Är Jan Jönsson socialborgarrådet stadens behövande behöver?

I somras gjorde vi en granskning, Avslagsmaskinen, av hur Stockholms stad hanterar ansökningar om försörjningsstöd. Vi kom fram till att antalet personer som söker försörjningsstöd är rekordfå, att antalet avslag på dessa ansökningar är rekordhögt och att stadens kostnader för ekonomiskt bistånd därmed sjunker. Positivt, säger staden. På vilket sätt frågade vi? Vi frågade Jan Jönsson, som inte ger något svar.

Staden tolkar de sjunkande kostnaderna för försörjningsstödet som något positivt. Deras förklaring är stadens ”dynamiska arbetsmarknad”. Vi kunde i vår rapport visa att det inte finns något sådant samband. Vi fann tvärtom att av andelen människor som slutade söka försörjningsstöd var andelen som gick ut i arbete lika stor som den andel som slutade söka av okänd anledning. Vår teori, grundad på vår praktik, är att människor slutar söka försörjningsstöd för att man tröttnar på alla avslag och på den jobbiga och många gånger kränkande hantering man blir utsatt för av socialtjänsten. Får människor inte stöd av soc väljer man andra sätt att få in pengar på: prostitution, stölder, annan kriminalitet, sälja droger, etc. Vi ser också hur kvinnor väljer att stanna kvar i misshandelsrelationer för att de inte har tillräckliga ekonomiska och andra resurser för att lämna den som slår. Man verkligen ifrågasätta om det är så entydigt positivt att antalet sökande minskar och därmed att kostnaderna för försörjningsstöd minskar.

Läs rapporten “Avslag på ekonomiskt bistånd rekordhöga i Stockholm!”

Reaktioner från politik och tjänstemän uteblev

I mitten på juni skickade vi vår rapport till samtliga partiers representanter i socialnämnden, ledande tjänstemän i staden och som ett pressmeddelande. Man kan väl säga att reaktioner i stort uteblev. Vi fick ett ”förklarande” mejl från kristdemokraterna som berättade att frågan om försörjningsstöd avgörs i stadsdelarna (jo, tack det visste vi, vi arbetar med det varje dag). Vi fick också ett mejl från socialborgarrådet Jan Jönsson (L) som sade att han skulle läsa rapporten.

SVT Stockholm backar efter uppgifter om felaktigheter

Under sommaren tog en sommarvikarie på SVT Stockholm, Kazhal Mohammadi, upp tråden och ville göra ett inslag om rapporten. Hon gjorde intervjuer med oss och hörde också efter med staden om deras synpunkter på rapporten. Hon fick diffusa svar från en statistiker om att ” vi inte hade tolkat statistiken korrekt”. På vilket sätt vi inte hade tolkat statistiken rätt kunde hon inte få fram. Hon hittade heller ingen person från staden som var villig att uttala sig i frågan. Eftersom SVT ska vara ”neutrala och opartiska ”, och eftersom våra uppgifter var ”ifrågasatta” (av makten!) satte Kazhals redaktör stopp för inslaget. Det blev på mycket oklara grunder inget inslag i SVT Stockholm.

Jan Jönsson för fram samma uppgifter

I september gjorde Uppdrag Granskning ett inslag om hemlösa Marika Sellgren. Efter inslaget var det någon sorts diskussion mellan mig som företrädare för Equal och socialborgarrådet. Jag frågade i samband med detta om socialborgarrådet nu hade läst rapporten som han lovat att göra tidigare under sommaren och vad han i sådana fall tyckte om resultatet.
Jan Jönsson förde då fram samma argument som Kazhal Mohammadi fått höra – vi hade feltolkat, vi hade inte dragit kurvor korrekt, osv. Själva kärnpunkten, vad han tycker om att ett minskande antal personer söker försörjningsstöd och att ett ökande antal av dessa får avslag, sa han ingenting om.

Jan Jönsson har ingen åsikt

Den sjunde oktober mejlade jag socialborgarrådet och ställde följande fråga:
”Har ni hittat felaktigheter i vår rapport om ekonomiskt bistånd, Avslagsmaskinen? Du pratade lite om det när vi möttes. Om ni gjort det, är det värdefullt för oss att få reda på det. Vi kommer självklart att skriva om det på vår hemsida, att vi tolkade statistiken fel. Vi måste ju också få reda på hur vi tänkte fel. Om ni inte funnit felaktigheter, undrar jag om din kommentar till det vi funnit vid genomgången av stadens statistik?”

Den 25 oktober kom följande svar från socialborgarrådets politiska sekreterare David Ekstrand:
”Du har mailat Jan Jönsson med två frågor. Jan har läst ditt mail och bett mig svara. Jag ber om ursäkt för att svaret har dröjt något. Ni frågar om ni har tolkat statistiken fel i er rapport ”Avslagsmaskinen”. Det är alltid svårt att säga om en viss tolkning är rätt eller fel. Den tolkning ni gör och de slutsatser ni drar bygger ytterst på er helhetsbild av verkligheten, och den är svår för oss att ta ställning till. Det är inte vår roll att bedöma om det sätt på vilket ni i er rapport sätter in politiska beslut, statistik, tendenser och upplevda erfarenheter i ett sammanhang och drar slutsatser därav är rättvisande eller missvisande.”

Staden har lyckats i sin mediastrategi

Det måste betraktas som ett märkvärdigt svävande, för att inte säga flummigt svar, och inte heller sant. Vid åtminstone två tillfällen, ett där media varit inblandat, har staden menat att vi har direkt fel och att man därmed inte kan ta rapporten på allvar. En strategi som uppenbarligen lyckades visavi SVT Stockholm.
På direkt fråga från oss framkommer någon månad senare att det inte är socialborgarrådets ”roll” att bedöma om vi har rätt eller fel i vår statistik. Ena månaden si, andra månaden så. Och vi har heller inte fått någon kommentar från socialborgarrådet om han tycker att det är positivt eller negativt med att antalet avslag på ansökningar om försörjningsstöd är all-time-high för att ta till ett börsuttryck.

Vi kan efter detta konstatera några saker:

1. Vår rapport stämmer. Staden kan inte belägga den med några fel. Om de hade kunnat det hade de gjort det.

2. Vi har ett socialborgarråd som väljer att inte tycka någonting om att stadens socialtjänst i så hög grad, 82 % i avslagsfrekvens 2018, avslår ansökningar om ekonomiskt bistånd för människor som befinner sig ett tillstånd av social utsatthet. Det är ganska anmärkningsvärt.

3. Vi har ett socialborgarråd som duckar istället för att stå upp för samhällets utsatta medborgare. Det bådar inte gott inför kommande budgetmanglingar.

Stadens utsatta personer behöver företrädas på politisk nivå

Stockholm är en tuff stad för resurssvaga medborgare med en mycket hård och krävande socialtjänst. Trösklarna för utsatta människor att komma in i rullorna är höga. Risken att åka ut är stor. Det finns ingenting efter, under eller bakom socialtjänsten. Bara ett stort svart hål av hunger, kyla, sjukdom och för tidig död. Alla socialt utsatta medborgare, och socialtjänsten själv, behöver ett starkt socialborgarråd som kan peka med hela handen och säga: ”Vi ska stå upp för visionen om ett socialt hållbart Stockholm och Ett Stockholm för alla”.
Är Jan Jönsson detta socialborgarråd?

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

• Efter rapporten ”Avslagsmaskinen” tog Stockholm stad bort statistiken