​Kiseldioxidpartiklar kan leda till nya metoder för behandling av fetma

Mikrometerstora partiklar av porös kiseldioxid kan, efter intag, påverka hur snabbt mat bryts ned och tas upp i tarmen. Resultaten, som publiceras i tidskriften Nanomedicine, visar att det är möjligt att partiklarna minskar hur mycket maten bryts ned och hastigheten för det. Genom studierna på möss hoppas forskarna hitta nya behandlingar för fetma och typ 2-diabetes hos människor.

Hittills saknas effektiva behandlingar mot fetma som hindrar viktökning eller främjar viktminskning utan problematiska biverkningar. Vid många av nuvarande behandlingar ges mediciner som kan påverka kroppen negativt på flera sätt.
- Vi har utvecklat en innovativ, alternativ strategi. Mesoporösa kiseldioxidpartiklar är en typ av producerade partiklar som man kan svälja. Partiklarna kan tillverkas med olika porstorlekar, säger Tore Bengtsson, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, som är den som har lett arbetet med forskargruppen.

Forskarnas hypotes var att partiklar med specifika porstorlekar skulle kunna användas som ”molekylära fällor” i tarmen och fånga och blockera matsmältningsenzymer som bryter ner maten, med minskat energiupptag som effekt.

I studien som publiceras i Nanomedicine fick möss mat med högt fett- och kaloriinnehåll för att stimulera kraftig viktuppgång och andra möss samma mat blandat med speciellt konstruerade kiselpartiklar. Resultaten visade att energiupptaget mätt som mateffektivitet minskades med 33 procent hos de möss som också fick speciella kiseldioxidpartiklar vilket ledde till en signifikant minskad viktökning, lägre nivåer av fettvävnad och lägre mängd cirkulerande insulin och en förbättrad ämnesomsättning.
- Resultaten i denna studie tyder på att skräddarsydda mesoporösa kiseldioxidpartiklar skulle kunna användas för att behandla fetma och även diabetes hos människor, särskilt med tanke på den utmärkta säkerhetsprofilen hos dessa kiseldioxidpartiklar. Medan vi slutfört detta arbete har kliniska försök planerats och pågår för närvarande, säger Tore Bengtsson.

Studien finns att läsa HÄR.

Källa: Stockholms universitet