Turiststaden Wien för 100 år sedan (2)

Vad kunde då en utländsk turist förvänta sig att uppleva i Wien anno 1910? Vid ankomsten möttes besökaren av plakat som varnade ensamkommande flickor att anförtro sig åt obekanta. Om man ändå som kvinna råkade illa ut, kunde man vända sig till ”Heimat”, en tillflyktsort på Hintere Zollamtstrasse 9 i Wien. På järnvägsstationen väntade också skattmasen för att håva in ”Verzehrsteuer”, restaurangskatt i förskott. Utanför stationen väntade Fiaker, hästdroskor för att föra gästerna till hotellet. Den maximalt tillåtna hastigheten var 15 kilometer i bebodda trakter, på landsvägarna utanför städerna tilläts maximalt 45 kilometer i timmen.

Man betalade naturligtvis allting kontant. Det fanns till och med 1000-kronorssedlar, motsvarande ca 4,700 euro i dagens värde. På Burgtheater och på operan betalade man mellan 2 och 14 kronor för en biljett. Blåsorkestrar spelade militärmusik i de stora parkerna.

Museerna hade kortare öppningstider än idag och man kunde besöka Wiener Hofburg, men bara när arbetsmyran kejsaren Franz Joseph I, som fyllde 80 år det året, var utflugen, något som inte ofta förekom. Kejsaren hade låtit dra för draperierna mot Michaelerplatz. Han retade sig på huset med den enkla fasaden och det platta koppartaket mittemot, ville helt enkelt slippa se ”eländet”. Skandalhuset hade arkitekten från Brünn, Adolf Loos byggt. Han ritade för övrigt även Café Museum och designade sina egna möbler, bland annat en enkel och funktionell stol av böjträ. ”Die Moderne” var ingenting som den gamle kejsaren uppskattade.

På grund av dåliga tider och missväxt hade folk från landsbygden flytt undan svälten så att Wiens invånarantal fördubblats mellan 1870 och 1910. Vid den tiden hade Wien över två miljoner invånare, människor som levde under oförställbara, klaustrofobiska förhållanden i hyreskaserner i distrikten runt omkring det centrala Wien. Trettiosju tusen lägenheter saknade kök och år 1908 beräknas åttio tusen personer ha tvingats hyra sig en delad säng i Wien. Badrum fanns inte och upp till sextio personer kunde dela den ute i farstun befintliga gemensamma toaletten.

Fortsättning följer