NSPHs projekt ”Inflytande i rättspsykiatrin” var bara förnedrande för mig som patient

NSPH beviljades en stor summa från Arvsfonden för projektet ”Inflytande i rättspsykiatrin”. Jag vårdades på en klinik där NSPH körde projektet och mina erfarenheter är tyvärr enbart negativa. Jag trodde vi skulle få chans att påverka vår vård, men i själva verket talade de endast om saker som personlig hygien och städning. Hela upplevelsen var falsk och förnedrande.

Jag var patient och deltagare i NSPHs koncept av inflytande i den rättspsykiatriska vården. Tyvärr var allt jag såg endast besvikelsen av att några personer kan kalla sig visionärer i ett ämne som jag har fått leva i (dvs sluten rättspsykiatrisk vård). När de egentligen inte alls ger något som helst uttryck för att förstå vår situation, och om de gör det, låtsas som att det regnar.

NSPH presenterade sitt projekt för patienterna och det lät hoppingivande

De kom in på avdelningen någon gång under år 2022 och berättade att de var från NSPH och jobbade med ett projekt som hette Inflytande i rättspsykiatrin. Vilket klart lät underbart med tanke att en person som hamnar i rättspsykiatrin har nästan ingenting att säga till om sin vård eller någonting annat. Har man ett återfall så måste man förbereda sig på att alltid motta en monolog från läkaren där endast hen talar och man har helt enkelt ingenting att tilläga. Om man protesterar kan det sluta i konsekvenser som till exempel förhöjd tvångsmedicin eller att man blir av med förmåner som de livsviktiga permissionerna.

Jag skrev upp mig på listan för att jag trodde mina åsikter skulle räknas

Det var tydligen andra gången de från projektet var inne på vår avdelning och fiskade efter personer (patienter) som kunde delta. De hade nog inte fått tillräckligt med uppmärksamhet från patienterna första gången, tänkte jag medan jag med glädje skrev upp mig. Vi skulle få sitta tillsammans med andra patienter från olika avdelningar och arbeta för en bättre framtid, helt utan personal från sjukhuset så att vi verkligen kunde prata om alla problem utan att behöva vara försiktiga eller rädda för det vi behövde få sagt. Jag tänkte och kände att detta var precis det som behövdes. Ett projekt som lyssnade och kunde framföra våra upplevelser från ett företag eller förening som kunde ta problematiken till en högre och mer politisk nivå och komma fram till att rättspsykiatrin är långt ifrån en bra och värdig eller ens rättvis vård för vissa av oss. Många av oss.

Jag blev dock varnad av en kompis som deltagit tidigare och bara gått därifrån

Min kompis som redan hade varit med första vändan varnade mig. “Jag ställde mig bara upp och gick” sa hon besviken och irriterad. Jag tänkte så klart att det var under hennes ansvar att det inte kan vara så hemskt… Att hon kanske var lätt uttråkad, adhdig och överdriven. Detta var någonting jag i alla fall skulle få delta i. Själva namnet “Inflytande i rättspsykiatrin” lät precis som det som behövdes på plats. Klart att jag skulle delta och strunta i vad andra patienterna varnar… Vad vet dem? De kanske inte orkar med själva arbetet som ett sådant projekt och process kan ta, förändring är inte enkelt.

Vad sa NSPH att vi kunde påverka? Jo, bädda sängen, borsta tänderna m.m.

Jag kommer in i rummet där vi ska få sitta utan personalen. De hade mycket printad information med färgen rosa i mycket dyrt och snyggt papper. De berättade för oss om hur mycket de brydde sig om oss och ville lyssna på det vi hade att framföra. Projektet såg legit utifrån. Det fanns mycket material i fysisk form. Broschyrer, pennor, mappar, block, som ett väl arbetat projektet helt enkelt. Tills hon som höll i projektet började prata; “Ja sa hon, det finns massa saker ni har inflyttande över även här inne. Som till exempel hur dagen kan se ut, att man kan gå upp och bädda sängen. Man kan borsta tänderna, knyta skorna… ” Hon tog fram en sol på tavlan och varje solstråle var någonting som vi (som patienter) kunde påverka.

Jag blev upprörd och frågade om vi inte skulle prata om vården och juridiken

Det var konkret och det var sant. Som en kall dusch på mig… Att de ens vågade komma in hit och hålla på så här! “Borsta tänderna”. Här trodde jag att vi skulle ha inflytande i vår vård och ändra världen, mycket mer åt den politiska debatten, mer åt de riktiga problem där pengar verkligen behövs. Jag räckte upp handen och frågade rakt ut “Ursäkta, men ska inte vi prata mer åt den politiska och juridiska hållet? Jag fick verkligen för mig att det handlade om hur vi skulle kunna arbeta och förändra saker tillsammans mot en mer rättvis vård?”

Projektledaren tittade mot golvet en stund, fortsatte sen att prata rappakalja; jag gick därifrån

“Neeha.. ne… ..hmmm… ” *Hon tittar på mig och sen ner mot golvet* Sen fortsatte hon, ”här har jag ritat en sol om hur man kan uppnå olika mål, genom att fylla varje solstråle med en sak man har makt över som till exempel att hoppa ur sängen…. Så kan jag skriva det här på ena solstrålen… En annan sak du kan göra sen är att kamma håret för sådana saker har du makt över.” Jag ställde mig upp precis som min kompis och gick! Sen tog jag reda på att eftersom personalen inte fick delta så fanns det ingen som kunde dubbelkolla och checka eller ens veta vad det var de egentligen gjorde!

Jag kände mig lurad, straffad – det var ytterligare tortyr. I stället för förändring var det förtryck

Vi är inte tre år, vi är inte barn, vi är inte efterblivna! Helt ärligt så kändes hela det här som ytterligare ett straff att bli behandlad på detta vis. Att jag ens orkade tro att det skulle vara ett seriöst projektarbete. När jag upptäckte att de hade spenderat en hel del på prylar och personal (projektet kostade miljoner) för att framföra denna tortyr liknande behandling och pennor, block, tygpåsar, tofflor, mappar, broschyrer samt hemska böcker som blev printade med supersorliga berättelser om människor som endast hade en tortyr liknande erfarenhet av vården istället för att ha en framåtsyftande ton och ge en hjälpande hand till att uppnå förändring. Helt ärligt så skrev de ut en hel del berättelser om folk som hade varit inlåsta utan någon kraft i flera år och som inte orkade bry sig längre. Människor som hade varit där i flera, flera år, nu snackar jag över 10 år och så vill de använda deras berättelser för att få ut en bok, men inte blev det mycket till förändring. Alla sådana historier kan jag hitta på Flashback på ett mycket mer ärligt sätt att förklara och återberätta situationen. Utan editing om jag nu får säga så.

Kul att få veta att de kommer få ännu mer pengar (…….. miljoner) för att printa ut mer information som på något sätt kommer att vara en ful-snygg toffla eller för att förnedra fler patienter. Helt otroligt att de får mer pengar.

Skribent Patient på rättspsykiatri – Natalie
info@equalsthlm.se
0707-972029

Läs också...

NSPH har fått över 95 miljoner kronor i bidrag – vad får patienterna?
Privatiserat brukarinflytande med NSPH?