Självkritik

Första akademiska utvärderingen av demokratiexperimentet som gjordes vid Stockholms universitet 2004 pekade tydligt på svagheten med Demoex:

What's in it for me?

För att digital direktdemokrati ska fungera måste användarna känna att de får ut någonting, löd kritiken. Då måste deltagarna kunna påverka de politiska besluten.

Som litet oppositionsparti kan Demoex knappast påverka omröstningsresultatet. De kan inte heller påverka genom att argumentera i fullmäktige eftersom de andra partierna redan har bestämt hur de ska rösta innan debatten börjar. Åttio procent av medborgarförslagen som lämnas in via Demoex avslås.

De privata skälen att delta är små. Demoex enda verksamhet är politik på nätet. De är ingen homogen grupp. Få känner varandra mer än till namnet. De träffas inte fysiskt, arrangerar inga roliga fester eller andra jippon för att värva medlemmar. Arbetet är frivilligt och de belönar inte sina aktiva ekonomiskt.

Röstdeltagandet har varit lågt. Ofta har det bara varit mellan 5-15 personer som avgör hur Demoex ska rösta. Medborgarna har inte visat något större intresse, därför har de andra partierna inte gjort det heller.

...

Det enda vi kan erbjuda är känslan av att göra någonting bra. Vi försöker intala oss själva att det vi gör på sikt kan förändra världen. Respekten för varandras åsikter och argument, samt tron att vi är klokare tillsammans än var och en för sig, förenar oss.

I en individualistisk och materialistisk värld är detta naturligtvis tomma ord. Vi hoppas därför att tidsandan ändras. Demex är dömt att misslyckas om människor enbart tänker på sitt eget bästa.