Dificlir är mer kostnadseffektivt än dagens standardbehandling för cancerpatienter, en redan sårbar patientgrupp med hög risk för Clostridium difficile-infektion

Nya data som presenterades vid den 54:e ICAAC-kongressen (Interscience Conference on Antimicrobial Agents and Chemotherapy) visar att de totala behandlingskostnaderna för cancerpatienter med CDI är lägre med Dificlir (fidaxomicin) jämfört med dagens standardbehandling, vankomycin. Med hjälp av en beslutsträdsanalys kunde man visa att den potentiella kostnadsbesparingen skulle uppgå till 5 600 euro per patient (1).

Sjukdomen CDI, orsakad av tarmbakterien Clostridium difficile, är en av våra vanligaste sjukhussmittor och kan vara potentiellt livshotande (3). Patienter som har fått kemoterapi och de med fasta tumörer kan vara särskilt mottagliga för CDI på grund av sina långa sjukhusinläggningar samt exponering för mycket antibiotika och kemoterapeutiska läkemedel (2). Dessa patienter är också mer benägna att få återfall av CDI (4).

Analysen, presenterad vid ICAAC, undersökte direkta kostnadsparametrar inklusive läkemedelskostnader, behandling på vårdavdelning och intensivvård samt mikrobiologisk diagnostik för clostridium difficil.(2) Mediankostnaden för behandling per patient som behandlades med fidaxomicin var 22 200 euro jämfört med 27 800 euro för behandling med vankomycin. De lägre kostnaderna för fidaxomicin beror primärt på att risken för återfall signifikant minskar för patienter som behandlats med fidaxomicin jämfört med vankomycin (1, 4).

Från och med den 29 maj 2014 ingår Dificlir (fidaxomicin) i högkostnadsskyddet^* enligt beslut från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV. Myndigheten anser att antibiotikumet vid behandling av svåra sjukdomsfall eller vid svåra återfall är ett kostnadseffektivt eller till och med kostnadsbesparande behandlingsalternativ för vården.

– CDI är en stor ekonomisk och social börda som orsakar ytterligare onödigt lidande för redan sjuka patienter. Inte nog med att de svåra diarréerna kan potentiellt vara livshotande, den höga smittrisken är en viktig orsak till förlängda vårdtider och ökade sjukvårdskostnader. TLVs beslut möjliggör att denna eftersatta patientgrupp får tillgång till ett värdefullt behandlingstillskott som vi tror kommer förbättra vården och hanteringen av CDI-infektioner, säger Cecilia Magnusson.

Kostnadseffektiviteten för fidaxomicin har även visats internationellt i en studie som är den första i sitt slag och som genomfördes nyligen på St. Georges Hospital i London (5). Studien tittade på ett års erfarenhet av att använda fidaxomicin som första linjens behandling för alla vuxna med bekräftad CDI, inklusive patientgrupper som inte tidigare studerats i en randomiserad, kontrollerad fas III-studie (6). Behandling med fidaxomicin ledde till en minskning av återfall för patienter med CDI och en besparing på över 48 000 GBP under den brittiska hälsomyndighetens (NHS) finansår jämfört med standardbehandlingen (vankomycin eller metronidazol) (7).

CDI är en av de vanligaste orsakerna till diarré associerad med antibiotikabehandling och allvarliga fall kan leda till tarmkirurgi och även dödsfall (3). Inneliggande patienter med CDI löper upp till tre gånger större risk att avlida på sjukhus (eller inom en månad efter infektionstillfället) än de som inte lider av CDI (3, 8). Återfall är en stor utmaning inom CDI-behandling; 25 procent får ett återfall av sjukdomen inom en månad (3, 8, 9) och patienter som redan haft ett återfall är 40 procent mer benägna att riskera ytterligare ett återfall av CDI (9).

* Med en begränsning vilket innebär att subventionen omfattar patienter som drabbas av svår CDI, både för behandling vid första smittotillfället och vid återfall.

Om Clostridium difficile-infektion (CDI)
CDI är en allvarlig sjukdom som beror på en infektion i den inre slemhinnan i tjocktarmen av bakterierna Clostridium difficile. Bakterierna producerar toxiner som medför en inflammation av tarmen, ger diarré och i vissa fall leder till döden (9). Patienter utvecklar vanligtvis CDI efter att ha använt bredspektrumantibiotika som stör den normala tarmfloran och möjliggör en grogrund för Clostridium difficile bakterier (10). CDI är huvudorsaken till sjukhusförvärvad diarré i industriländerna (11) och risken för CDI och återfall är särskilt hög hos patienter 65 år och äldre (12). I och med att sporerna kan överleva i omgivningen runt smittade personer under lång tid kan de lätt spridas till andra. Återfall av CDI förekommer hos 25 procent av patienterna inom 30 dagar efter initial behandling med nuvarande terapier (13, 14, 15). ESCMID har identifierat återfall som det viktigaste problemet i behandlingen av CDI (16).

För mer information kontakta
Elinor Cockburn, medicinsk rådgivare, Astellas Pharma Norden, 040-650 15 00

Referenser
1. Heimann SM et al. Pharmacoeconomical Decision-Tree Analysis of Clostridium difficile-associated Diarrhea in Patients with Cancer Treated with Fidaxomicin or Vancomycin. Presented at ICAAC 2014.
2. Kuijper EJ et al. ESCMID study group for Clostridium difficile. Emergence of Clostridium difficile associated disease in North America and Europe. Clin Microbiol Infect. 2006;12:2–18.
3. Ananthakrishnan AN. Clostridium difficile infection: epidemiology, risk factors and management. Nat Rev Gastroenterol Hepatol. 2011;8:17-26.
4. Cornely OA et al. Resolution of Clostridium difficile-Associated Diarrhea in Patients With Cancer Treated With Fidaxomicin or Vancomycin. J Clin Oncol 2013;31: 2493-9.
5. Planche T, et al. Cost-effectiveness of fidaxomicin as first-line treatment for Clostridium difficile infection. Oral presentation O256 Presented at ECCMID 2014.
6. Bradshaw, D. et al. Physician perceptions of the burden of Clostridium difficile infection in Europe and the impact of recurrence. Presented at ICAAC 2014.
7. Astellas Data on File DIF14036UK.
8. Davies KA, et al. Second report from the EUropean, multi-centre, prospective bi-annual point prevalence study of CLostridium difficile Infection in hospitalised patients with Diarrhoea (EUCLID) PO753. Presented at ECCMID 2014.
9. Poutanen SM, et al. Clostridium difficile-associated diarrhoea in adults. CMAJ. 2004;171:51–8.
10. Kelly CP, et al. Clostridium difficile infection. Ann Rev Med. 1998;49:375–390
11. Crobach MJ, et al. European Society of Clinical Microbiology and Infectious Diseases (ESCMID): Data review and recommendations for diagnosing Clostridium difficile-infection (CDI). Clin Micro Infect. 2009;15:1053–1066.
12. Pepin J, et al. Increasing risk of relapse after treatment of Clostridium difficile colitis in Quebec, Canada. Clin Infect Dis. 2005;40:1591–7.
13. Lowy I, et al. Treatment with Monoclonal Antibodies against Clostridium difficile Toxins. N Engl J Med. 2010;362;3:197-205.
14. Bouza E, et al. Results of a phase III trial comparing tolevamer, vancomycin and metronidazole in patients with Clostridium difficile-associated diarrhoea. Clin Micro Infect. 2008;14(Suppl 7):S103-4.
15. Louie TJ, et al. Fidaxomicin versus vancomycin for Clostridium difficile infection. N Engl J Med. 2011;364:422–31.
16. Bauer MP, et al. European Society of Clinical Microbiology and Infectious Disease (ESCMID): treatment guidance document for Clostridium difficile-infection (CDI). Clin Microbiol Infect. 2009;15:1067-79.