Ekologiskt jordbruk kan bidra till att möta behovet av tryggad tillgång till mat

Vitalt att använda kemiska insatsvaror med kunskap Rom, 10 december 2007 – FAO kan inte med säkerhet hävda att ekologiskt jordbruk kan ersätta konventionellt jordbruk och samtidigt trygga världens tillgång till mat, konstaterar Jacques Diouf, FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) generaldirektör, idag. Jacques Diouf kommenterar den senaste nyhetsrapporteringen och kommentarer från media som antyder att FAO stöder ekologisk jordbruk som en lösning på världens hunger. ”Vi ska använda ekologiskt jordbruk och uppmuntra det där det är möjligt”, understryker Diouf. ” Det producerar nyttig, näringsrik mat och är en växande inkomstkälla för både industriländer och utvecklingsländer. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att ekologiskt jordbruk kan föda sex miljarder människor idag och nio miljarder människor år 2050 utan förnuftig använding av kemiska insatsvaror.” Ekologisk odling tar i allmänhet avstånd från användingen av kemiska insatsvaror. Nästan 31 miljoner hektar, eller ungefär 2 procent av världens jordbruksmark, odlades på ekologiskt vis år 2005. Den ekologiska odlingen genererade intäkter på 24 miljarder US-dollar i EU, USA, Kanada och Asien 2006. I maj i år var FAO värd för en internationell konferens om ekologiskt jordbruk. Ett av de dokument som presenterades som diskussionsunderlag, av en av de deltagande forskarna, hävdade att ekologisk odling kan producera tillräckligt med mat för nuvarande världsbefolkning. Oklara bevis De data och de modeller som pekar på att ekologisk odling till skillnad från konventionellt jordbruk har större potential för att föda världen, såväl som dess goda effekter för hälsan och miljön är inte helt entydiga, konstaterar FAO. Ekologiskt odlade produkter ger i allmänhet högre priser än konventionellt odlade produkter och är därför en god inkomstkälla för lantbrukare. De måste dock möta de krav som ställs på ekologiskt jordbruk och på kvalitet och kräver stor kunskap, stora investeringar och effektiv organisation längs hela produktions- och marknadsföringskedjan, vilket innebär att de flesta resursfattiga bönder i utvecklingsländer inte kan möta dessa krav. Förnuftig användning Förnuftig använding av kemiska insatsvaror, i synnerhet gödningsmedel, kan bidra till att betydligt öka matproduktionen i Afrika söder om Sahara där bönderna använder mindre än en tiondel av de gödningsmedel som deras asiatiska motsvarigheter använder, anför Diouf. Mycket av den afrikanska odlingsmarken lider av begränsningar så som sura jordar och minskad avkastning och är i stort behov av jordmånsförbättring och näringstillskott. Världsbanken ägnar i år sin World Development Report åt jordbruket och anför att ”förbättring av odlingsmarkens produktivitet i Afrika kommer att...kräva ökad använding av oorganiska, eller ”mineralbaserade” gödningsmedel” och att ”liten användning av gödningsmedel är ett av de stora hindren för ökad produktivitet inom jordbruket i Afrika söder om Sahara”. Malawi, som sedan många år har tagit emot matbistånd, har nyligen ökat sin majsproduktion efter att man börjat förse småskaliga bönder med insatsmedel, inklusive gödningsmedel. ”Kemiska insatsmedel måste dock användas med försiktighet”, understryker Jacques Diouf. ”Man måste använda de rätta insatsmedlen, de rätta mängderna, och använda dem på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Annars kan man i det långa loppet göra mer skada än nytta.” Man kan få bättre produktivitet med mindre insatsvaror genom system som Integrerad skadedjurskontroll (Integrated Pest Management, IPM) och Konserveringsjordbruk (Conservation Agriculture, CA), poängterar Diouf. IPM kan minska användandet av bekämpningsmedel med 50% när det gäller bomull och grönsaksproduktion och upp till 100 procent när det gäller risodling. Konserveringsjordbruk och jordbruk med minimal plöjning minskar behovet av arbetsinsatser genom att ta bort plöjning och använder 30 procent mindre gödningsmedel och 20 procent mindre bekämpningsmedel. De viktigaste redskapen för att idag och i framtiden försörja världens befolkning kommer att vara ökade offentliga och privata investeringar, rätt politik och teknik, kunskaps- och kapacitetsbyggande som baseras på en hållbar användning av ekosystemen. ”Vi har inte någon annan magisk lösning för problemet att förse världens hungriga och fattiga med mat”, avslutar Diouf. Frågan om hur vi skall möta målet ”en värld utan hunger” och försäkra oss om att alla människor har tillgång till mat skall tas upp vid ett högnivåmöte som FAO inbjuder till under nästa år. Stats- och regeringschefer, företrädare för forskning och vetenskap samt för det civila samhället kommer att diskutera frågan vid vid mötet om hur vi skall ”Hur förser vi världen med mat år 2050?” (Feeding the World 2050). Läs mer: www.faonorden.se