Dag 3 på tågresan: Bratislava - Cachtice - Budapest

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hade varit nervös inför den här resan, trots att den var så välplanerad. Det var många saker som kunde gå fel – inte bara tappade sugar och dåligt humör. Framförallt alla tågtider som skulle passas! Den mest komplicerade dagen – som också var min dotters 8-årdsag – vad dag tre. Och jag var på helspänn! En bit utanför Bratislava – närmare bestämt i Cachtice, rakt norrut, nära den Tjeckiska gränsen, ligger ruinerna av Blodgrevinnans residens. I bergen. Och dessa ruiner hade vi – nej, rättare sagt jag – tänkt att vi skulle besöka. 

Äventyr! Unikt! Spännande! Var mina argument, som inte klingade så lockande för några i resesällskapet när vi gav oss av tidigt, tidigt på morgonen. Resan krävde två tågbyten och vi kände oss väldigt nervösa för eventuella förseningar. Men, vår oro kom på skam och väl framme i Cachtice skulle vi så ”bara” leta efter 1. Byn 2. Vägen upp mot berget 3. Ruinerna. Egentligen är det helt omöjligt att beskriva denna dag. För efteråt var vi, nästan alla, rörande överens om att det hade varit ett äventyr. Att det var värt all möda, och att det är sån´t här man minns… Jag visste det! Och det är också dagar som dessa det är underbart att ha föräldrar som trots högt blodtryck, skavsår, opererade höfter, tycker att detta är just äventyr av bästa sorten, och att några små torra kex, lite russin, nötter och en gnutta vatten är det godaste som finns när man nått toppen och hittat lite skugga i den 40 gradiga värmen. 

Efter detta fattar vi ett antal mycket felaktiga beslut, som resulterar i att vi blir sittande utan dricka vid tågstationen i en och en halv timme. Det är vid sådana tillfällen kärleken sätts på prov… Att vi hade en av spotifys spellistor avalible offline vid det tillfälle räddade oss – och några timmar senare, på ett överfyllt och försenat tåg till Budapest, med trasig air-condition gjorde en kall cola samma underverk. Väl framme i Budapest tog vi alla, det var vi helt överens om, vårt livs skönaste dusch på ytterligare ett jättefint hostel! Sedan – nyduschade och fräscha, anlände vi (flera timmar försenade pga tågstrul) en helt fantastisk restaurang som förberett för födelsedagsfirande! En värdig avslutning på en extremt händelserik dag. 

Citat från dagboken dag 3:

”Största lodardagen ever. Blev bra på kvällen, men vi lodade mer än någonsin idag.”

”Det var jättejobbigt med berget. Vi dog nästan. Vi kom mycket försent. Kerstin fyllde år”

”Den varmaste dagen hittills, säker 100 grader C och vi vandrade i bergen. Jag har aldrig varit mer törstig eller svettig. Det var mysigt på kvällen när vi åt på restaurangen och firade Kerstin med tårta.”

av

Emma Vintemon