Uppdrag Granskning – den räddande ängeln!?

Uppdrag Granskning är en symbol för hopp hos många människor drabbade av förtryck och maktmissbruk. Uppdrag Granskning har ett stort inflytande i vissa frågor. Ibland kanske väl stort när deras reportage kan användas av inflytelserika grupper med egen agenda.

Om jag hade fått en tusenlapp för alla de gånger jag mött personer som sagt att de borde ta kontakt med Uppdrag Granskning (UG) för att få hjälp hade jag varit glad innehavare av hundratusentals kronor. Ibland har UG absolut en stor påverkan på individers liv men oftast inte skulle jag tro. Några minuter i ett TV-program blåser snabbt över och sedan är allt som vanligt igen. Men ibland får UG så stort genomslag att konsekvenserna är svåra att överblicka. Deras reportage om fallet Sanne är ett sådant.

Uppdrag Granskning har unik position

Uppdrag Granskning har en unik position i folkmedvetandet. Välförtjänt. Absolut. Reportagen är så gott som alltid väldigt välgjorda. De är också så gott som alltid hårt vinklade, styrda och också förenklade. Det måste ju bli så om man ska berätta en komplicerad historia på 45-50 minuter. Man kan inte ta med alla aspekter av en fråga på den tiden och en reporter som arbetar intensivt under några månader med ett reportage kan omöjligt ta reda på alla fakta om olika komplicerade frågor man vill skildra. Det är ett omöjligt uppdrag.

Uppdrag Granskning är hårt vinklat och beskuret

Det blir ganska bekymmersamt när ett så hårt vinklat TV-program tas till intäkt för att genomföra stora förändringar i samhället. UGs program om Sanne fick politiker, tvärs över partilinjerna, att ge order till en statlig utredare att utreda om hur man skulle ändra huvudmannaskapet för beroendevården från ett delat huvudmannaskap mellan vården och kommunen till att enbart hamna på vården. UG sålde in att det stora problemet i beroendevården var glappet mellan vården och kommunen. Något som psykiatriker hävdat under lång tid men som det är ganska svårt att hitta belägg för i den verkliga världen. Samma gäng psykiatriker med oerhört stor tilltro till sig själva, sin profession och sina metoder och system drog efter programmet igång sin gamla vanliga visa om att alla problem i beroendevården berodde på de gammalmodiga kommunerna som inte vet vad evidens och lyckades få med sig politiken på det hela. Och socialtjänsten, de var tysta som vanligt.

Uppdrag Granskning blev verktyg för psykiatriker

UGs reportage blev därmed ett verktyg för starka och inflytelserika krafter i samhället som spred en bild av ett problem som faktiskt inte stämmer. När UG senare gjorde ett program om en person som skjutsades som en flipperkula mellan olika delar inom vården där ingen ville ta ansvar, var det helt tyst på de annars så debattglada psykiatrikerna. Nu fanns ju ingen socialtjänst att skylla utan nu var det bara den egna stuprörsformade organisationen man kunde skylla och skälla på och då var det inte lika roligt. Inte heller politikerna som tidigare varit så upprörda över Sanne öppnade munnen. Och socialtjänsten, de höll bara tyst

Evidensbaserad vård – men inte patientsäker

Några dagar efter det att den riggade utredningen presenterades sökte en ung kvinna akut på Beroendeakuten i Stockholm. Hon skjutsades dit av sin mamma och var uppenbart psykotisk efter ett antal månaders hårt drogande och sedan en plötslig utsättning av bensodiazepiner. På beroendeakuten konstaterade man att det inte fanns någon plan från socialtjänsten för avgiftning och man avsåg att skicka hem den unga kvinnan med två bens i ett kuvert. Mamman protesterade eftersom hennes dotter hade varit uppenbart psykotisk i bilen på väg till akuten. Det struntade ansvarig läkare på beroendeakuten i. Mamman (SIC! Inte någon från vården utan den anhöriga) fick då ringa till socialtjänsten som snabbt ordnade med en vidare planering (vilket man faktiskt brukar göra i akuta lägen) och kvinnan fick komma in på avgiftningen. Några timmar senare blev hon så svårt psykotisk att man tvingades söva ner henne och hon hamnade på intensiven. Hon vaknade sedan efter ett dygn och psykosen var hävd. Nu väntar ett stödboende under socialtjänstens försorg och förhoppningsvis ett behandlingshem lite senare.

Vad hade hänt om mamman gjort som vården sa? Om den unga kvinnan hade skickats hem med två tabletter i ett kuvert? Vad hade hänt om mamma inte gjort sjukvårdens jobb och ringt till socialtjänsten? Är det som inträffade socialtjänstens fel eller är det så att Beroendeakutens rutiner är så dåliga och systeminriktade att de utgör en fara för patienterna, trots att man arbetar ”evidensbaserat” som så många psykiatriker stoltserar med att man gör?

Det hade varit mycket intressant att de hur UG hade skildrat detta förlopp. Och att få höra vad alla vanligtvis så pratglada tvärsäkra psykiatriker hade tyckt om detta. Hur socialtjänsten hade agerat vet vi ju redan – tystnad.

Flytt av beroendevård löser ingenting

Frågan om vård och huvudmannaskap är inte enkel. Det är lätt att hamna fel. Vi på Equal gör det hela tiden och reviderar vår åsikt och våra synpunkter efter det vi lär oss och det vi ser i vår praktik. Men ett villkor för att se och förstå och därmed kunna fatta rätt beslut är att man ser verkligheten med öppna ögon och en förståelse för komplexiteten. Ett hårt vinklat 50-minutersreportage kanske inte ger en helt korrekt bild, även om det är UG som gör reportaget. Troligtvis står vi nu inför en stor reform av beroendevården där resten av landets regioner och kommuner i högra grad ska börjar arbeta i Stockholm. Det kommer att bli ännu mer oreda och kanske kommer andra regioner att upptäcka att problemen kvarstår, liksom de gör i Stockholm. Nya gränser skall dras. Hela professioner skall raderas ut, eller anställas av annan huvudman. Det man velat komma åt från politikens sida, glappet mellan socialtjänst och beroendevård, kommer självklart att finns kvar eftersom tanken inte är att regionerna skall tillhandahålla bostäder, ekonomiskt bistånd eller sysselsättning. Det skall kommunerna fortsätta att jobba med. Gränsförflyttning.

Jag lär fortsätta att träffa människor som avser att söka kontakt med Uppdrag Granskning. Man kan se det som ett som att man inte ger upp – att UG representerar ett hopp och ett motstånd. Uppdrag Granskning ses som en sorts räddande ängel på en vit häst som ska ordna allt. Det är helt okej. Men jag brukar säga att det är ännu bättre att kämpa själv, och att söka hjälp med kämpandet.

Skribenter Per Sternbeck
0700 387 166
info@equalsthlm.se

Läs också…

Inga problem blir lösta av Samsjuklighetsutredningens förslag

Allvarligt talat!!! Om ändrat huvudmannaskap för beroendevården.