnell och Bjerke gjort en grundlig undersökning av angrepp på människor under flera århundraden bakåt i tiden. Tusentals offer, både från rabiesvargar och icke smittade vargar hittades. Resultatet redovisades i Fruktan för Vargen, OM722. Eftersom vargen praktiskt taget utrotades i västvärlden under de senaste tvåhundra åren är det mesta av relativt gammalt datum och det är svårt att klarlägga orsakssammanhangen. Men tillsammans med Magnus Hagelstam från Finland har vi identifierat ett antal väldefinierade, väldokumenterade fall av angrepp på barn som sträcker sig 300 år bakåt i tiden. Den normalt vedertagna orsaken till födoangrepp av varg har varit brist på naturligt byte. Vi tror också att detta är en viktig faktor men granskningen av de funna, omfattande angreppen på barn har troligen en ännu starkare förklaring. I alla fallen vi granskat har vi funnit en brist på aktiv jakt på varg som kommit närmare mänskliga boningar. Vargen är en allätare som alltid söker nya födokällor. Samtliga fall vi funnit kan förklaras på detta sätt. Enda undantaget är Gysinge-vargen men det var en mycket unik episod. Den fråga vi ställde oss var: ”Varför angriper inte vargen barn oftare?” Inte: ”Varför angriper vargen människor?” Barn är ett naturligt byte eftersom det kan bäras iväg och förtäras i lugn och ro. Det här är vad vi fann 1718-20. Storkyro i Norra Österbotten. Minst nio döda, mest barn. Man har spekulerat i att ett slag i trakten fyra år tidigare hade gjort vargarna vana vid att äta människor. Men tidsförloppet till angreppen är för stort. Men det här var under Karl XII krig mot Ryssland. Den manliga befolkningen var utkallad till krigsmakten så jakt på närgångna vargar hade inte första prioritet. 1810-11. Område vid floderna Rehn och Maas. 14 angrepp på barn, vara 11 var dödliga. Höjdpunkten av Napoleon-krigen. 1721 till mitten av 1800-talet. Karelska näset. Område överlämnat till Ryssland där sedermera all jakt förbjöds. Cirka 40 barn dödades under den tiden. 1877-81. Sydöstra Finland. Den mest kända episoden är Åbo-vargarna. Under de åren dödades ett 30-tal barn och flera skadades av minst fyra olika varggrupper. Angreppen slutade när man helt enkelt utrotade vargarna i trakten genom inkallade jägare från när och fjärran. De ryska jägarna betraktades som hjältar. Varför hände det? 1868 överfördes den från Sverige ärvda fria jakten till markägarna och jakttider infördes. Samtidigt avskaffades kommunernas plikt att hålla varggropar och ordna vargskall och ersattes med en föga motiverande skottpeng.. All jakt på varg upphörde i praktiken. 1944-53. Kirov och Vladimir guvernementen i Ryssland. I det 120.800 km2 stora guverrnementet Kirov dödade och åt vargar barn 26 barn och unga i nio separata distrikt och tio i det 29.000 kms stora Vladimir guvernementet. Fallen dokumenterades och beskrevs ingående av ledamoten i Sovjetunionens vetenskapsakademi Michail Pavlov som var stationerad i Kirov. Han beskrev hur vargarna snart blev oskygga som kringstrykande hundar efter det jägarna gått till fronten och den normalt intensiva vargjakten upphörde. Liknande förekom i hela Sovjet och en statlig kommission tillsattes för att kartlägga vargproblemen. Den fann 80 dödfall men dess arbete kom av sig. 1989-96. Uttar Pradesh i Indien. Ett stort antal barn attackerades. 92 fall specialgranskas i rapporten. Utöver dessa fall finns ytterligare 895 dödsfall redovisade mellan 1878-1996 för Uttar Pradesh. Den indiska vargen som nästan blivit utrotat under tidigare kampanjer i samband med angrepp på människor kom nu på listan över mest skyddsvärda djur. All jakt upphörde även i närheten av människornas byar. Attackerna i Finland och Indien är totalt felredovisade även i nyare litteratur om vargen. Påståenden som att en gammal vargtik härjade i Åbo under tre års tid och både vad gäller Indien och Finland spekulationer om mödrar som sätter ut sina barn för att få ersättning. Ovanstående visar klart att någon fredlig samvaro mellan varg och samhällen med barn knappast är att rekommendera. Calle Seleborg, Likenäs, Sverige Magnus Hagelstam, Sjundeå, Finland Bakgrund och referenser. I Finland och Sverige har kyrkböcker förts över församlingarnas medlemmar. Födda, döda och giftermål liksom in- och utflyttning har noggrant noterats. För allt publicerat material sedan lång tid tillbaka i Sverige och Finland arkiveras en kopia och finns tillgängligt för forskning. Gäller även för dagstidningar. Informationen i Finland har sammanställts av två historiker vad gäller varg. Dr. Jouko Teperi, finsk historiker 1977 utgavs av The Historical Society of Finland (Suomen Historiallinen Seura) en 175-sidig bok som #101 i serien (Historiallisia Tutkimuksia) med titeln ”Vargen som hot till landsortsbefolkningen i Finland under 1800-talet” (SUDET Suomen rintamaiden ihmisten uhkana 1800-luvulla), ISSN 0073-2559, ISBN 951-9254-10-2. Mr. Antti Lappalainen, Finsk historiker Antti Lappalainen sammanställde information om offer för vargangrepp från tingsprotokoll och kyrkböcker från 1660 liksom från tidningsklipp från ca 1830 och framåt. Resultatet redovisades i boken ”I vargens spår” (Suden Jäljet) 2005, ISBN 952-5118-879-9. Han fann 193 döda, vara 110 barn, på grund av predations angrepp. 69 av dess hände under åren 1831-81, var åttonde månad under 50 år. Dessutom blev 83 vuxna dödade, de flesta från rabiessmittade vargar. Mr Lappalainen undersökte bara angrepp på människor, Dr Teperi tog ett vidare perspektiv. Mr Lappalainen fann dubbelt så många mänskliga offer som Dr. Teperi. Mr. Michail Pavlov, medlem av Soviet Academy of Sciences. 1982 publicerades boken Volk (Vargen) och en andra utökad upplaga kom ut 1990, ISBN 5-10-001221-8. Utdrag på svenska finns på www.locomail.com/vargen -> wolf.pdf Tyskland 1810-11 finns beskrivet i en artikel i Wild und Hund nr 21, 2004. Baseras på ”Volksakten” från den berörda tiden. Wildlife Institute of India, Mr. Kishan Singh Rajporuhit Rapport från Uttar Pradesh beställd av Indiska regeringen. Publicerades i the AMBIO series in March 1999. (Royal Swedish Academy of Sciences). Kortfattad svensk översättning finns på http://www.folkaktion.com/content/view/2793/34/ Mark McNay, A Case History of wolf-Human Encounters in Alaska and Canada, Alaska Department of Fish and Game, Wildlife Technical Bulletin #13, 2002. Många, (men inte alla), av fallen finns också beskrivna i NINA OM722 av Linnell och Bjerke. Calle Seleborg, Folkaktionen ny Rovdjurspolitik calle@legolas.se