Visa från ombudsmannen

Ni får förlåta mig om jag blir tjatig. Jag vet att mina senaste blogginlägg har haft vissa musikreferenser, men jag tänkte inte sluta riktigt än. Idag tänkte jag anknyta till Fred Åkerström och Kent Andersson och deras ”Visa till ombudsmän”. Det borde jag kanske egentligen inte göra; den är för det första inte särskilt opolitisk (vilket Finansförbundet är). Den innehåller, för det andra, dessutom en svidande kritik av fackföreningsrörelsens utveckling.

Anledningen till att jag gör det är att jag vill påstå att de hade fel. Låtskrivarparet påstod nämligen redan 1972 ”att alla avtal är grymma gravtal över en död solidaritet”. Några kanske tycker att solidaritet är ett småtöntigt ord och ifrågasätter den värdegrund det representerar. Vad mig anbelangar kan vi kalla det för lingonsylt eller vad som helst, bara vi är något så när överens om innehållet; att gemensamt och utan egenintresse verka för kollektivets bästa.

Det finns säkert några som tycker att vi överreagerade när vi förklarade vår avsikt att säga upp vårt kollektivavtal med BAO, och ifrågasätter om detta är för kollektivets bästa. Den totala löneutvecklingen i finansbranschen har inte varit dålig, och vissa arbetsgivare har skött sig bra. Tyvärr visar dock statistiken för 2012 att det finns företag där medlemmar inte fått löneökningar i den grad som Finansförbundet anser avtalet ska ge. Orimligt många medlemmar har fått ingen eller marginell höjning av sina löner. Detta kan vi inte acceptera.

Vi var väldigt tydliga när avtalet undertecknades; om en aktör missköter sig så säger vi upp avtalet. Alla medlemmar som omfattas av avtalet ska känna att deras löneut­veckling är rimlig och att deras prestationer belönas. Om inte detta görs, så måste vi reagera. Nuvarande avtal har varit lyckosamt för många, men många medlemmar har också blivit utan. Det är för deras skull som vi kan komma att säga upp avtalet.

Detta är för kollektivets bästa. Om vi inte tillsammans står upp också för de som hamnade sämre till denna gång, så har arbetsgivarna vunnit. Om vi tillåter våra motparter att splittra oss, kan vi lika gärna lägga ner. För att citera Manic Street Preachers; ”If you tolerate this, then your children will be next”. Solidaritet är inget fult ord; det är bannemej en förutsättning för att vi ska kunna tillvarata våra gemensamma intressen!

Magnus Lundberg, jurist och ombudsman på Finansförbundet