Spelpaus är en bra service men ingen större hjälp

Omsättningen för svenska spelbolag med licens ökade med 5 procent förra året. Ökade gjorde också antalet avstängda på Spelpaus.se. I slutet av kvartal 4 var cirka 70 000 personer avstängda för spel via funktionen, även det en ökning med 5 procent jämfört med föregående kvartal, enligt Spelinspektionen. En avstängningsknapp för den som behöver är bra, men avstägningen är sällan slutet på något – tvärtom kan det vara början till ett sämre alternativ, skriver Hasse Lord Skarplöth.

”Vill du få tillbaka kontrollen, slippa känna ångest och oro över ditt spelande, då finns Spelpaus.se som en hjälp på vägen.” Citatet är hämtat från Spelinspektionens informationsfilm om just spelpaus, och avslutas med en tanke om att nästa steg kan vara att uppsöka behandling som ger plats åt det som är ”viktigt i livet”.

Tanken är god och filmen är fin. Men i samma ögonblick som eftertexten rullat klart släpper staten taget om omsorgsplikten. Det är inget illa ment, men det lämnar mycket övrigt att önska.

En viktig del av konsumentskyddet är just möjligheten att stänga av sig från spel. Antingen direkt hos respektive spelbolag eller genom det centrala självavstängningssystemet Spelpaus, adminstrerat av Spelinspektionen. Det kan finnas olika skäl till att man stänger av sig, men låt oss utgå ifrån att det stora flertalet stänger av sig för att de känner oro och ångest för sitt spelande och/eller blivit uppmanande av en närstående att ta en paus.

För den avstängde spelaren som drabbas av spelsug är den licensierade spelmarkanden alltså stängd men dörren till den olicensierade spelmarknaden står fortsatt vidöppen. Det paradoxala blir med andra ord att en frivillig avstängning från den regelstyrda marknaden riskerar att bli en ofrivillig väg in på en marknad helt utan andra regler än att locka spelaren till att spela mer.

När jag för några veckor sedan bjöd in till ett rundabordssamtal där branschkollegor, spelberoendeforskare och behandlare av spelproblem diskuterade den här paradoxen var vi rörande eniga. Borde inte den spelare som stängt av sig snabbt som ögat slussas vidare till någon som har erfarenhet av att hjälpa och vägleda?

Ovan framfördes till ansvarig för spelfrågorna på regeringskansliet. Svaret, som kom föredömligt snabbt, hänvisade till Spelinspektionen, ansvariga för Spelpaus, som i sin tur hänvisade tillbaka till politiken.

Men vi låter oss inte nedslås av detta moment 22 eftersom alla vet att om man spottar på en sten tillräckligt länge blir den våt. Vårt arbete kommer att löna sig och vi kommer att kunna bidra till en spelmarknad som är ännu bättre imorgon än vad den är idag. Under tiden är ett stilla tips till Spelinspektionen att ändra sitt budskap till något i stil med; ”Spelpaus är inte lösningen på ditt problem, men att du stänger av dig visar att du förstår att du behöver ta hjälp. Det är ett viktigt första steg."

Hasse Lord Skarplöth
Vd, ATG

***

Historiskt sett har rågången varit glasklar; spelbolag har inte med behandling av spelberoende att göra. Jag är beredd att utmana den sanningen.