Regeringens energipolitiska förslag missar målet

Regeringens offensiva uttalanden om en ökad fossilfri elproduktion i Sverige lyser med sin frånvaro i det nyligen presenterade förslaget till energipolitiska mål. Genom att lägga allt fokus på elanvändningen riskerar målet att leda till högre elpriser, ökade utsläpp och försvagad konkurrenskraft för svensk industri. Därför bör det föreslagna planeringsmålet ersättas med ett mål om att kraftigt öka elproduktionen, skriver vi tillsammans med övriga företrädare för Nätverket Vindkraftens klimatnytta.

”En fortsatt snabb utbyggnad av fossilfri elproduktion är central för industrins klimatomställning” – det slår regeringen fast i sinklimathandlingsplan . Man konstaterar också att ökad elproduktion är den ”enskilt viktigaste förutsättningen för elektrifieringen” i Sverige, samtidigt som den skapar klimatnytta utanför våra gränser.

Vi instämmer till fullo i behovet av en snabb och kraftig ökning av elproduktionen. Tyvärr lyser den ambitionen med sin frånvaro i regeringens förslag till energipolitiska mål. I stället föreslår man ett mer passivt mål om att möta en förväntad elanvändning, vilket riskerar att drabba både klimatomställningen och näringslivets konkurrenskraft.

Sverige har mycket goda förutsättningar att skapa klimatnytta genom att producera fossilfri el. Med stöd av forskningrapporter har Nätverket Vindkraftens klimatnytta tidigare bedömt att klimatnyttan med ökad fossilfri elproduktion uppgår till omkring 600 000 ton för varje ny TWh, oavsett om den används för elektrifiering i Sverige eller bidrar till att fasa ut kolkraft i andra länder genom elexport.

Tidöavtalet slog fast att planeringen ”bör utgå från ett nu prognosticerat elbehov på minst 300 terawattimmar 2045”. Det nya energipolitiska mål som föreslås är nästan identiskt med den formuleringen: ”Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045.”

Samtidigt har regeringen vid flera tillfällen understrukit vikten av en kraftigt ökad produktion av fossilfri el. Statsminister Ulf Kristerssonpoängterade i juni 2023 att vi fram till 2045 ska ”fördubbla elproduktionen” och dettaupprepades av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari så sent som den 25 januari i år.

Vi anser att det är av yttersta vikt att den ambitionsnivå för elproduktionen som uttalats av både statsministern och klimat- och miljöministern också avspeglas i de energipolitiska målen. Vi föreslår därför att det föreslagna långsiktiga planeringsmålet om att planera för en ökad elanvändning ersätts med mål om att kraftigt öka elproduktionen i takt med en snabbt växande efterfrågan på el. Det långsiktiga målet bör också kompletteras med konkreta och ambitiösa delmål till 2030 och 2035.

Det finns flera goda skäl till att tonvikten bör läggas vid elproduktionen:

• Industrins omställning kräver konkurrenskraftiga elpriser.I praktiken är det ökningen av elproduktionen som styr elbehovet, inte tvärtom. Lyckas vi inte öka produktionen av relativt sett billig el är risken uppenbar att elkrävande industriell verksamhet inte hamnar i Sverige utan istället etablerar sig i exempelvis södra Europa eller norra Afrika, som har exceptionellt goda förutsättningar för solel. Då kommer inte elbehovet att öka i den omfattning som det föreslagna målet indikerar, samtidigt som vi går miste om den klimatnytta som industrin hade kunnat skapa genom grön teknikutveckling och export.
• Elektrifieringen är nyckeln till netto-noll.Vi behöver fasa ut det fossila i hela samhället, även utöver elektrifieringen av tung industri och transporter. Detta, och det faktum att det svenska elsystemet redan är fossilfritt till 98 procent, innebär att det övergripande målet om ett 100 procent fossilfritt elsystem bör ändras till ett 100 procent fossilfritt energisystem. Planeringsmålet för elproduktionen bör dimensioneras för att agera draglok i denna utveckling, vilket kan innebära att elproduktionen behöver öka till uppåt 450–500 TWh år 2045.
• Inhemsk elproduktion säkerställer vårt oberoende på energiområdet och bidrar samtidigt till Europas omställning. Bara under 2023 uppgick den svenska elexporten till 29 TWh, vilket uppskattningsvis minskade utsläppen i våra grannländer med 17 miljoner ton – mer än en tredjedel av våranationella utsläpp 2022. IModeraternas propositionsbok från oktober 2023 beskriver man elexporten som ”Sveriges kanske enskilt viktigaste bidrag till minskade globala koldioxidutsläpp”. Utan en kraftfull ökning av elproduktionen skulle Sveriges elexport minska snabbt och redan 2035 kan vi ha ett nettoimportbehov på 11 TWh, enligtSvenska kraftnät. Det skulle undanröja Sveriges möjligheter att bidra till utfasningen av fossil elproduktion i våra grannländer och samtidigt innebära att vi behöver förlita oss på andra länder för att säkerställa vår egen försörjningstrygghet.

Energipolitiken bör inte passivt utgå ifrån hur vi kan möta en förväntad elanvändning utan i stället inriktas på att snabbt och kraftigt öka vår elproduktion – både för det svenska näringslivets och för klimatets skull.