Oroande utveckling för ålgräset: En yta stor som Tjörn har försvunnit

Det viktiga ålgräset fortsätter att försvinna från västkusten.

Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland ger nu ut två rapporter som visar på en utveckling som är både dyr för samhället och farlig för havsmiljön.

- Förlusten av ålgräsängar i Bohuslän sedan 1980-talet omfattar enorma områden, uppskattningsvis 12 500 hektar, vilket är nästan lika stort som Tjörns yta. Det har också lett till mindre produktion av torsk, ökad övergödning och sämre vattenkvalitet, säger Björn Sjöberg, avdelningschef på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

Ålgräsängar kallas ofta havets barnkammare eftersom de ger skydd och mat för flera av våra viktigaste fiskarter, som torsk, sej, vitling, ål och havsöring. Ålgräset är viktigt även för många andra djur och växter. I Skagerrak har forskare hittat över 40 olika fiskarter, 125 arter av fastsittande djur och 72 arter av fastsittande makroalger i ålgräsängar.

Ålgräset tar hand om näringsämnen och motverkar övergödning, det binder partiklar och förbättrar vattenkvaliteten, det skyddar stränder mot erosion, det binder upp kol i havsbotten och fungerar därigenom som en buffert mot våra koldioxidutsläpp.

- Ålgräsängar räknas till de mest värdefulla ekosystemen på jorden även om det är svårt att sätta värdet i kronor och ören. Lågt räknat så visar beräkningarna att förlusten av ålgräs i Bohuslän har kostat Sverige minst fyra miljarder kronor i form av förlorade ekosystemtjänster. Det kan röra sig om uppemot 20 miljarder kronor, säger Per Moksnes, forskare vid Göteborgs universitet som tillsammans med miljöjuristen Lena Gipperth lett forskningsgruppen som skrivit rapporterna.

I det värst drabbade området i Bohuslän, i fjordsystemen innanför Marstrand, fortsätter ålgräsängar att försvinna. Sedan 2004 har 290 hektar ålgräs, eller motsvarande 414 fotbollsplaner, försvunnit här, vilket motsvarar en minskning med över 80 procent. Inom undersökta områden i Kungälvs kommun återstår i dag endast cirka 13 hektar ålgräs mot nästan 800 hektar på 1980-talet.

Förlusten av ålgräs i Bohuslän har lett till att produktionen av torsk minskat med cirka 8 000 ton sedan 1990, vilket motsvarar det svenska yrkesfiskets totala landning av torsk för 2013. Övergödningen har också ökat då cirka 6 000 ton kväve som lagrats i sedimenten under ålgräsängarna har frigjorts. Det motsvarar en belastning som är tre gånger högre än den årliga tillförseln av kväve till Skagerrak via vattendrag. Förlusten av ålgräs har också lett till grumligare vatten med sämre siktdjup.

Ålgräsängar ska skyddas enligt flera EU-direktiv och internationella konventioner. Ändå försvinner de på global nivå i samma takt som korallrev och regnskog. Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland samlar i rapporterna den kunskap som finns om ålgäsets ekologi, om hot och rättsliga skydd i Sverige och gör en analys av dagens förvaltning. För första gången ges också en vägledning till hur situationen kan förbättras, bland annat genom att restaurera förlorade ängar.

- Allra viktigast är att försöka skydda återstående ålgräsängar. Vi har tagit fram en handbok med fungerande metoder för att restaurera ålgräs i Sverige men restaurering tar tid, är dyrt och förenat med osäkerhet. När ålgräsängar försvinner kan miljön förändras så mycket att de kanske inte längre kan växa på platsen, säger Per Moksnes.

Globalt finns cirka 60 arter av sjögräs. Behovet av mycket ljus gör att de bara kan växa i grunda, kustnära områden. I Sverige förekommer fyra arter av sjögräs, varav ålgräs (Zostera marina L.) är den vanligaste och det växer från norska gränsen på västkusten till Stockholms norra skärgård.

- Vi fokuserar framför allt på ekosystem i Bohuslän, men många av de råd och rekommendationer vi ger är generella och kan användas i andra delar av Sverige och för andra kustmiljöer, till exempel fleråriga makroalger, musselbankar och ostronrev, säger Ingela Isaksson från Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Övergödning och överfiske är huvudorsaken till att ålgräs försvunnit längs västkusten. Andra skäl är ökad exploatering i form av till exempel utfyllnader i hamnar, bryggor och muddringar. Nya studier visar att bryggor påverkar ålgräs negativt genom att skugga ängen och att flytbryggor skuggar dubbelt så mycket som pålade bryggor.

- Det rättsliga skyddet för ålgräs är otillräckligt i Sverige, till exempel tas sällan hänsyn till ålgräs i exploateringsärenden. Ekologisk kompensation för skador på ålgräs används nästan aldrig i sådana ärenden. Vi pekar också på att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs, säger Lena Gipperth, miljöjurist vid Göteborgs universitet.

I Sverige har ännu ingen kompensationsrestaurering av ålgräs genomförts, även om miljödomstolen i Vänersborg i en dom nyligen krävde detta i samband med utbyggnad av Göteborgs hamn.

- Baserat på erfarenheter från USA har vi tagit fram förslag på vägledning vid kompensationsrestaurering av ålgräs i Sverige som beskriver hur omfattningen på kompensation ska beräknas, hur uppföljningen ska ske, hur resultatet ska bedömas samt vad som ska ske om man inte lyckas, säger Lena Gipperth.

Rapporterna riktar sig framför allt till miljöhandläggare och förvaltare av marina kustmiljöer på nationella myndigheter, länsstyrelser och kommuner.

- En annan viktig målgrupp är miljödomstolar och beslutsfattare på kommunal och regional nivå. Vi tror också att rapporterna kan vara av intresse för allmänheten, och som underlag för undervisning i skolor och på universitet, säger Ingemar Andersson vid Havs- och vattenmyndigheten som lett arbetet med att ta fram rapporterna.

Här har vi samlat några viktiga nyheter och fakta från rapporterna

Läs rapporten ”Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige – Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund”

Läs rapporten ”Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige - Vägledning”

Läs vägledningen ”Kompensationsrestaurering av ålgräs i Sverige”

Läs mer om forskningen bakom rapporten på ZORROs hemsida

För mer information kontakta

Björn Sjöberg, chef, avdelningen för havs- och vattenförvaltning, tfn 010-698 60 08, mobil 070-819 94 62, e-post: bjorn.sjoberg@havochvatten.se

Ingemar Andersson, utredare, enheten för biologisk mångfald, Havs- och vattenmyndigheten, tfn 010-698 62 46, mobil 070-534 04 28, e-post: ingemar.andersson@havochvatten.se

Per Moksnes, forskare, institutionen för marina vetenskaper och Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet, tfn 0732-57 62 24, e-post: per.moksnes@marine.gu.se

Ingela Isaksson, samhällsavdelningen, Länsstyrelsen Västra Götalands län, tfn 010-22 44 871, mobil 070-660 84 51, e-post: ingela.isaksson@lansstyrelsen.se

Lena Gipperth, professor i miljörätt, juridiska institutíonen,Göteborgs universitet, tfn 031-786 12 97, mobil 0768 58 12 27, e-post: lena.gipperth@law.gu.se