Domstolarna blir hårdare, kommunerna jublar – synskadade drabbas

SVTs Uppdrag Granskning berättade härom veckan om dövblinda Gunilla i Västerås som blev av med sin ledsagarservice. Man häpnar över hur kallt samhället har blivit när gravt synskadade åldringar inte får ledsagning. Detta är en trend där domstolarna blir hårdare och kommunerna jublar för att de får lägre kostnader.

Gunilla hade ledsagning under 27 år för att komma ut från sin lägenhet, men nu när hon inte längre får hjälp är hon isolerad i sitt hem. Västerås kommun hävdar att de jobbar utifrån rättspraxis och lagstiftning och att enligt denna tillhör inte Gunilla längre någon av de grupper som har rätt till ledsagning enligt LSS.

Sverige är inte humant längre

Det humana samhället försvinner undan allt mer. Detta märker allt fler av som inte kan jobba och sköta sina egna liv utan hjälp från det offentliga. Sedan ett antal år drabbar detta även gravt synskadade. 2010 hade 2484 i personkrets 3 (där synskadade ingår) ledsagning och 2021 har endast 855 ledsagning.

Kommuner sparar pengar med domstolarnas hjälp

Kommuner ger allt fler avslag på insatser – både inom LSS och Socialtjänstlagen. Den enskilde överklagar och hoppas få rätt. Men möts ofta av en kallhamrad domstol som tolkar till kommunens favör. Kommunen sparar pengar och kan hävda att deras hantering är rättssäker.

En dom i regeringsrätten 1999 ändrade villkoren för synskadade att få ledsagning

Regeringsrätten beslutade 1999 att en gravt synskadad person inte skulle få ledsagning enligt LSS på grund av att han inte hade betydande svårigheter att sköta sig själv. Han kunde sköta om sitt hem och handla mat i en närliggande affär något som togs för intäkt att han klarade sig själv. Mannen kunde däremot inte uträtta ärenden som innebar att han måste gå längre hemifrån, och inte heller läsa sin post.

Häpnadsväckande formuleringar i domen

Domen klargör att det enligt LSS finns tre krav för att tillhöra personkretsen: personen har 1. stora funktionshinder, 2. betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och 3. ett omfattande stödbehov. Det krävs alltså att samtliga tre krav är uppfyllda. Så här formulerade sig domstolen:

”En person med stora funktionshinder som inte har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen omfattas inte av lagen. Inte heller ingår en person med mindre betydande funktionshinder som innebär betydande svårigheter i den dagliga livsföringen eller en person med stora funktionshinder och betydande svårigheter i den dagliga livsföringen men utan omfattande stödbehov.”

När det väl finns en dom som ger kommuner rätt att neka insatser ökar avslagen lavinartat

Ordet rättssäkerhet används mer frekvent av det offentliga idag. I många fall innebär det att den enskilde nekas stöd och hjälp den behöver, eftersom det blivit mycket krångligare att kvalificera sig för att ha rätt till insatser. När det kommer en prejudicerande dom använder kommuner den och avslagen ökar. Något som sker alltmer under senare år när kommuner vill spara pengar.

Det finns all anledning till att vara bekymrad över hur det sociala stödet kommer se ut i Sverige om 20 år. Nedskärningarna som skett under 2000-talet är omfattande och ser inte ut att minska.

Skribent Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Lyckad social dumpning – jackpot för socialtjänsten Kista-Rinkeby!