"Heat or Eat"

Frasen “heat or eat” – mat eller värme – är en kärnfull sammanfattning av ett tragiskt dilemma som uppemot tio procent av den europeiska befolkningen ställs inför redan idag. Energifattigdomen betyder att många människor inte har råd med både mat och värme, och att man helt enkelt därför tvingas välja.

Sådana val borde inte existera i välutvecklade samhällen, men tyvärr talar mycket för att stigande energipriser tvärtom kommer att öka antalet människor i energifattigdom. I veckan förekom priser på över 30 kr/kWh i Storbritannien – motsvarande ett årspris på flera hundra tusen kronor för en normal villaägare. Pristoppen var ett extremfall, men priser som är i samma härad har de senaste veckorna drabbat en rad länder. Det bör ses som en varningsklocka om situationen för Europas (inklusive Sveriges) energisystem. Förutom att priset på el och värme drivs upp för individen drivs också kostnaderna för andra branscher upp. I veckan meddelade exempelvis flera producenter av konstgödsel att man stoppar produktionen i flera fabriker, något som påverkar livsmedelspriserna på både kort och lång sikt.

Bakgrunden till energikrisen som nu orsakar stora protester i ett flertal europeiska länder är en global brist på fossil gas. Bristen förvärras av allt att döma av att Ryssland väljer att inte exportera gas som finns tillgänglig, eftersom man vill utöva påtryckningar för ett godkännande av den nya gasledningen Nord Stream 2.

Samtidigt bör det noteras att Ryssland hittills under 2021 levererat de mängder gas som utlovats. Grundproblemet är själva beroendet av den fossila gasen, och det beror i sin tur på andra saker än den nuvarande bristen. Huvudorsaken är den energiomställning som många länder genomgått de senaste decennierna. Utbyggnaden av sol- och vindkraft har på många sätt varit viktig, och det är viktigt att understryka kraftslagens centrala roll i klimatomställningen.

Men energikrisen visar att väderberoende kraftproduktion inte ensamma kan utgöra basen för moderna samhällens elsystem. Vindkraften är ett centralt verktyg i klimatomställningen och behöver fortsatt byggas ut kraftigt. Men idén om att vindkraften kan vara vår nya baskraft, om man bara har tillräckligt mycket av det, har visat sig både felaktig och farlig. Utan planerbar produktion uppstår kraftigt svängande elpriser som driver fler in i energifattigdom, och skapar besvärliga förutsättningar för svensk och europeisk industri. Risken är uppenbar att företag förlägger sin produktion till länder med mer stabila energisystem.

Inte minst kommer legitimiteten och acceptansen för klimatomställningen att riskeras om människor tvingas välja mellan fullgoda liv och minskande klimatutsläpp. Om valet står mellan “heat, eat or cheat” kommer snart kraven på att fuska med utsläppsmålen och återstarta gas- eller kolkraftverken. Flera länder är faktiskt redan där: Tyskland har från och med 2022 fasat ut sin enda källa till fossilfri baskraft, kärnkraften, och tvingas därför förlita sig på Nord Stream 2. Landets kolkraft kommer samtidigt inte stängas förrän 2038. I Belgien byggs nya gaskraftverk med statliga subventioner, för att landet ska nå sitt mål om förtida stängning av kärnkraft.

Energikrisen har på så sätt tydliggjort det som blivit allt mer uppenbart de senaste åren: behovet av fossilfri baskraft – främst i form av kärnkraft – är stort, och kommer att bli större ju längre klimatomställningen fortskrider. Tar vi inte varningslamporna på allvar blir det antingen klimatet eller de minst bemedlade – eller båda två – som får betala priset.

Such choices should not exist in well-developed societies, but unfortunately there is every reason to believe that rising energy prices will, on the contrary, increase the number of people in energy poverty. This week, prices of over 30 SEK/kWh were reported in the UK - equivalent to an annual cost of several hundred thousand SEK for a normal homeowner. The price spike was an extreme case, but prices in the same ballpark have hit a number of countries in recent weeks. This should be seen as a warning bell about the state of Europe's (including Sweden's) energy system. As well as driving up the price of electricity and heat for individuals, it also drives up costs for other industries. This week, for example, several fertiliser producers announced that they were halting production in several factories, affecting food prices in both the short and long term.

The background to the energy crisis, which is now causing major protests in several European countries, is a global shortage of fossil gas. The shortage is apparently exacerbated by Russia's decision not to export available gas, as it seeks to exert pressure for approval of the new Nord Stream 2 pipeline.

At the same time, it should be noted that so far in 2021, Russia has delivered the quantities of gas promised. The basic problem is dependence on fossil gas itself, and this in turn is due to other things than the current shortage. The main reason is the energy transition that many countries have undergone in recent decades. The expansion of solar and wind power has been important in many ways, and it is important to underline the central role of these power sources in the climate transition.

But the energy crisis shows that weather-dependent power generation alone cannot form the basis of modern societies' electricity systems. Wind power is a key tool in the climate transition and needs to be further expanded significantly. But the idea that wind power can be our new baseload power, if we have enough of it, has proved both wrong and dangerous. Without predictable production, electricity prices will fluctuate wildly, pushing more people into energy poverty and creating difficult conditions for Swedish and European industry. There is an obvious risk that companies will relocate their production to countries with more stable energy systems.

Not least, the legitimacy and acceptance of climate change will be jeopardised if people are forced to choose between a full life and reduced climate emissions. If the choice is "heat, eat or cheat", there will soon be calls to cheat on emissions targets and restart gas or coal-fired power plants. In fact, several countries are already there: Germany has phased out its only source of fossil-free baseload power, nuclear, as of 2022, forcing it to rely on Nord Stream 2. Meanwhile, Belgium is building new gas-fired power plants with state subsidies to meet its target of early nuclear closure.

The energy crisis has thus highlighted what has become increasingly clear in recent years: the need for fossil-free base load power - mainly nuclear - is great, and will become greater as the climate transition continues. If we do not take the warning lights seriously, either the climate or the least well-off - or both - will pay the price.