Det sista brevet

För tio år sedan hittade Torkel S Wächter några flyttlådor på vinden till sitt föräldrahem. De innehöll brev, dagböcker, gamla uppsatshäften, tidningsklipp och en cigarrask med svartvita fotografier. Längst ner i en av lådorna låg en plastpåse med 32 brevkort skrivna i gammal tysk skrivstil och skickade från Tyskland till Sverige under pågående världskrig. Brevkorten var alla adresserade till någon som kallades Walter. Det tog lite tid innan Torkel insåg att denne Walter var hans egen (år 1983 avlidne) far som Torkel kände under namnet Michaël.

Upptäckten blev början på en resa in i det förgångna. Under de senaste tio åren har Torkel S Wächter undersökt sin fars kvarlåtenskap. ”Jag har lärt mig tyska, tillbringat tid i olika arkiv och träffat människor som berättat om det jag aldrig vågade fråga.” säger Torkel S Wächter. ”Jag har funnit nya vänner och lärt känna släktingar jag aldrig hade hört talas om. Jag har förstått att det som en gång gått förlorat inte måste vara borta för alltid.”

32 Postkarten berättar historien om några människor dömda till undergång, Torkels tysk-judiska farföräldrar, och den stad de levde i, Hamburg. Brevkorten berättar också om Torkels far, Walter alias Michaël, och dennes flyktingtillvaro i Sverige, under en period då transiteringstågen dagligen färdades fram och åter mellan Trelleborg och den norska gränsen. Men mest av allt berättar brevkorten en historia om kärlek och framtidstro. Brevkorten har sedan den 29 mars 2010 publicerats online i Simulerad Realtid – på de datum de skrevs, men med 70 års fördröjning. Idag, den 6 december 2011 publiceras det sista av de 32 brevkorten. Det är skrivet av Torkels farföräldrar, Minna och Gustav Wächter, som på dagen för 70 år sedan deporterades till Riga.