Livet upp och ner del 8

Tänker på hur det var innan vi fick vår diagnos. Det var inte lätt alla gånger då heller, men det mesta var lättare att tackla, just nu så lever vi i vår diabetes bubbla. Funderar mycket på när det ska bli bättre, hur vi ska gå vidare.

Jag tycker att vi har gått vidare men ibland så känner man sig väldigt ensam. Människor runtomkring förstår inte. Jag känner att jag blir arg när folk i min närhet bara viftar bort det och säger att nu finns det så bra hjälpmedel så det är ingen konst att ha diabetes. Om någon hade sagt innan min son fick diabetes 1 att det kommer uppta all din tid och oro för alla saker som kan ske, så hade jag reagerat på samma sätt, man vet inte bättre.

Nu har vi blivit med pump, Omnipod. Det går sådär kan man säga, inga bättre värden än i alla fall snarare tvärtom. otroligt svårt att få till det, dock är det ju underbart att slippa ta alla dessa sprutor hela tiden. Vi har även varit hos sjukgymnasten och fått andningsövningar så vi ska komma i ordning med hans stress, det känns jättebra och vi har nu konkreta tekniker vi kan använda oss av. Känns bra när man kan göra något konkret. Så nu tränar vi diafragman två gånger per dag, det har redan blivit bättre så nu är det ”bara” värdena kvar. Tills nästa gång ta hand om er.

Anna

Anna med son som har diabetes typ 1 delar med sig av sina erfarenheter som anhörig till en diabetiker. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.