Ronja blev hemskickad från akuten med typ 1-diabetes

I januari 2021, innan Ronja skulle fylla tio år, hade hon gått ner mycket i vikt och hade corona.
- Det satte sig på magen, då hon började kräkas och fick feber, så jag tog henne till akuten. Läkaren klämde och kände på hennes mage och skickade hem oss. De sa att det är nog corona, att jag skulle se till att få i henne mycket att dricka, gärna saft, säger Emma.
Varpå Ronja blev sämre, vilket senare visade sig vara att hon hade typ 1-diabetes.

För två och ett halvt år sedan fick Emma Palmgren och Peters dotter Ronja diagnosen typ 1-diabetes. Förutom att hon hade corona hade hon även gått ner mycket i vikt. Emma åkte då in till akuten med Ronja. Efter läkarbesöket på akuten skickade läkaren hem Ronja, varpå hon blev ännu sämre.
- I och med att hon skulle dricka mycket så jag gav henne läsk, och hon blev bara sämre och sämre. Dagen efter var hon jättesjuk då jag körde tillbaka till akuten, där det visade sig att hon hade ketoacidos, ett livshotande tillstånd som beror på en kraftig frisättning av ketonkroppar som gör att blodet blir surt, och fick komma in på IVA. Läkaren kunde då konstatera att Ronja hade typ 1-diabetes. Det var jättetraumatiskt. Det var kaos som var starten på ett nytt kapitel i vårt liv, fortsätter Emma.
Ronja fick insulin direkt och fick börja med pennor och en Libresensor.
- I och med att hon är spruträdd, så fick vi börja ta sprutor på henne. Och sedan i maj 2022 har Ronja en Medtronic pump, vilket underlättar för henne.
Emma och Peter har även varit i skolan och berättat om hennes sjukdom och fått lära personalen kolhydraträkning.
- Hon fick en resurs direkt i början i trean, men den togs bort i mitten av fyran, så nu när hon går i femman har hon ingen, vilket kan kännas jobbigt. Det vore skönt att ha någon som har koll på henne i och med att hennes blodsockervärde påverkas när hon anstränger sig.

En omställning för hela familjen
Livet har verkligen förändrats för hela familjen.
- Det är en sjukdom som aldrig vilar. Det är 24-7 hela tiden som förälder. Ibland får jag väcka henne på nätterna, då jag kan drömma att hon blir låg. Det har varit en mental kamp. Jag har aldrig haft problem med sömnen tidigare, men sömn har blivit en lyxvara i livet, förklarar Emma.
I september 2022 var Emma nere på botten och blev sjukskriven för utmattning. I dag är hon tillbaka på ett annat jobb med mer frihet, där de har större sympati.
- I dag har jag en chef som har en son med typ 1-diabetes, så i dag finns det mer förståelse.
Tyvärr har en del av familjens relationer blivit påverkade på grund av okunskap om diabetes, där de inte har fått så mycket avlastning. I och med att sjukdomen kan slå så olika, så vågar ingen ta ansvar.
- Ronja kan lätt bli på dåligt humör när hon blir både för hög eller för låg. Det är så frustrerande att det är så olika från person till person. Där jag har behövt tänka lite annorlunda.

Sommar och pubertet påverkar Ronjas blodsocker
Gällande kosten så har de gjort en del justeringar.
- I början tänkte jag att jag inte skulle ändra på något, men det fungerar inte. Man måste planera hela tiden. Vi äter regelbundet där Ronja inte ska äta efter klockan 20 i och med att hon kan bli hög på natten. Hon äter inte så mycket godis, men hellre choklad än chips. Vi försöker inte utesluta något. Men vissa saker som pizza och ris försöker vi dra ner på, vilket hon kan bli hög av. Det krävs ett engagemang och planering hela tiden och alltid tänka ett steg före, berättar Emma.
Ronjas blodsockervärde påverkas mycket på sommaren samt även i och med att hon är i puberteten, vilket gör att hon har ett svajigt blodsockervärde.
- Hon blir oftast låg på sommaren, vilket man måste ha koll på.
Tidigare tränade Ronja fotboll där Emma och Peter försökte engagera ledarna.
- Men Ronja tyckte inte det var så kul när vi alltid skulle stå vid planen och titta på, så hon ville sluta. I och med att hon är kreativ, ska hon nu börja med teater istället.
För Emma och Peter har de fått ett annat perspektiv på livet.
- Diabetes är en sjukdom som aldrig vilar, där det tyvärr finns så stor oförståelse och okunskap om sjukdomen, avslutar Emma.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat

En dag från en trött och sårbar mamma.
- Har varit vaken till klockan 01.30, pump som larmat om högt glykos … justera och ge en bolus, se om det sjunker. Somnar om och klockan 04.30 är det dags igen. Troligtvis är det mensen som är på gång. Ge en dos igen och se om det vänder… klockan 08.30 går jag upp och kollar på mitt sovande barn och ser att pumpen jobbar på med extra korrigeringar för att pressa ner sockret.
Sätter på kaffet och tänker att det blir en dag av detta men en mer stillasittande.
Pumpen är ett så bra hjälpmedel men ibland önskar man den kunde säga till mig som förälder, att du har gjort så gott du kan.
Man vill alltid sträva efter bättre värden. Man kan alltid göra det lite bättre. Detta jagande, måste få ner sockret eller ta dextrosol för få upp det. Den molande oron som konstant infinner sig. Man går med katastroftankar varje vecka att skolan ska ringa eller hennes pappa ska ringa om något tragiskt.
Att vara mamma till en tonåring är svårt nog, och med diabetesen har det nått en helt annan nivå.

- I dag tar vi dagen som den kommer. Ronja kommer antagligen vara trött efter en svajig natt. Jag också och vila och få återhämtning är ett faktum.
Jag tar en dag i taget som mamma. Har vi en bra dag då rider vi på den vågen. Den är härlig, njuter av luft, sol, vatten och att jag andas och lever. I dag är jag en mer lite förtvivlad förälder som tycker livet är orättvist och vill vara pigg och känna att energin är som de bra dagarna för både Ronja och mig själv, men hur ska det vara möjligt när man har varit vaken större delen av natten. Respekt och förståelse i livet är det som önskas.
Jag älskar att träna och har gjort det hela mitt liv. Har fått sätta ner min träning på en mindre skala och anpassa den till mer mindfulness och inte högintensiv träning längre. Det håller inte i längden. Var instruktör för både bodypump och spinning innan, men har tagit bort den delen då jag inte har orken att hålla det uppe.
Har även sjungit i band, men även där fått sätta bort det, på grund av att jag inte kan garantera att jag har ork att stå på scen och sjunga även om jag älskar det.
Att hälsa på folk och boka upp grejer är heller inte en självklarhet längre för oftast är jag för trött.

Hälsningar från en mindre bra natt och något tröttare mamma, Emma.