​Det där att bin skulle vara aggressiva, det stämmer inte

Göran är en av eldsjälarna bakom Wermdö Skeppslags Biodlareförening, en ideell förening med syfte att sprida kännedom om biodling. Hans biodlingsresa började för 15 år sedan, på Malta, efter ett beslut om en tidig pension och ett liv i ett varmare klimat. I två år levde han för honungen och värmen, till efter en resa till Ukraina. Där träffade han kärleken och för att ”se om den var äkta vara” lämnade han sina bin och flyttade dit. Idag är ett varmt klimat inte lika viktigt för Göran och han är tillbaka i Sverige, med både bin och sin ukrainska kärlek.

Vi möts på en åker utanför Gustavsberg en söndag i juni. Solen skiner och temperaturen ligger över 15°. Det är nämligen kriteriet för att de öppna husen ska bli av, annars är det för kallt för bina. Denna dag samlas folk från olika skeden i sitt bi-odlande, en del kommer för samhörighetens skull, en del för att se vad det handlar om medan andra är där för att utveckla sina biodlingskunskaper.

”Bina blir nervösa av nybörjare” säger Göran lite varnande ”det gäller att hålla sig lugn. Aggressiva är det inte, men bin kan lukta sig till enstaka molekyler, så är man nervös känner bina av det.” Göran menar att den normala instinkten är att vifta med armarna om ett bi skulle jaga en, men det är det sista man ska göra när man är nära bin. ”Drönaren däremot, kan man larva sig med om man vill, de kan inte stickas” berättar Göran. Drönare finns i alla bi-samhällen och fungerar som samhällets handjur, vars enda uppgift är att befrukta drottningen. Göran säger klurigt ”han är lite speciell, för han föds från obefruktade ägg. Drönare har bara gener från drottningen och har alltså ingen pappa. Fundera på den du” skrattar han medan vi går över till några av hans bikupor.

Göran har genom sina år som biodlare utvecklat en överkänslighet för bistick, men för bildens skull skippar han helkroppsskyddet och ger sig på det vildaste bi-samhället. ”Nu ska vi få lite actionbilder” säger han. Man dras med i Görans entusiasm, men känner en liten släng av rädsla när han öppnar upp till bina. ”Det är bra att vara modig ibland” menar han. Trots mångas rädsla för bin, är de inte aggressiva och märks för det mesta inte av. En del biodlare ringer Göran och säger att de inte har några bin i sina äppelträd, men i de flesta fall har dem det, de har bara inte märkt av dem. Så att odla bin i trädgården är inget som stör.

Medan vi fotar ’actionbilder’, ansluter fler till det öppna huset. Micke har odlat i två år och har tre samhällen. Han fick en bikupa av sina släktingar i present, trots att han själv aldrig tänkt tanken. Idag ser han det som en naturlig del i hans vardag och lägger 15–30 minuter per kupa mellan en gång i veckan till en gång i månaden. ”Inte mycket tid egentligen för riktigt god honung och uppskattade presenter. Och barnen älskar den”. Han berättar också att han använder det som bytesvara mot grannens färska ägg vilket är lyxigt. På frågan om inte barnen är rädda för bin i trädgården svarar han nej, men att de nog skulle behöva bli stuckna för att få lite mer respekt för dem.

Kristina och hennes man kommer till de öppna husen för den sociala biten och för att lära sig mer förstås. Surret har nu blivit en del av deras liv och de har byggt sin trädgård för både humlor, bin och vackra fåglar. ”Varför resa långt för vackra fåglar när man kan anpassa sin trädgård här hemma?”. När jag frågar varför de har börjat med biodling svarar han att det är komplicerat, ”vad gör en gammal gubbe när han är hemma och skrotar… Han dricker kaffe, äter gräddtårta, plottrar på blommor och går omkring i trädgården, tills han känner att han måste göra något annat. Då går man några kurser och är med i några studiecirklar och så fattar man tycke för något, får en bra mentor och så tar man med sig det hem. Det är ju folkbildning att skaffa bi-samhällen, och det är ju roligt i sig, att lära sig fler saker under gemytliga former.” Kristina, som inte tycker om honung får ut mycket av bina ändå, att sitta under äppelträdet och iaktta bin är bättre än TV, menar hon. ”Man lär sig mycket av surrandet och deras temperaturskillnader, drottningens temperatur är exempelvis 30°C året runt och det kan man känna genom att sätta händerna på bikupan”.

Borde fler odla bin frågar jag Göran. ”Ja” svarar han ”det finns så mycket man kan dyka ner i. Honung, vax och mjöd om man vill bli lite yr ibland. Sen gör man samhället en tjänst, man bidrar till den biologiska mångfalden och fler blommor och allt det där”. För det finns tydligen inte för mycket bin någonstans i Sverige. Så om du är sugen på att odla bin, både inne i stan och på landet borde även du besöka ett öppet hus hos Göran eller gå någon av hans kurser. Då får du bland annat lära dig om vad som händer med binas mat när vi klipper ner våra ängar, om den så kallade drönarslakten, varför man använder rök när man jobbar med bin, när man ska mata dem med florsocker och vatten, vad en svärm är och hur du startar ditt egna bisamhälle. Och förhoppningsvis får du massvis av god honung och nya vänner på köpet.

Läs mer hos Wermdö Biodlare