Blogginlägg -
Turiststaden Wien för 100 år sedan (2)
Med anledning av världsutställningen år 1873 kom den första turistanstormningen till Wien. Man hade inte kunnat räkna med effekterna av ett börsras och en koleraepidemi och det var nog anledningen till att de österrikiska statsintäkterna av turismen endast blev 5 % i jämförelse med intäkterna från turismen i Schweiz under samma tid. Besökare från Prag, Brünn, Laibach, Trieste, Lemberg, Krakow, Meran och Bozen räknades inte som turister, eftersom de hade österrikiska pass. Det största antalet besökare var från Ungern, som ju också var en del av den österrikiska-ungerska dubbelmonarkin. Dessutom kom turister från Tyskland, Ryssland och Rumänien. Från Italien, Frankrike, Storbritannien anlände enligt statistiken inte ens sjutton tusen personer till Österrike under hela kalenderåret 1910.
Vad kunde då en utländsk turist förvänta sig att uppleva i Wien anno 1910? Vid ankomsten möttes besökaren av plakat som varnade ensamkommande flickor att anförtro sig åt obekanta. Om man ändå som kvinna råkade illa ut, kunde man vända sig till ”Heimat”, en tillflyktsort på Hintere Zollamtstrasse 9 i Wien. På järnvägsstationen väntade också skattmasen för att håva in ”Verzehrsteuer”, restaurangskatt i förskott. Utanför stationen väntade Fiaker, hästdroskor för att föra gästerna till hotellet. Den maximalt tillåtna hastigheten var 15 kilometer i bebodda trakter, på landsvägarna utanför städerna tilläts maximalt 45 kilometer i timmen.
Man betalade naturligtvis allting kontant. Det fanns till och med 1000-kronorssedlar, motsvarande ca 4,700 euro i dagens värde. På Burgtheater och på operan betalade man mellan 2 och 14 kronor för en biljett. Blåsorkestrar spelade militärmusik i de stora parkerna.
Museerna hade kortare öppningstider än idag och man kunde besöka Wiener Hofburg, men bara när arbetsmyran kejsaren Franz Joseph I, som fyllde 80 år det året, var utflugen, något som inte ofta förekom. Kejsaren hade låtit dra för draperierna mot Michaelerplatz. Han retade sig på huset med den enkla fasaden och det platta koppartaket mittemot, ville helt enkelt slippa se ”eländet”. Skandalhuset hade arkitekten från Brünn, Adolf Loos byggt. Han ritade för övrigt även Café Museum och designade sina egna möbler, bland annat en enkel och funktionell stol av böjträ. ”Die Moderne” var ingenting som den gamle kejsaren uppskattade.
På grund av dåliga tider och missväxt hade folk från landsbygden flytt undan svälten så att Wiens invånarantal fördubblats mellan 1870 och 1910. Vid den tiden hade Wien över två miljoner invånare, människor som levde under oförställbara, klaustrofobiska förhållanden i hyreskaserner i distrikten runt omkring det centrala Wien. Trettiosju tusen lägenheter saknade kök och år 1908 beräknas åttio tusen personer ha tvingats hyra sig en delad säng i Wien. Badrum fanns inte och upp till sextio personer kunde dela den ute i farstun befintliga gemensamma toaletten.
Fortsättning följer
Läs mer om Wien i min dokumentärroman "Kärlek, vänskap och Rock n'roll". Den skrev jag först på tyska under titeln "Liebe, Freundschaft und Rock n'Roll".
Biografin "Min vän från Metaponto" utspelar sig även den i Wien och finns på tyska och svenska. I den berättar jag om en väns tragiska levnadsöde.
Lilian O. Montmar, författare
Recensioner av mina dokumentärromaner finns på hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta
Alla böcker finns tillgängliga i din bokhandel, på Bokrondellen, Adlibris, Bokus, Bokia och inspelade att ladda ned som e-bok eller mp3 på ditt närmaste bibliotek.
Välkommen också att lyssna till Ulrika Kärnborgs intervju om Maria Magdalena Mathsdotter i programmet "En bok - en författare" i Kunskapskanalen
- Maria Magdalena Mathsdotter
- Kolonisterna på hjortronmyrarna
- Kärlek, vänskap och rock n’roll
- Liebe Freundschaft und Rock n’roll
- Min vän från Metaponto
- Mein Freund aus Metaponto
- Dimma över Albysjön
- TRILOGIN OM:
- Hedersmannen
- Födda i våldets tecken
- Solnedgången kan ingen ta ifrån mig
Ämnen
- Konst, kultur, underhållning
Kategorier
- samhällskritik
- samhälle
- historia
- dokumentärer
- arbetsliv