Gamla betongbryggor sannolikt kommande miljöproblem!

Ingen vill betala för destruering av gamla betongflytbryggor, och återvinning är det inte tal om. En entreprenör tror att bättre upphandlingar kan förbättra situationen.

-----
När båtlivet fick ett uppsving under 1970-talet växte efterfrågan på fritidsbåtar, men också på bryggor. Dessa finns kvar i våra vatten, men de sjunger på sista versen.

Sedan några år tillbaka kan uttjänta båtar skrotas hos Båtretur med ett skrotningsbidrag från Havs- och vattenmyndigheten. Bryggor däremot har flutit under radarn, trots att Havsmiljöinstitutet uppskattar antalet bryggor i Sverige till nästan 110 000.

En vanlig form av brygga är betongflytbryggan, en robust konstruktion av betong armerad med stål och med en kärna av cellplast. Men ingjutningen är inte alltid heltäckande. Det är vanligt att cellplasten är exponerad och att botten av betongkroppen lämnas öppen.

När betongflytbryggor vittrar, läcker cellplast ut i omgivande vatten. Hur mycket – och om det är ett problem – är det ingen som vet. Bryggkonsulten Christer Ulfvengren på AlfaBryggan AB ifrågasätter varför inte upphandlingarna tar hänsyn till detta, och det faktum att det knappt går att återvinna betongflytbryggor.

– Med tanke på att man ifrågasätter allt utifrån miljö- och klimatnytta borde detta vara aktuellt. Det vi vet är att gamla betongflytbryggor absorberar vatten så att de kan bli svåra att lyfta. En sned brygga kan vara ett tecken på att underdelen är skadad, börjat suga åt sig vatten och troligen läckt plast, säger han.

Att lyfta en vattensjuk brygga riskerar att leda till att bryggan bryts sönder innan den nått land. Lösningen blir ofta att stycka bryggan – på plats i vattnet – till hög kostnad och med okänt utsläpp som följd. En annan lösning är att skicka problemet nedåt i hierarkin.

– Ett sätt för en kommun att lösa problemet är att skänka bryggan till den lokala båtklubben, som efter några år ger den till scoutklubben, och så flyttas problemet runt till dess att bryggan är helt slut, förklarar han.

Christer Ulfvengren tycker att det är dags att diskutera det faktum att många av 70- och 80-talets flytbryggor bör bytas ut, ungefär som problemet med gamla glasfiberbåtar.
---
(bild syns i länken nedan) Blocketannons för en gammal flytbrygga. Ett vanligt sätt att slippa kostnaden för destruering är att sälja bryggan vidare. Foto: Blocket
---
Anders Lundh på Svenska Pontonhamnar AB är inte lika pessimistisk. Han har inte sett det mönster Ulfvengren lyfter fram, men tror att det kommer bli ett diskussionsämne längre fram. Han menar att livslängden för en betongflytbrygga är lång, troligtvis över 50 år. Han förespråkar betong till stora anläggningar för att det i princip är osänkbart och ger bryggan tyngd, vilket skapar stabilitet i vågor. Men, precis som Ulfvengren ser han ett problem med destruering av gamla bryggor.

– Anläggningarna som tar hand om materialet tar betalt per vikt, dessutom ska impregnerat virke separeras, så hela processen är dyr och komplicerad, säger han.

Anledningen till att betongbryggor gärna ”vandrar runt” är priset för destruering. Det kostar tusentals kronor, ibland hundratusentals kronor, att destruera kombinationen betong och frigolit med dagens miljöregler, något som inte fanns med i beräkningarna när bryggorna byggdes.

Det råder stor osäkerhet kring ämnet bland myndigheter. Naturvårdsverket hänvisar till Havs- och vattenmyndigheten, som inte dykt djupare i frågan, enbart tittat på problemet med pålar innehållande kreosot.

– Vi har anat att det kan bli ett problem. Jag tror att frågan har ramlat mellan stolarna. Det ligger i gränslandet mellan marint och turism, säger Charlotta Stadig, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

På frågan om det höga priset för destruering kan bero på Länsstyrelsens höga krav svarar Maria Högqvist, miljöhandläggare på Länsstyrelsen i Stockholm:

– Det borde det inte göra. Vi säger bara vad som kan vara skadligt för människor. Men i och för sig, om de måste anpassa anläggningen för våra krav, ja, då kan det så klart leda till ökade kostnader.

Det går att återvinna flytbryggorna i destruerings processen, men att skilja den fem centimeter tjocka betongen från cellplasten och armeringen är väldigt dyrt, vilket gör det mer attraktivt att skicka allt till deponi.
---
(bild syns i länken nedan) Varje vår städar företagaren Johan Wolpher Wekell cellplast från en gammal vittrad brygga som maldes sönder av vågorna på Kråmö utanför Trosa. Foto: Johan Wolpher Weksell
---
Christer Ulfvengren tycker att Sverige ligger efter i frågan och hänvisar till Finland där hans samarbetspartner Tapio Sarkola vittnar om en förändring i köpmönster.

– De senaste femton åren har vi sett allt större efterfrågan på pontoner av stål och HD-polyeten. Vi erbjuder helgjutna betongbryggor som inte absorberar vatten underifrån, men efterfrågan har försvunnit då de bottenlösa alternativen är så mycket billigare, säger han.

I stället vill han satsa på polyetenpontonerna som går att återvinna. Han menar att ett bra alternativ vore att inkludera kostnaden för destruering i upphandlingsprocessen.

Varje år köper den offentliga sektorn varor och tjänster för över 600 miljarder kronor. I ett försök att leverera de allra bästa produkterna till skattebetalarna infördes för några år sedan innovationsupphandlingar. Tanken är att statliga Vinnova tillsammans med Upphandlingsmyndigheten ska visa väg till de bästa alternativen, men ansvaret ligger sedan 2017 på kommun, upphandlare eller arkitekt.

Enligt Ulfvengren sker det inte när det handlar om bryggor och marin infrastruktur. Detta menar han leder till att utvecklingen inom industrin står stilla.

– Man ska skicka ut RFI, request for information, så att man får tillräckligt med information om vad man köper, men det verkar man inte orka. Man köper betongbryggor för att man inte känner till fördelarna med polyeten- alternativt stålbryggor som endast har luft som lyftkraft.

En kommun som valt rörpontoner av polyeten är Malmö stad. Bakgrunden är deras samarbete med Marint kunskapscenter i Malmö, där man efter en resa till Trondheim upptäckte fördelarna med plastpontoner av typen HD-polyeten.

– Vi är väldigt intresserade av nya lösningar och försöker hitta produkter som går att återvinna. Nu har vi installerat en femton meter lång pontonbrygga för fiskarna vid Uppsalakajen och en pontonbrygga för kanotister vid Berghults trädgård, säger Torbjörn Björnfors, verksamhetsansvarig för Malmös stads kajer.

Maria Rindstam på Båtskroten kan inte avgöra om problemet med betongflytbryggor blir lika stort som problemet med gamla båtar, men hon har en uppmaning.

– Det viktiga är att man inte låter det gå så långt att bryggorna sänks till botten, för då blir det ännu svårare att lösa problemet.^

Johan Wolpher-Wekell, vd på Apelago. Foto: Privat (syns i länken nedan)

”Vi städar fortfarande plast”

Företagaren trodde att han gjorde skärgårdsön en tjänst när han städade bort cellplast från en gammal flytbrygga, men det tyckte inte Länsstyrelsen.

Våren 2020 ingick Johan Wolpher-Wekell ett avtal med Trosa kommun och tog över ett arrende av Kråmö skärgårdsby. Snart insåg han att en stor flytbrygga hade lämnats att vittra sönder i en vik och kontaktade kommunen.

– Vi fick godkänt att städa upp allt. Det var flytelement som hade slagits sönder mot strandkanten och en massa bråte från bryggan, säger Johan.

Genomskärning av betongbrygga med ett inre av cellplast. Foto: Forma

Han uppskattar att den hade legat trasig i tre–fyra år då små frigolitbitar hade trängt ner i havsbotten.

– Vi stod knähögt med frigolit och skyfflade med spade. Vi städar fortfarande plast i viken varje vår, säger han.

Mitt under städningen anlände Länsstyrelsen som saknade en anmälan om restaurering i strandlinjen. Johan fick då upphöra med sin städning och gå igenom en juridisk process innan han kunde återuppta arbetet.

Kontakta skribenten:
glenn.mattsing@epochtimes.se

FAKTA

BETONGFLYTBRYGGOR

En stor del av Sveriges nästan 110 000 bryggor är flytbryggor byggda av betong med en kärna av cellplast. Ovanpå monteras ofta trädäck. Betongen är armerad med stål vilket gör att flytkroppen består av tre olika komponenter.

Betongflytbryggans popularitet beror bland annat på dess höga deplacement – den höga vikten från betongen – vilket gör flytkroppen stabil, speciellt i hårda väder.

Att destruera stora betongflytkroppar med tre olika material är kostsamt. Därför hamnar de i stället i deponi, alternativt säljs vidare som ett sätt att slippa destrueringskostnader.

En gammal och vattensjuk betongflytbrygga kan väga nästan dubbelt så mycket som den gjorde som ny, vilket försvårar hanteringen när den ska lyftas med kran.

Länkar:

https://e-tidning.epochtimes.s...

https://www.epochtimes.se/Gaml...

#upphandling #LOU #betongbrygga #träochbetongbrygga #helbetong #flytbrygga #båtbrygga #badbrygga #båthamn #cellplast #frigolite #mijöförstöring #miljöproblem #destruktion #dyrt #alternativ #polyetenpontoner #hdpolyeten #stålpontoner #rörponton #pontonkungen #nedskräpning #återvinning #återanvändning #cirkulärekonomi