Gå direkt till innehåll
Grönsiska, arten som bjöd på årets skräll och landade på plats tre av topp tio.
Grönsiska, arten som bjöd på årets skräll och landade på plats tre av topp tio.

Pressmeddelande -

Slutresultat för Vinterfåglar Inpå Knuten 2022!

Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar Inpå Knuten är nu i det närmaste slut. Nu återstår endast ett mindre antal rapporter som inte kommer att påverka slutresultatet.

Likt alla tidigare år är talgoxen den talrikaste arten på fågelmatningarna. Även blåmes (tvåa) och pilfink (fyra) håller ställningarna väl. Gemensamt för dessa tre arter är att de är anpassade till vårt vinterklimat och att de finner sig väl till rätta i våra samhällen och vid annan bebyggelse. Även när det gäller födovalet är de något av generalister.

Vi kan också konstatera att årets deltagande är gott. Som det ser ut nu, kommer vi att hamna i närheten av förra årets resultat, vilket innebär drygt 19 000 rapporter. Detta måste anses som bra eftersom ovädret som främst drabbade de södra delarna av landet innebar att fåglarna höll en låg profil – och med färre fåglar brukar benägenheten att delta i räkningen avta. Jämför vi rapporterna från i år med förra året ser vi en ökning i hela Norrland och större delen av Svealand, medan antalet i stället minskat ganska tydligt i Götaland. Men så var det också där som stormen Malik härjade som värst.

Två fågelarter som i år uppträtt ovanligt talrikt i stora delar av landet är grönsiska och bergfink. På tredje plats, alltså mellan blåmesen och pilfinken, kilar grönsiskan in sig. Lite längre ner, på sjätte plats, finner vi bergfinken. Ingen av dessa fanns bland de 20 talrikaste under förra årets räkning.

Både grönsiskan och bergfinken är fröätare. Grönsiskans viktigaste vinterföda är alfrön, medan bergfinken föredrar bokollon. Men bergfinken äter gärna även rönnbärens kärnor, och troligen kan den gångna höstens rikliga tillgång på både alfrön och rönnbär förklara att grönsiskan och bergfinken placerar sig så högt i år. Nu börjar nämligen förråden av frön och bär sina ute i naturen – och då söker sig fåglarna in till trädgårdarnas dukade bord.

Att rönnbären haft betydelse för bergfinkarna i vinter visas av att det är förhållandevis gott om denna art även norr om bokens förekomst i landet, till exempel i Dalarna. Andra fåglar som gynnats av den rika tillgången på rönnbär är sidensvans, björktrast och tallbit. De båda förstnämnda äter bärens fruktkött, medan tallbiten precis som bergfinken äter kärnorna. Vid fågelmatningar är det oftast utlagda äpplen som lockar björktrastar och sidensvansar, medan tallbitarna äter frön.

Men det finns naturligtvis även arter som gått tillbaka. En sådan är rödhaken som i år noterats vid betydligt färre matningsplatser än förra året. I dess fall handlar det nog om att den köldperiod vi fick i månadsskiftet november/december antingen fick många rödhakar att flytta söderut eller helt enkelt tog knäcken på dem. I år är det mycket tunnsått med rapporter om rödhakar norr om Mälardalen. Annars har rödhaken under senare år haft en tydlig tendens att övervintra allt längre norrut i landet.

I dessa tider av snabb sjukdomsspridning kan det också noteras att även fåglar drabbas av sjukdom, om än av annat slag än det coronavirus som gisslat oss människor i drygt två år. Vid fågelmatningarna handlar det i stället i första hand om en sjukdom som kallas gulknopp. Den orsakas av en liten parasit som sätter sig i svalget på fåglarna, varpå de får svårt att äta. Allra värst har grönfinken drabbats. Sedan 2008, då sjukdomen började sprida sig i Sverige, har det svenska grönfinksbeståndet minskat med omkring två tredjedelar. Att döma av årets räkning syns ännu ingen ljusning utan grönfinkens tillbakagång fortsätter.

Det går också dåligt för gulsparven som tidigare var en karaktärsfågel i det svenska jordbrukslandskapet. Att döma av denna räkning har det svenska vinterbeståndet halverats under de år som räkningen pågått (sedan 2006). I gulsparvens fall är vi inte lika säkra på orsakerna som när det gäller grönfinken. Det har konstaterats utbrott av gulknopp även bland gulsparvar, men den missgynnas också av jordbrukslandskapets förändring.

De talrikaste arterna vid fågelmatningarna 2022:

(Inom parentes anges förra årets placering)

1. Talgoxe (1)

2. Blåmes (2)

3. Grönsiska (30)

4. Pilfink (3)

5. Domherre (6)

6. Bergfink (21)

7. Koltrast (4)

8. Skata (7)

9. Gulsparv (5)

10. Kaja (8)


På följande länk finns fria pressbilder på aktuella fåglar att hämta: https://birdlife.se/fagelintresse/vinterfaglar-inpa-knuten/fria-bilder-for-vik/

Frågor besvaras av:

Niklas Aronsson, 073-915 16 99

eller

Anders Wirdheim, 070-513 75 76

Relaterade länkar

Ämnen

Kategorier


BirdLife Sverige är den nationella svenska fågelföreningen. Föreningen bildades 1945 när fågelsektionen inom Naturskyddsföreningen knoppades av och blev Sveriges Ornitologiska Förening. I dagligt tal kallar vi oss numera BirdLife Sverige för att markera att vi är den svenska partnern del av det globala partnerskapet BirdLife International. 

Det finns 25 regionala föreningar kopplade till BirdLife Sverige som bedriver fågelskydd och forskning på regional nivå.

Som medlem i föreningen stöttar du BirdLife Sveriges verksamhet som vilar på "tre ben", fågelskydd, fågelforskning och fågelintresse.

Kontakter

Niklas Aronsson

Niklas Aronsson

Presskontakt Pressansvarig Fågelskydd, fågelexpertis +46 739 156 099
Anders Wirdheim

Anders Wirdheim

Journalist och fågelskådare +46 705 137 576

Relaterat innehåll

En ljus framtid för fåglar och människor

Sveriges Ornitologiska Förening är den nationella svenska fågelföreningen. Föreningen bildades 1945 när fågelsektionen inom Naturskyddsföreningen knoppades av och blev Sveriges Ornitologiska Förening. I dagligt tal kallar vi oss numera BirdLife Sverige för att markera att vi är den svenska partnern del av det globala partnerskapet BirdLife International. Samtidigt använder vi det traditionella namnet Sveriges Ornitologiska Förening i mer officiella sammanhang.

BirdLife Sverige

Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106
38662 Mörbylånga
Sverige