Kaviarmackan är räddad tills vidare, men julsillen kan bli dyr.

I samverkan med vår europeiska samarbetsorganisation AIPCE driver Fiskbranschens Riksförbund frågan om så kallade ATQ:er (Autonomous Tariff Quotas) som ger sjömatsindustrin tillgång till tullbefriad råvara från länder utanför EU – även när frihandelsavtal saknas. För svensk sjömatsindustri är det exempelvis två positioner (artiklar) som är viktiga: Atlant- och Nordsjösill på tunna och Torskrom för kaviarproduktion. I båda fallen har vi ett stort beroende av råvara från Norge. Eftersom den handelspolitiska relationen mellan EU och Norge är ansträngd för tillfället, är frågan kring ATQ:er viktigare än på länge. För en kort tid sedan presenterade GD Mare (Directorate General for Maritime Affairs and Fisheries) sitt förslag till EU-kommissionen. Ett förslag som innehåller både sött och surt för svenskt vidkommande.

Måste vi verkligen importera? – kan man fråga sig till att börja med. Vore det inte bättre att svenska fiskefartyg levererade råvaran till svenska kulinariska specialiteter? Självklart, säger vi på Fiskbranschens Riksförbund. Men om vi tar sillen som exempel så täcker fisket inom EU bara 50 procent av konsumtionen. Och de svenska fiskekvoterna skulle behöva vara cirka fyra gånger större än idag – enbart för att täcka den inhemska konservindustrins behov av råvara. Så i frågan kring ATQ:er finns ingen konflikt mellan livsmedelsindustrin och den svenska fiskerinäringen.

I förslaget från DG Mare ingår Torskrom för kaviarproduktion, men inte Sill på tunna. Den sistnämnda råvaran är ibland lite svår att förklara för våra europeiska kollegor och för EU. Sill på glas i olika former är ju inte särskilt angeläget söder om Danmark ... Men i Sverige har den enorm betydelse för hela sjömatsindustrin, inte bara för sitt eget kommersiella värde utan också för att den motiverar och driver andra sjömatsartiklar i handelns hyllor. Med 20 procent tull vid gränsen kan detta få svåra konsekvenser.

Fiskbranschens Riksförbund fortsätter sin intensiva dialog med AIPCE och Jordbruksverket och vi kommer få anledning att återkomma i frågan. I det korta perspektivet vill vi tillskapa ATQ:er där de behövs, men den stora frågan är naturligtvis att lösa upp de handelspolitiska knutarna med våra grannar. Vår gemensamma historia av samarbete och frihandel har historiskt gynnat båda parter och varför ska det inte kunna fortsätta så?