Daglig diskriminering – verklighet för många

Den föreslagna förstärkningen av diskrimineringslagen är en bra men otillräcklig början och Diskrimineringsombudsmannen, DO saknar nödvändig vilja och kompetens för att tolka och implementera bristande tillgänglighet som diskrimineringsform. Denna kritik uttrycker Handikappförbunden i en skrivelse som överlämnades idag vid ett möte med kultur- och demokratiministerns statssekreterare Per Olsson Fridh.

Fortfarande stöter personer med funktionsnedsättning dagligen på hinder av olika slag; i skolan, på arbetet och på fritiden. Och trots att den första lagstiftningen kom på 70-talet har ingen i landet hittills fått ersättning för diskrimineringsformen bristande tillgänglighet. Ska Sverige leva upp till mänskliga rättigheter krävs en kraftsamling från regeringen i frågan.

”Vi menar att det finns flera problem i lagstiftningen, förutom undantaget för små verksamheter”, säger Ines Uusmann, vice ordförande i Handikappförbunden. ”Vidare ser vi en bristande kompetens på DO som leder till missförstånd och att anmälningar inte tas vidare.”

Handikappförbunden tar även upp att regeringen saknar en strategi för att förhindra att diskriminering uppstår. I de budgetförslag som regeringen aviserade igår saknas helt inkludering och den sociala dimensionen av hållbarhet.

”Sverige vill ta ledartröjan i genomförandet av FN:s hållbarhetsmål, men det handlar om mycket mer än klimatfrågor”, säger Ines Uusmann.

Det kommer att bli väldigt dyrt i framtiden om långsiktiga satsningar på forskning, innovation, nya byggnader, bostäder, infrastruktur, utbildning och digitalisering saknar perspektivet universell utformning som utgår från att samhället ska utformas för att fungera för alla, oavsett till exempel bakgrund, ålder och funktionsförmåga. Utan långsiktig och strukturerad satsning på att undanröja bristande tillgänglighet kommer diskriminering och kritiken från FN att fortsätta växa.

”Idag ligger ansvaret för mänskliga rättigheter på olika departement. Vi anser att samordningsansvaret för samtliga FN konventioner bör samlas i regeringen och då på en minister med befogenheter som rör fler departement.”, säger Ines Uusmann.