Är det så illa som vi tror?

Åter pågår en debatt om hur gamla människor behandlas, speciellt de som befinner sig på äldreboende. De är ensamma, de glöms på toaletten, de blir nattade på dagtid. Det är bra att sådana avslöjanden görs. Men är det hela bilden?

Christina Jutterström skriver idag på Seniorblogg.se.

Och finns det några nya idéer som kan göra vårt åldrande mer humant?

Nyligen tog jag del av en undersökning om umgängesvanor. SOM- institutet vid Göteborgs universitet ställde frågor till människor mellan 15 och 85 år om hur deras sociala liv såg ut. Till skillnad frå de flesta rent kommersiella undersökningsföretagen ställer SOM sedan början av millenniet sina frågor ända upp till 85-åringarna.

Här är några av resultaten när det gäller umgängesvanorna. Vi umgås förvånansvärt ofta med vänner och släkt. I åldersgruppen 66-85 år träffar mer än hälften vänner minst en gång i veckan. Kvinnor umgås oftare än män. Ensamstående och storstadsbor har det flitigaste umgänget. Vi umgås oftast med jämnåriga, i andra hand med dem som är yngre. De som umgås ofta säger också att de är mest nöjda med livet.

Kan man vara nöjd med den här kontakten generationer emellan? Jag tycker inte det.

Det finns all anledning att försöka finna nya vägar till kontakt mellan unga och äldre. Jag har sedan några år tillbaka en idé, kanske man kan kalla den en käpphäst om just detta. När värnplikten nu är på väg att avskaffas och därmed det som under många decennier blev framför allt unga mäns väg in i samhället skulle man i stället införa en typ av samhällstjänst för både unga män och kvinnor. Inriktad på att i första hand arbeta inom vård och omsorg där det i första hand skulle handla om att arbeta med äldre människor.

Seniorblogg.se

Kontakt: Anna Olsson 070-481 74 77