Avfallsförbränningsskatten bör avskaffas – inte höjas

I Finansdepartementets remissförslag föreslås att en så kallad BNP-indexering införs för avfallsförbränningsskatten från och med 2023, utöver den årliga justering som ska ske enligt konsumentprisindex (KPI). Avfallsförbränningsskatten har redan höjts kraftigt sedan den infördes våren 2020 från 75 kronor per ton till 125 kronor per ton från och med 2022.

En ineffektiv skatt

– Vi är starkt kritiska till regeringens förslag om höjd avfallsförbränningsskatt. Det är anmärkningsvärt att regeringen föreslår en kraftig skattehöjning över tid när Skatteverkets utvärdering av avfallsförbränningsskatten från i höstas visar att skatten är ineffektiv ur miljöstyrningssynpunkt. Regeringens påstående att klimatutsläppen skulle minska med en höjd avfallsförbränningsskatt, saknar verklighetsförankring. Tillsammans med kraftigt ökade utsläppsrättspriser på nära 90 euro per ton för svensk avfallsförbränning åläggs branschen nu helt orimliga kostnadsökningar, vilket inte beaktats i förslaget. Vi vill också varna för att konsekvenserna kan bli nedläggning av svenska avfallsförbränningsanläggningar och ökad avfallskriminalitet när seriös avfallshantering åläggs så höga kostnader. Vi anser i stället att den ineffektiva avfallsförbränningsskatten måste avskaffas, kommenterar Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen Sverige.

Finansdepartementet motiverar den föreslagna höjningen av avfallsförbränningsskatten med att styreffekterna bedöms öka. Syftet med skatten på förbränning av avfall är klimatpolitiskt, och att uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering. Men skatten styr inte på ett verkningsfullt sätt mot de mål som har motiverat den. Det visar Skatteverkets rapport till Finansdepartementet ”Utvärdering av avfallsförbränningsskatten” som presenterades den 1 oktober 2021. Skatteverkets rapport bekräftar också tidigare utredningars slutsatser där till exempel Förbränningsskatteutredningen (SOU 2017:83) konstaterade att en avfallsförbränningsskatt inte är ett ändamålsenligt styrmedel för att bidra till uppfyllandet av de klimat-, energi- och avfallspolitiska målen.

En konsumtionsskatt på fjärrvärme

En ökad avfallsförbränningsskatt försämrar fjärrvärmeföretagens konkurrenskraft på värmemarknaden. Även om fjärrvärmeföretagen i ett inledande övergångs­skede i betydande omfattning kunnat föra vidare skattekostnaden till avfallslämnarna så konstaterade Förbränningsskatteutredningen att det över tid inte går att föra vidare en avfallsförbränningsskatt på mottagningsavgifterna, utan att en skatt i stället kommer att drabba fjärrvärmeföretagens resultat. Skatten blir därför i praktiken en konsumtionsskatt på fjärrvärme. Skatteökningen står därmed inte i överensstämmelse med energipolitiska inriktningspropositionens skrivningar om att ”en konkurrenskraftig fjärrvärmesektor och minskad elanvändning i uppvärmningen är förutsättningar för att klara den förnybara el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar”. Dessa slutsatser är fortfarande giltiga och än mer aktuella inför den mycket omfattande elektrifiering som pågår inom industri och transporter och även i förhållande till regeringens elektrifieringsstrategi.

Skatten riskerar minska planerbar elproduktion

De allra flesta avfallsförbränningsanläggningar är kraftvärmeverk som är lokaliserade i städerna nära elförbrukningen och har därmed en viktig funktion för den lokala och regionala elförsörjningen. Kraftvärmeverken avlastar elnäten och mildrar också den kapacitetsbrist som finns i elöverföringen från stamnätet till storstäderna. Det är också särskilt viktigt att värna den lokala, planerbara elproduktionen med den situation som vi har med höga elpriser. Skatteförslaget motverkar tvärtom förutsättningarna att bibehålla och utveckla elproduktion i form av avfallsbaserad kraftvärme.

Energiföretagens remissvar till Finansdepartementet finns att läsa här.