Centrumutvecklare, nödvändig roll i hållbar stadsutveckling!

Utveckling av stadsmiljön i våra svenska stadskärnor är ett komplext åtagande. Stadskärnan berör alla!

De råder ofta samstämmighet om vad som upplevs som trivsam miljö och dess motsats. De estetiskt sköna kan sägas vara universiellt. Att skönhet och en mänsklig skala i stadsmiljön är av betydelse för hur vi trivs är heller sällan ett tvisteämne.

Varför är då inte alla städer vackra och trivsamma?

Staden är i ständig förändring och ska så vara som det så poetiskt uttrycks i FN:s rapport UN-Habitat "State of the World Cities 2008/2009"

"Cities are perhaps one of humanity’s most complex creations, never finished, never definitive. They are like a journey that never ends. Their evolution is determined by their ascent into greatness or their descent into decline. They are the past, the present and the future."

Komplexiteten kommer sig av de många funktioner som staden fyller för så många väsenskilda aktörer. Vi bor, jobbar och utbildar oss i staden. Vi söker nöjen och andras sällskap. Vi handlar, får privat och offentlig service i vår stadskärna.

Kommunen med sitt planmonopol över markanvändningen i kommunen och som utförare av många offentliga tjänster i staden har en nyckelroll i utvecklingsarbetet. I skriften varur ovan rader hämtats inser även globala överstatliga FN att det är den lokala förvaltningen som måste göra jobbet som höjdarna vid klimatkonferenser (förhoppningsvis) beslutar om.

På samma sätt inser Riksdag, Regering och myndighetsväsendet att det i allt väsentligt är kommunen och dess beslut som kan göra skillnad i strävan mot en mer hållbar livsföring ur ekonomiska, ekologiska och sociala perspektiv.

Vad har då våra svenska kommuner för möjligheter att axla denna uppgift som världen ålagt dem?

Ja, det skiftar ju givetvis. Större kommuner har större resurser att hålla sig med expertkunskap, men har i gengäld ofta större utmaningar att hantera. Sverige många mindre kommuner har troligtvis såväl resurs- som kompetensbrist för att möta upp "världens" förväntningar.

Det lokala perspektivet som ofta är förhärskande är både en tillgång och ett hinder.

En tillgång då varje stadskärna och kommun har sina egna förutsättningar till hållbar tillväxt där anpassade lösningar är en förutsättning för framgång.

Ett hinder i så motto att det lokala frågorna och dess lösningar ofta styrs av spårtänkande och brist på inspiration från omvärlden samt låg kännedom om övergripande problematik.

Kommunikationskompetensen kan också vara eftersatt vilket är olyckligt då stora attityds- och beteendeförändringar kommer att krävas av kommunernas invånare för att nå målsättningar som så fyndigt på engelska uttryckts i tre R; Recycle, Reduce & Reuse(återvinning, sparsamhet och återanvändning).

Ställda inför kommande uppgifter behöver speciellt sveriges mindre kommuner extern hjälp med att upprätta realistiska och lokalt anpassade visioner för hållbar tillväxt och dess tre dimensioner ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Processledare och koordinatorer i samverkansprojekt mellan kommun, fastighetsägare, näringsidkare och andra intressenter bör vara fristående och obundet lojal mot visionens uppfyllelse.

Att bli portalfigur för visionen kräver att man inte sitter på flera stolar då trovärdigheten lätt förloras och misstanke om att man går kommunens ärende kan få fotfäste. Därmed riskeras viljan till medverkan från övriga helt avgörande parters och projektet havererar.

Jan Bergman                                                                                                                     Calaicia- Förnyelse i Centrum!                                                                                                         Blogg Stadskärneutveckling http://calaicia.wordpress.com