Märkligt om cancervården, SKL

SKL:s bild av cancervården i Sverige är att den är ”i absolut toppklass”. ”De allra flesta får den vård och behandling de behöver och i tid.”

Samtidigt har SKL uppdraget att samordna ett av de största projekt som någonsin har sjösatts för att utveckla och förbättra cancervården. Regeringen har avsatt 300 miljoner kronor, som huvudsakligen går till de sex regionala cancercentren, RCC. Men SKL tycker att målet redan är nått!

Bakgrunden till regeringsuppdraget är utredningen En nationell cancerstrategi, SOU 2009:11. Här konstaterades att cancervården hade stora brister och framför allt saknade beredskap för en väntad kraftig ökning av antalet cancerdrabbade.

Enkelt uttryckt bedömdes att antalet som lever med en cancerdiagnos kommer att dubbleras till 2030 med stora behov som följd av sekundär vård och läkemedel. De år som gått visar att prognosen var rätt.

Såväl antalet nydiagnostiserade som överlevande ökar stadigt. Vårdens resurser pressas allt hårdare. Och kaos har redan utbrutit när det gäller introduktion och finansiering av nya läkemedel.

SKL har rätt i att svensk cancervård ligger i framkant, medicinskt sett, och att överlevnaden är hög. Däremot ligger vi sämre till när det gäller annat än den primära tumörbehandlingen.

Den nationella cancerstrategin pekade på stora problem med vårdens fragmentering, långa väntetider och allmän avsaknad av patientfokus. Ett av RCC:s uppdrag är därför att stärka patientens ställning och erbjuda sammanhållna och patientfokuserade vårdprocesser.

RCC har i och för sig redan lagt fram en rad intressanta idéer och förbättringsförslag. Men tyvärr ser vi ännu inte några större genomslag i vården.

Så länge det rör sig om avgränsade projekt eller förbättringar inom ramen för nuvarande ekonomi och organisation kan det gå bra. Men inget har skett för att möta de strukturella problemen och den snabbt ökande prevalensen. Motståndet är kraftfullt mot ökade kostnader och förändringar av den för patienten ofta fragmentiserade och svårtillgängliga vårdorganisationen.

På det hela taget har RCC-projektet små förutsättningar att lyckas om bilden är att vården redan nu är förträfflig för de flesta. Marginella ändringar inom ramen för nuvarande ekonomi och organisation räcker inte och saknar proportioner till den stora satsning som staten gjort. Att nya resurser behöver tillföras vården är uppenbart redan nu. Därtill krävs ett radikalt nytänkande när det gäller vårdens organisation med utgångspunkt från att patienten ska erbjudas en sammanhållen vårdkedja. I detta har vi länge erbjudit ett närmare samarbete med de nationella patientorganisationerna.

Cancerförbund i samverkan genom Elizabeth Bergsten Nordström, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, Margaretha Sundsten, Gynsam, Inger Lind, Carpa, Owe Persson, Mun- och halscancerförbundet, Calle Waller, Prostatacancerförbundet och Marie Andersson, Melanomföreningen.

Artikeln publicerades på Dagens Medicin 20140320 Läs artikeln i Dagens Medicin