Psykiatrin tar sig makt de inte har under tvångsvård

Öppenvårdstvång, ÖPT, kan pågå under många år. Vården för ofta fram att patienten ska göra som vården säger, annars blir det polishämtning och inskrivning i slutenvård. Men lagen anger något annat. Caroline i Surahammar fick bort tvångsinjektioner genom att hänvisa till gällande lagstiftning – som metod använde hon en artikel på Equals hemsida (Öppenvårdstvång – mer frihet än du tror).

Caroline har diagnosen schizoaffektivt syndrom och har under sitt liv haft fem psykosepisoder med långa inläggningar i psykiatrin som följd. Hon är medveten om sin sjukdom och hon är också medveten om att hon måste ta mediciner för att hålla den i schack. Caroline har två barn, en dotter som är omhändertagen och en son som hon inte får träffa för pappan.

– Jag har haft mycket prövningar i mitt liv, berättar Caroline, men jag kämpar för att få träffa mina barn, för att jobba och leva ett normalt liv som andra.

Enligt vården saknade hon sjukdomsinsikt och måste därför få injektioner med Trilafon, ett antipsykotiskt medel, i stora doser. Doser som lett till kraftiga biverkningar och sjukdomstillstånd som diabetes och ödem. Psykiatrin har i stora delar struntat i vad Caroline fört fram och kört på med hot om polishämtning och inskrivning i slutenvård. För några månader sedan vägrade hon att ta injektioner och krävde tabletter i stället. Psykiatrin vägrade till en början och hotade med polishämtning…

Öppen psykiatrisk tvångsvård i tre år

Den senaste psykosepisoden fick hon i samband med att hon födde sitt andra barn. Hon var öppen med att berätta om sin diagnos och sina mediciner på BB och att hon var noga med att sköta detta. När hennes son kom uppvisade han utsättningssymtom och hölls under extra observation. BB gjorde en orosanmälan till socialtjänsten som kom på hembesök

– De sa åt mig att de skulle omhänderta bebisen om jag inte omedelbart avlägsnade mig från adressen. Jag fick inte vara sambo eller mamma på min folkbokföringsdress så jag åkte i väg från min bebis i bil…

Stressen och pressen gjorde att hon inte kunde sova vilket i förlängningen ledde fram till en psykos. Pappan till pojken kontaktade psykiatrin som valde att omhänderta henne enligt LPT, Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Hon kvarhölls i LPT i tre månader och fick kraftiga injektioner med det antipsykotiska medlet Trilafon. Hon skrevs ut men dömdes till fortsatt vård inom ÖPT, Öppen psykiatrisk tvångsvård

Svåra biverkningar…som vården struntat i

När hon skrevs ut hade barnets pappa brutit med henne och hon fick inte heller träffa sin son. Hon lät det bero och började jobba på Samhall som lokalvårdare. Hon skötte hela tiden kontakten med psykiatrin och fick injektioner varannan vecka:

– Mina blodsockernivåer började gå upp. Psykiatrin missade det trots att jag låg på diabetesnivåer. Och jag upptäckte att jag inte kunde stå still utan stod och trampade. Och mina levervärden blev dåliga och jag var så trött att jag inte kunde hålla mig vaken. Jag har sovit i tolv- tretton timmar per natt på helgerna. Jag somnade en gång på jobbet.

När Caroline skrevs ut från psykiatrin hade hon maxdos av Trilafon utskriven 2 ml vilket motsvarar 216 milligram vilket är den högsta rekommenderade maxdosen som man ger till svårt psykotiska personer i början för att häva psykosen. När hon efter flera månader klagade hos vården på hur hon mådde valde de att sänka dosen till 1,2 ml men har fram till nu ändå mått mycket dåligt

– Jag har gått igenom livet som i en dvala, berättar Caroline. Nu är det uppe i fem år med 120 injektioner mot min vilja. Nu får det vara nog tänkte jag senaste gången jag skulle ha möte med psykiatrin.

Krävde tabletter i stället för injektioner

En kompis till Caroline tipsade henne om en artikel på Equals hemsida som handlar om ÖPT. Hon gjorde en kopia på artikeln och tog med sig den till psykiatrin:
– Jag läste upp artikeln för läkaren och sköterskan och sa att jag från och med nu inte skulle ta injektionerna utan ville ha tabletter i stället. Jag vill ha frihet under ansvar. Jag vet att jag inte får träffa barnen om jag inte sköter min medicinering. Läkaren hotade med polis och handräckning men sa att han skulle tala med överläkaren.

Positiva effekter av sänkta doser

Överläkaren valde att gå på Carolines linje och gick med på att hon skulle få tabletter att äta varje dag själv:

– Jag måste lämna prov varje månad så att de ser att jag tar medicinerna och det har jag inget problem med. Jag vet att jag måste ta medicinerna. Annars får jag inte träffa mina barn. Jag tar mina mediciner, Zyprexa och Litium, men jag tar dem i lägre doser

Effekterna har inte låtit vänta på sig:
– För första gången på fem år kan jag nu se mina fotknölar, ödemen kring fotlederna har minskat. Jag har gått ner i vikt. Medicinplufsigheten i mitt ansikte har börjat försvinna. Min kompis som är undersköterska säger att jag ser piggare ut, att jag pratar mer, är gladare…

– Under fem års tid har jag försökt att få till det som jag har det nu, att äta tabletter fast i lägre doser. Varje gång har svaret från psykiatrin blivit: ”Nej, du är manisk. Du är schizoaffektiv. Vi måste höja dosen. Du saknar sjukdomsinsikt”.

Är kritisk mot psykiatrin

Caroline är kritisk mot mycket som psykiatrin gjort och inte gjort:
– Jag har gått på ÖPT i tre år. Två läkare glömde bort att informera mig om min rätt till kontaktperson under de här åren. Det fick jag reda på i en nationell patientenkät. Dessutom såg de ju hur jag gick upp så mycket i vikt utan att göra något åt det, och hur jag fick alla dessa biverkningar utan att bry sig. Och de missade mina blodsockernivåer. De bryr sig bara om psykosen och struntar i allt annat.

– Jag vill verkligen uppmana alla som har ÖPT och får för mycket medicin att ifrågasätta det psykiatrin för fram. De har inte så mycket makt som de säger att de har. Jag valde att läsa högt ur er artikel och det fick dem att vända, jag tror att det funkar för fler.

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också…
Öppenvårdstvång – mer frihet än du tror