Malins bild- & sångpoesi i Rumänien: dag 12 - BÖN

Tror jag sköljdes av bön. En kallelse eller rit. Hon talade högt och länge. Höll mina händer. Hennes mjuka och varma. 

- Kalla, sa maken om mina. Att de var när han hälsat. Och han höll dem i sina och kysste dem. 

Kunde få bröd om jag ville. Varmt för frusna som inte kunde ta emot vårsolen. 

Varmt för den som tänker så fingrarna stelnar ...

Det bufflade under bordet. Lammens mjuka fnysnosar kittlade. Lena ullpannor som stångades var gång jag flyttade foten. 

Cementgolv. Ikoner. Tusentals små bilder. 

Käppen. Ljuset från fönstret. Elden i kaminen. 

- Kom med ut får du se mina djur. Maken förde mig mot dörren och vi gick genom bark o späntved. 

Såg så många saker jag inte vet något om. Alla specialstörar o öglor.

Bönder tror jag skulle älska åka. En livsresa för att se hur självhushållarna löser vardagen. Hur de följer hösten o sommaren, vintern o våren. 

Men inte bara jordbrukare. Alla. Alla borde åka hit o se hur man gör liv. 

Bara gör det. Åk. Så nära oss. Likt vårt klimat och jätte spännande levande kunskap om hur man är människa med djuren.. Nu o här. 

Så många saker jag så gärna ville veta massor om. 

Lien o skäran, plogen. Kan inget. 

Det fanns en liten stege i på ett krusifix. 
Det är stegen för Gud att klättra på. 

Tror jag. 
Förstod ej helt. 

Antingen vår väg till himmelriket eller den högstes väg till oss. 

Sen for vi. Mötte tre droskor på en bro. 
Det är så det är i Maramures små byar. 

Levande kultur och människoland.

Vill man resa mer ordnat hit kan man kontakta Gloria Vintila Andersson som driver Experience Transylvania o samarbetar med Asociatia Cheile Lapusului i Maramures utmarker.