Ersta diakoni i Almedalen: ”Vem tar hand om mig när mamma hamnar på psyket?”

-Det värsta är att inte få reda på vad ens förälder har för diagnos och vad det innebär. Man undrar vad det är för fel, känner sig ensam och övergiven, säger Therese Eriksson, grundare av föreningen Maskrosbarn, som själv växte upp med en manodepressiv och alkoholiserad mamma. När hon var 14 år fick hon själv googla fram information om sin mammas sjukdom.

Onsdagens frukostseminarium, med bland annat Birgitta Rydberg, fp, och Dag Larsson, s, i panelen, tar upp frågan hur barn drabbas när en förälder lider av psykiskt sjukdom och hur det kommer sig att så många av dessa barn inte får någon hjälp.

Från och med den första januari 2010 finns en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen som säger att vårdpersonal är skyldiga att särskilt beakta barns behov av råd, stöd och information när de är i en utsatt situation, exempelvis har en psykiskt sjuk förälder. Men hur vet vi att det görs och framför allt, varför är bristerna så stora?

Anders Milton, f.d. nationell psykiatrisamordnare och medlem i Ersta diakonis styrelse, menar att det till stor del handlar om de enskilda medarbetarnas attityder.

-Det handlar inte främst om resursbrist utan om en inställning till jobbet inom psykiatrin. I de flesta kommuner har olika aktörer såsom BVC, skola och socialtjänsten inte gått igenom vem som tar ansvar för barnet i olika situationer. Man måste sitta ner tillsammans och gå igenom detta annars blir det inte gjort.

Resursbrist är dock en viktig orsak till att barn inte uppmärksammas och tas om hand, menar Solveig Strandberg Eriksson som arbetar med metoden beardslees familjeintervention på psykiatriska kliniken på Ersta sjukhus.

-Jag tror att det finns kunskap och goda intentioner men det finns också en prislapp på patientbesöket. Om jag ska förbereda en behandling och kanske göra ett hembesök så tar det flera timmar men vi får bara betalt för en.

Och tid behövs. Solveig Strandberg Eriksson poängterar hur viktigt det är att ett barn får egen hjälp i svåra situationer.

-Om man inte pratar med barn hindras det från att bli hjälpt. Det ett barn kan förstå gör situationen mer begripligt och minskar ångest, i hela familjen.

Kontakt:

Anna Olsson: 070-481 74 77

Cathrin Reth: 070-161 05 84