Konkurrensen under radarn är licenssystemets största motståndare

Vi befinner oss drygt fem och ett halvt år in på den svenska licensmarknadens existens, den som introducerades den 1 januari 2019. Syftet med omregleringen var, som den beskrevs, att återta statens kontroll över spelmarknaden. Som en del av ambitionen lyftes önskan om att uppnå en 90-procentig kanalisering, det vill säga andelen spel hos de licensierade spelbolagen. Men verkligheten visade sig vara betydligt mer komplex och svårhanterlig än vad staten kunnat förutspå. För även om mycket fungerat väldigt bra, har det samtidigt varit fritt fram för olicensierade sajter att operera.

Utan tillsyn går det ju alldeles utmärkt att agera utanför omsorgsplikten liksom att strunta i insättningsgränser eller att inte påtala spelarens möjlighet att stänga av sig på spelpaus. Men det stannar inte där. Olicensierade sajter betalar ingen svensk spelskatt, inte heller är de tvungna att följa de rigorösa svenska regler mot penningtvätt som finns där av en anledning. De olicensierade spelsajterna utgör därför en närmast vattentät plats för kriminella eftersom ingen ser och ingen hör när pengar tvättas utom synhåll för lag och ordning.

Men en av de mest anmärkningsvärda bristerna i omregleringen var länge avsaknaden av en tillförlitlig metod för att mäta kanaliseringen vilket fått till följd att den ursprungliga ambitionen inte kunde följas upp. Tills för två år sedan.

År 2022 bestämde sig ATG för att ta saken i egna händer. Vi kunde inte längre bara sitta på händerna och se på när kunder for illa på den olicensierade marknaden, medan vi som försökte göra rätt för oss kringgärdades av skarpare svensk lagstiftning. Vi utvecklade därför ett webbtrafikanalysverktyg som med hög precision kunde spåra svenska besök på olicensierade spelsidor1. Utifrån trafiken kunde vi sedan göra uppskattningar av omsättningen på dessa sidor. Det visade sig vara en ganska dyster läsning.

Vår analys visar nämligen att svenskarnas trafik till olicensierade spelsidor från tiden för omregleringen, det vill säga första kvartalet 2019, till andra kvartalet 2024 har tiofaldigats.

Mot den bakgrunden blev jag förvånad när regeringen i sin höstbudget hävdade att ”enligt Spelinspektionens uppgifter uppskattas kanaliseringsgraden ha uppgått till 91 procent 2023, vilket var en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2022”. Inte minst när jag kom till nästa rad ”beräkningen bygger dock delvis på uppskattningar och metoden för hur dessa utförs är inte transparent”.

Lite mer transparent blev det när Spelinspektionen på onsdagen kom med sin slutredovisning: Den offentliga kontrollen över spelmarknaden2. I slutsatserna konstateras att kanaliseringsgraden varierar mellan 83 procent och 91 procent varför det föreslås att beräkna kanaliseringsgraden till 86 procent.

Det finns självklart alltid en risk för felmarginal när siffror räknas fram, så jag väljer att inte ställa SI-data mot ATG. Däremot hoppas jag, och att alla kan vara överens om, att så länge det är möjligt att 14 till 29 procent av spelandet sker olicensierat – och det olicensierade spelet har tiofaldigats sedan 2019 – så har vi ett fortsatt problem.

Nyligen publicerade ATG rapporten: Spel under radarn – en granskning av den svenska spelpolitikens effektivitet. Vi hoppas att den ska läsas av alla dem som vill förstå vikten av en sund spelmarknad och vad som krävs för att nå dit. Tillsammans har vi kommit långt, men nära skjuter som bekant inte så många harar.