Gå direkt till innehåll

Senaste nyheterna

Viggo Foundation håller i 8:e årliga Viggolopp med rekordmånga anmälda

Viggo Foundation håller i 8:e årliga Viggolopp med rekordmånga anmälda

Viggo Foundation arrangerar 8:e årliga Viggoloppet nästa vecka i Hellasgården för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Över 200 barn är anmälda, det största loppet hittills. Stiftelsen stöttar barn och unga med NPF för deras rätt till rörelse och utveckling.

Nu öppnar anmälan till Viggoloppet den 27 april i Hellasgården, Nacka

Nu öppnar anmälan till Viggoloppet den 27 april i Hellasgården, Nacka

Nu öppnar anmälan till det 8:e årliga Viggoloppet, som är ett lopp för barn med NPF. Målet är att ha kul tillsammans genom att vara aktiva och idrotta med gamla och nya kompisar. Loppet äger rum den 27 april i Hellasgården i Nacka utanför Stockholm och alla som deltar får t-shirt, medalj och diplom.

Viggo Foundation får Fair Play-priset på Idrottsgalan 2024

Viggo Foundation får Fair Play-priset på Idrottsgalan 2024

Viggo Foundation vinner Fair Play-priset på Idrottsgalan 2024. Stiftelsen stödjer barn och unga med neurovariation att få tillgång till anpassade idrottsaktiviteter. Fair Play-priset belönar dem som representerar rättvisa och lika värde inom idrotten. Stiftelsen hyllar barn, ungdomar, föreningar och eldsjälar som de har samarbetat med.

Viggo Möller går i sin far Måns Möllers spår och gör sig redo för Vasaloppet

Viggo Möller går i sin far Måns Möllers spår och gör sig redo för Vasaloppet

För tio år sedan fick Viggo nobben från flera skidskolor på grund av sin autism. Nu ska han köra sitt första Vasalopp. Det gör han ”I fäders spår för framtids segrar”, precis som det står på målportalen i Mora. Viggos pappa Måns Möller blev nämligen legendarisk när han för tre år sedan körde tio vasalopp på tio dagar.

Morsor på glid tar revansch i Vasaloppet

Morsor på glid tar revansch i Vasaloppet

Morsor på glid tar revansch i Vasaloppet. “Att vara funkismorsa innebär oftast hårt krigande för sitt barn, man är och blir en riktig tigermamma och ingenting kan stoppa en.” - Anna Eriksson

Sociala medier

Vill du springa ett maraton och samtidigt samla in pengar till Viggo Foundation? Se hit!🏃🏃‍♀️

Askes Fjällmaraton på Idre Fjällmaraton är ett särskilt lopp för barn där de springer en 1 km lång bana. Maratonet, med sitt grundläggande motto att alla förtjänar att känna sig oslagbara, har nu inlett ett samarbete med Viggo Foundation. Den 23 augusti äger loppet rum och alla intäkter går oavkortat till Viggo Foundation.

Viggo Foundation är en insamlingsstiftelse med en tydlig vision - att främja rörelse och aktivitet för barn och unga med autism. Stiftelsen stöttar och arrangerar idrottsverksamheter och aktiviteter för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Dessutom engagerar sig stiftelsen i att sprida kunskap om dessa frågor.

Genom att anmäla dig till Askes Fjällmaraton får du inte bara uppleva känslan av oslagbarhet, utan du blir också en del av arbetet för en mer inkluderande och stödjande gemenskap för barn och unga med autism. Tillsammans formar vi en framtid där varje steg räknas och varje lopp har en meningsfull inverkan.

Läs mer på Idres Fjällmaratons hemsida och anmäl dig redan idag!

#viggofoundation #craftidrefjällmaraton #askesfjällmaraton

Vill du springa ett maraton och samtidigt samla in pengar till Viggo Foundation? Se hit!🏃🏃‍♀️ Askes Fjällmaraton på Idre Fjällmaraton är ett särskilt lopp för barn där de springer en 1 km lång bana. Maratonet, med sitt grundläggande motto att alla förtjänar att känna sig oslagbara, har nu inlett ett samarbete med Viggo Foundation. Den 23 augusti äger loppet rum och alla intäkter går oavkortat till Viggo Foundation. Viggo Foundation är en insamlingsstiftelse med en tydlig vision - att främja rörelse och aktivitet för barn och unga med autism. Stiftelsen stöttar och arrangerar idrottsverksamheter och aktiviteter för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Dessutom engagerar sig stiftelsen i att sprida kunskap om dessa frågor. Genom att anmäla dig till Askes Fjällmaraton får du inte bara uppleva känslan av oslagbarhet, utan du blir också en del av arbetet för en mer inkluderande och stödjande gemenskap för barn och unga med autism. Tillsammans formar vi en framtid där varje steg räknas och varje lopp har en meningsfull inverkan. Läs mer på Idres Fjällmaratons hemsida och anmäl dig redan idag! #viggofoundation #craftidrefjällmaraton #askesfjällmaraton

Jag såg ett uttryck häromdagen som talade så starkt till mig. Det va ordet - SKÖRSTARK - 
Beskrivningen löd som ovan. 
Relaterade, om man säger så. Men det fick mig även att reflektera och tänka på hur viktigt det är att vi funkisföräldrar får återhämtning. Alltså det är viktigt för alla föräldrar men kanske ännu mer för oss. Att vi får en tid och plats där vi inte är Mamma/Pappa och Skörstarka. Där jag kan få vara Sandra. Frågade du mig för några år sedan om jag skulle ta mig lite egentid en gång i veckan och göra något som ger mig energi och glädje och som inte är under krav av titeln mamma så hade jag sagt: näää men inte ska väl jag ta tid från barn och hem och planering och allt det där. Men jag och min man har insett värdet i att få återhämtning, stort som smått. Jag har min keramik och drejningen, där får mina tankar vila, det är jag och leran. Jag centrerar, öppnar upp, drar upp väggar och formar. Minuter och timmar har aldrig gått så snabbt, och jag kommer hem, tar en varm dusch och tvättar bort lera från håret, kryper ner i vår säng och känner hur energitanken har gått från 14 % till 98% (att skapa i lera är alltid en frustration och minsta fel beslut eller tryck kan göra att den där skålen man kämpat med blir en klump lera i en hink istället, där av att jag sällan kommer upp till 100 % 🫠) 

Vi vill tacka för att ha fått möjligheten att dela lite av vårt liv och våra tankar med er här på Viggofoundation. Jag hoppas att vi får fler chanser att ge perspektiv och vara en röst i detta community. Tills dess kan ni följa oss på @swednadian.family och @sandraa.ellison. Nu drar vi vidare till Filippinerna och fortsätter vår resa i Asien. Häng med! 

Ta hand om er och kom ihåg att det finns bara två måsten i livet, vi måste dö och vi måste välja. Så vi väljer att leva vår sanning, att bli inspirerade av Iris och se hennes styrkor i varje situation livet ger oss. 🩵

#månadensfamilj #viggofoundation

Jag såg ett uttryck häromdagen som talade så starkt till mig. Det va ordet - SKÖRSTARK - Beskrivningen löd som ovan. Relaterade, om man säger så. Men det fick mig även att reflektera och tänka på hur viktigt det är att vi funkisföräldrar får återhämtning. Alltså det är viktigt för alla föräldrar men kanske ännu mer för oss. Att vi får en tid och plats där vi inte är Mamma/Pappa och Skörstarka. Där jag kan få vara Sandra. Frågade du mig för några år sedan om jag skulle ta mig lite egentid en gång i veckan och göra något som ger mig energi och glädje och som inte är under krav av titeln mamma så hade jag sagt: näää men inte ska väl jag ta tid från barn och hem och planering och allt det där. Men jag och min man har insett värdet i att få återhämtning, stort som smått. Jag har min keramik och drejningen, där får mina tankar vila, det är jag och leran. Jag centrerar, öppnar upp, drar upp väggar och formar. Minuter och timmar har aldrig gått så snabbt, och jag kommer hem, tar en varm dusch och tvättar bort lera från håret, kryper ner i vår säng och känner hur energitanken har gått från 14 % till 98% (att skapa i lera är alltid en frustration och minsta fel beslut eller tryck kan göra att den där skålen man kämpat med blir en klump lera i en hink istället, där av att jag sällan kommer upp till 100 % 🫠) Vi vill tacka för att ha fått möjligheten att dela lite av vårt liv och våra tankar med er här på Viggofoundation. Jag hoppas att vi får fler chanser att ge perspektiv och vara en röst i detta community. Tills dess kan ni följa oss på @swednadian.family och @sandraa.ellison. Nu drar vi vidare till Filippinerna och fortsätter vår resa i Asien. Häng med! Ta hand om er och kom ihåg att det finns bara två måsten i livet, vi måste dö och vi måste välja. Så vi väljer att leva vår sanning, att bli inspirerade av Iris och se hennes styrkor i varje situation livet ger oss. 🩵 #månadensfamilj #viggofoundation

För några veckor sedan hade vi utvecklingssamtal med Iris pedagog på förskolan. Jag ser alltid fram emot dessa, nästan lite pirrigt som dagen innan julafton. I en värld med habilitering, försäkringskassan och läkarbesök så är det mycket fokus på sånt som ”inte fungerar” och att alltid belysa Iris svårigheter och problematik. På utvecklingssamtalen så skiner solen, där får vi höra hur Iris lyckas i så många situationer som vi föräldrar kanske knappt vågat hoppas på. Vi förstår också att vi hoppar och klappar högt för de minsta sakerna som andra föräldrar kanske inte ens skulle reflektera över. Att hon får vara med kompisar och leka lekar, på hennes villkor. Hon får vara bebis i ”mamma, pappa, barn” bli nerbäddad och kasta av sig täcket och vara en busig bebis. Hon får välja färger till konstprojekt och måla planeter och baka pepparkakor. Dom berätta hur hon nu tålmodigt sitter på sin plats och väntar på sin tur när det är lunch och mellis. I början fick de duka fram saker efter att Iris satt sig för annars kastade hon sig över maten eller valde att lägga tallrikar och bestick på golvet. Men rutiner och förutsägbarhet i varje situation har gjort att Iris nu kan sitta med och vara en del i lite större sammanhang. De berättade även att Iris går fram till hinken på vagnen och skrapar av sin tallrik efter lunchen, hemma hamnar det mesta på golvet om det inte passar damen 🫠 En av våra största rädslor är att Iris ska känna sig utanför eller inte ha kompisar, bli bjuden på kalas eller få vara med i lek. Men alla barn på Iris förskola har visat oss tvärtom, de är så tålmodiga och förstående för henne. Tar hand om och ser efter, blir glada och hälsar varje morgon när Iris kommer in. Pedagogen berättade om när det va en ny personal som börjat och hon skulle förklara att Iris inte pratar och är icke verbal, så kom ett annat barn fram och sa ”jo det gör hon visst, Iris säger ”iiiiiihhhhhh” och det betyder att hon är glad”. Barn ändå❤️ inte lika begränsade som vi vuxna är i våra komplexa hjärnor. 

#viggofoundation #månadensfamilj

För några veckor sedan hade vi utvecklingssamtal med Iris pedagog på förskolan. Jag ser alltid fram emot dessa, nästan lite pirrigt som dagen innan julafton. I en värld med habilitering, försäkringskassan och läkarbesök så är det mycket fokus på sånt som ”inte fungerar” och att alltid belysa Iris svårigheter och problematik. På utvecklingssamtalen så skiner solen, där får vi höra hur Iris lyckas i så många situationer som vi föräldrar kanske knappt vågat hoppas på. Vi förstår också att vi hoppar och klappar högt för de minsta sakerna som andra föräldrar kanske inte ens skulle reflektera över. Att hon får vara med kompisar och leka lekar, på hennes villkor. Hon får vara bebis i ”mamma, pappa, barn” bli nerbäddad och kasta av sig täcket och vara en busig bebis. Hon får välja färger till konstprojekt och måla planeter och baka pepparkakor. Dom berätta hur hon nu tålmodigt sitter på sin plats och väntar på sin tur när det är lunch och mellis. I början fick de duka fram saker efter att Iris satt sig för annars kastade hon sig över maten eller valde att lägga tallrikar och bestick på golvet. Men rutiner och förutsägbarhet i varje situation har gjort att Iris nu kan sitta med och vara en del i lite större sammanhang. De berättade även att Iris går fram till hinken på vagnen och skrapar av sin tallrik efter lunchen, hemma hamnar det mesta på golvet om det inte passar damen 🫠 En av våra största rädslor är att Iris ska känna sig utanför eller inte ha kompisar, bli bjuden på kalas eller få vara med i lek. Men alla barn på Iris förskola har visat oss tvärtom, de är så tålmodiga och förstående för henne. Tar hand om och ser efter, blir glada och hälsar varje morgon när Iris kommer in. Pedagogen berättade om när det va en ny personal som börjat och hon skulle förklara att Iris inte pratar och är icke verbal, så kom ett annat barn fram och sa ”jo det gör hon visst, Iris säger ”iiiiiihhhhhh” och det betyder att hon är glad”. Barn ändå❤️ inte lika begränsade som vi vuxna är i våra komplexa hjärnor. #viggofoundation #månadensfamilj

Iris stimming. 
En stor del av Iris och hennes autism är stimming. Det var även ett av de första tecken som vi föräldrar såg. När hon va runt 1,5 år gammal började Iris sträcka ut sina händer och vifta runt med dem, spänna hela kroppen och hålla andan. 

Vi trodde först att det bara va ett sätt för att uttrycka sin glädje för något men insåg efter att tag att hon även gjorde det när hon blev överväldigad, ledsen, glad, arg, överraskad osv. Att stimma är ett sätt att få utlopp för sina känslor och hjälpa det överspända nervsystemet att komma närmare det normala läget.

 Idag stimmar Iris på lite olika sätt, hoppar, viftar med händerna, spänner sig, skakar på huvudet, gungar med kroppen och gör olika ljud med munnen. Vi upplever att vissa stim går i perioder och vissa har hon använt sig av dagligen. Iris har även fått göra en hel del EEG och magnetröntgen då det finns misstanke om epilepsi, hon går fortfarande på kontroller några gånger per år hos sin barnläkare då det är svårt att fånga det man letar efter på ett EEG, men vi börjar landa i att de symtom som först pekade mot en typ av epilepsi som beror på en hjärntumör, är troligtvis autism och sätt att reglera energi. Hon får ibland kraftiga skrattanfall och många frånvarofall där hon blir kontaktlös i några sekunder eller upp till en minut ibland. Vi är dock oerhört tacksamma att hennes läkare har täta kontroller på henne och gör allt för att säkerställa Iris välmående.

 Här kommer några videoklipp på hur det kan se ut när Iris stimmar. Ett av mina favoritklipp är när Iris träffade sin lillasyster för första gången, glädjen i hennes kropp går inte att undgå.🖤

#viggofoundation #månadensfamilj

Iris stimming. En stor del av Iris och hennes autism är stimming. Det var även ett av de första tecken som vi föräldrar såg. När hon va runt 1,5 år gammal började Iris sträcka ut sina händer och vifta runt med dem, spänna hela kroppen och hålla andan. Vi trodde först att det bara va ett sätt för att uttrycka sin glädje för något men insåg efter att tag att hon även gjorde det när hon blev överväldigad, ledsen, glad, arg, överraskad osv. Att stimma är ett sätt att få utlopp för sina känslor och hjälpa det överspända nervsystemet att komma närmare det normala läget. Idag stimmar Iris på lite olika sätt, hoppar, viftar med händerna, spänner sig, skakar på huvudet, gungar med kroppen och gör olika ljud med munnen. Vi upplever att vissa stim går i perioder och vissa har hon använt sig av dagligen. Iris har även fått göra en hel del EEG och magnetröntgen då det finns misstanke om epilepsi, hon går fortfarande på kontroller några gånger per år hos sin barnläkare då det är svårt att fånga det man letar efter på ett EEG, men vi börjar landa i att de symtom som först pekade mot en typ av epilepsi som beror på en hjärntumör, är troligtvis autism och sätt att reglera energi. Hon får ibland kraftiga skrattanfall och många frånvarofall där hon blir kontaktlös i några sekunder eller upp till en minut ibland. Vi är dock oerhört tacksamma att hennes läkare har täta kontroller på henne och gör allt för att säkerställa Iris välmående. Här kommer några videoklipp på hur det kan se ut när Iris stimmar. Ett av mina favoritklipp är när Iris träffade sin lillasyster för första gången, glädjen i hennes kropp går inte att undgå.🖤 #viggofoundation #månadensfamilj

Att få ett barn med speciella behov är nog inte något som någon förälder tänker på eller förbereder sig för i ett föräldraskap. Inte vi i alla fall, när jag blev gravid med Iris så skapades drömmar och målbilder, alla semestrar till fjällen, stränder och flytta utomlands. Gå på söndagsbio hela familjen, äta ute tillsammans med vänner och deras barn, grilla korv vid sjön när första snön har fallit, lära henne att cykla, gå på födelsedagskalas, pyjamasparty med kompisar, leka i parken, gå på café och köpa årets första semla, sova över hos mormor, kunna be släkt och vänner vara barnvakt, börja sporta - kanske curling eller judo, första gången vi kan skicka med henne pengar och hon kan gå till affären över gatan för att handla en liter mjölk, surfläger i Portugal och fiska på serapssjön med morfar Dan. Några av de saker jag dagdrömde om innan Iris visade tecken på autism och IF. Jag har sörjt länge, jag sörjer än idag ibland. Att livet inte fick bli så, att det är orättvist att alla andra familjer kan leva sina liv precis som dom vill, utan att behöva tänka på rutiner, hjälpmedel, överstimulans, affektutbrott, livsfara, energitank, efterarbete osv. Idag vet jag lite bättre, men det är fortfarande svårt ibland att acceptera vilket liv vi lever. Men idag vet jag att samhället sätter sjukt mycket hjärnspöken i huvudet på oss, det är normer och guldkantade liv som speglas på sociala medier. Men bakom det finns också icke-funkis-familjer som kämpar de också. Vi kanske aldrig kommer få göra en del av de drömmar och leva efter de förväntningarna vi hade i att få bli föräldrar, men vi fick faktiskt något så mycket bättre än det. Vi fick Iris. Som varje dag visar oss att i hennes värld, där finns ingen ondska eller bekymmer, där måste man inte göra någonting för att leva upp till en standard, där bryr man sig inte vad andra tycker eller tänker om en. Där skrattar man och har kul, gör det man vill och inte det man måste. Fina underbara älskade Iris, du läker mitt hjärta varje dag och utan dig skulle livet vara färglöst. Fy vad det är fint att vara olika. ❤️🧡💛💚💙💜🩷🩵🤍🩶🖤

#viggofoundation #månadensfamilj

Att få ett barn med speciella behov är nog inte något som någon förälder tänker på eller förbereder sig för i ett föräldraskap. Inte vi i alla fall, när jag blev gravid med Iris så skapades drömmar och målbilder, alla semestrar till fjällen, stränder och flytta utomlands. Gå på söndagsbio hela familjen, äta ute tillsammans med vänner och deras barn, grilla korv vid sjön när första snön har fallit, lära henne att cykla, gå på födelsedagskalas, pyjamasparty med kompisar, leka i parken, gå på café och köpa årets första semla, sova över hos mormor, kunna be släkt och vänner vara barnvakt, börja sporta - kanske curling eller judo, första gången vi kan skicka med henne pengar och hon kan gå till affären över gatan för att handla en liter mjölk, surfläger i Portugal och fiska på serapssjön med morfar Dan. Några av de saker jag dagdrömde om innan Iris visade tecken på autism och IF. Jag har sörjt länge, jag sörjer än idag ibland. Att livet inte fick bli så, att det är orättvist att alla andra familjer kan leva sina liv precis som dom vill, utan att behöva tänka på rutiner, hjälpmedel, överstimulans, affektutbrott, livsfara, energitank, efterarbete osv. Idag vet jag lite bättre, men det är fortfarande svårt ibland att acceptera vilket liv vi lever. Men idag vet jag att samhället sätter sjukt mycket hjärnspöken i huvudet på oss, det är normer och guldkantade liv som speglas på sociala medier. Men bakom det finns också icke-funkis-familjer som kämpar de också. Vi kanske aldrig kommer få göra en del av de drömmar och leva efter de förväntningarna vi hade i att få bli föräldrar, men vi fick faktiskt något så mycket bättre än det. Vi fick Iris. Som varje dag visar oss att i hennes värld, där finns ingen ondska eller bekymmer, där måste man inte göra någonting för att leva upp till en standard, där bryr man sig inte vad andra tycker eller tänker om en. Där skrattar man och har kul, gör det man vill och inte det man måste. Fina underbara älskade Iris, du läker mitt hjärta varje dag och utan dig skulle livet vara färglöst. Fy vad det är fint att vara olika. ❤️🧡💛💚💙💜🩷🩵🤍🩶🖤 #viggofoundation #månadensfamilj

Hjälpmedel som vi har med oss på resan. 

Iris diagnoser gör att hon har behov av vissa hjälpmedel. Några har vi fått lämna kvar hemma i Sverige av skäl att de är för otympliga att ha med sig på resan. Men vi tänkte visa några av de som vi har med oss.

Iris är icke-verbal och använder inget tal mer än vissa ljud. Vi använder oss av bildstöd och tecken som stöd. Den här knippan har jag gjort specifikt för denna resa. Den har de mest väsentliga bilderna för vardagliga situationer för Iris. 

Hon har även med sig sina tuggisar, Iris stoppar ALLT i munnen, utforskar och smakar. Ibland är det okej men ibland går det överstyr och hennes tugghalsand är ett bra hjälpmedel som stimulerar henne så hon slipper stoppa farliga saker i munnen. De funkar också utmärkt för henne när hon behöver fokusera på en uppgift eller som avledning från att bita i andra personer. 

Jag har även gjort lappar som vi sätter på henne när vi är iväg, om något skulle hända oss eller Iris kommer bort så finns det lite information. Vi har även en airtag på henne.
 
Först-Sen schema, det hjälper Iris att få begriplighet över situationer där hon måste avsluta eller påbörja något. 

Vi har även med oss en bärsele då Iris motorik gör att hon inte orkar gå längre sträckor, Iris älskar den och det ger oss två fria händer. 

Hemma i Sverige har hon även en förskriven arbetsstol, vagn och en talknapp. Talknappen har vi inte hunnit börja använda så mycket än men vi hoppas att Iris ska kunna lära sig orsak-verkan och att knappen ska skapa en nyfikenhet hos iris till att vilja kommunicera mer. Iris tecknar inte själv men förstår vissa tecken och har på senare tid börjat utföra uppmaningar som att ex. Kunna ge oss saker vi ber om. Hon visar oftast tydligt vad hon vill genom att ta våra händer och föra de till det hon vill ha eller vill ha hjälp med. 

#viggofoundation #månadensfamilj

Hjälpmedel som vi har med oss på resan. Iris diagnoser gör att hon har behov av vissa hjälpmedel. Några har vi fått lämna kvar hemma i Sverige av skäl att de är för otympliga att ha med sig på resan. Men vi tänkte visa några av de som vi har med oss. Iris är icke-verbal och använder inget tal mer än vissa ljud. Vi använder oss av bildstöd och tecken som stöd. Den här knippan har jag gjort specifikt för denna resa. Den har de mest väsentliga bilderna för vardagliga situationer för Iris. Hon har även med sig sina tuggisar, Iris stoppar ALLT i munnen, utforskar och smakar. Ibland är det okej men ibland går det överstyr och hennes tugghalsand är ett bra hjälpmedel som stimulerar henne så hon slipper stoppa farliga saker i munnen. De funkar också utmärkt för henne när hon behöver fokusera på en uppgift eller som avledning från att bita i andra personer. Jag har även gjort lappar som vi sätter på henne när vi är iväg, om något skulle hända oss eller Iris kommer bort så finns det lite information. Vi har även en airtag på henne. Först-Sen schema, det hjälper Iris att få begriplighet över situationer där hon måste avsluta eller påbörja något. Vi har även med oss en bärsele då Iris motorik gör att hon inte orkar gå längre sträckor, Iris älskar den och det ger oss två fria händer. Hemma i Sverige har hon även en förskriven arbetsstol, vagn och en talknapp. Talknappen har vi inte hunnit börja använda så mycket än men vi hoppas att Iris ska kunna lära sig orsak-verkan och att knappen ska skapa en nyfikenhet hos iris till att vilja kommunicera mer. Iris tecknar inte själv men förstår vissa tecken och har på senare tid börjat utföra uppmaningar som att ex. Kunna ge oss saker vi ber om. Hon visar oftast tydligt vad hon vill genom att ta våra händer och föra de till det hon vill ha eller vill ha hjälp med. #viggofoundation #månadensfamilj

När Iris va runt 1 år började vi förstå att hon inte utvecklades i takt med andra barn i samma ålder. På 1,5 års besöket på BVC bad jag läkaren att remittera oss till BHV där Iris fick göra en förutredning. En kväll låg jag i sängen och läste på olika sidor om autism och försenad talutveckling. Det var som att någon hade skrivit om vår Iris, jag kände igen henne i så mycket. Den natten kramade jag henne extra hårt samtidigt som jag grät av sorg, jag insåg där och då att Iris hade autism och att det skulle innebära att hon skulle ställas inför fler svårigheter i livet än ett normtypiskt barn. Att orättvisan skulle hitta henne snabbare och att ett liv i utanförskap väntade runt hörnet. När hon va 3 år fick hon diagnosen på papper och det kändes faktiskt tungt, vi kände inte den där lättnaden som andra funkisföräldrar talat om. Det som kändes tyngst var att det finns så mycket fördomar om autism och känslan av att min lilla tjej ska behöva kämpa hårdare för sina rättigheter. Ska jag som förälder inte räcka till? Det här är en funktionsnedsättning som hon kommer att få leva med hela sitt liv. Men ansvaret ligger på oss att anpassa så hennes vardag blir begriplig. En diagnos förändrar inte henne, hon är samma glada och nyfikna tjej. Hon är fortfarande vår underbara Iris. Dagens samhälle har inte utrymme för denna målgrupp, man ska passa in eller anpassa sig. Trötta föräldrar ska ta egenansvar för att ens barn får de rättigheter de har rätt till, stånga sig gul och blå för att få vardagen att gå ihop. Vårt mål som föräldrar är att Iris ska få växa upp i ett samhälle och omges av personer som låter henne vara den hon är, som accepterar och respekterar henne för hennes olikheter och som ser till hennes behov och inte ställer krav eller förväntningar på henne som inte matchar hennes sätt att vara, vilket sätt det än må va. Med det sagt så är vi så oerhört stolta över henne. Varje litet utvecklande framsteg hon gör applåderas och får hjärtat att bulta lite hårdare. Som att hon nu lär sig simma, vatten har alltid varit hennes safe place så det är så fint att se hennes lycka när hon flyter runt i det blå. Våran allra finaste Iris 🤎

#viggofoundation #manadensfamilj

När Iris va runt 1 år började vi förstå att hon inte utvecklades i takt med andra barn i samma ålder. På 1,5 års besöket på BVC bad jag läkaren att remittera oss till BHV där Iris fick göra en förutredning. En kväll låg jag i sängen och läste på olika sidor om autism och försenad talutveckling. Det var som att någon hade skrivit om vår Iris, jag kände igen henne i så mycket. Den natten kramade jag henne extra hårt samtidigt som jag grät av sorg, jag insåg där och då att Iris hade autism och att det skulle innebära att hon skulle ställas inför fler svårigheter i livet än ett normtypiskt barn. Att orättvisan skulle hitta henne snabbare och att ett liv i utanförskap väntade runt hörnet. När hon va 3 år fick hon diagnosen på papper och det kändes faktiskt tungt, vi kände inte den där lättnaden som andra funkisföräldrar talat om. Det som kändes tyngst var att det finns så mycket fördomar om autism och känslan av att min lilla tjej ska behöva kämpa hårdare för sina rättigheter. Ska jag som förälder inte räcka till? Det här är en funktionsnedsättning som hon kommer att få leva med hela sitt liv. Men ansvaret ligger på oss att anpassa så hennes vardag blir begriplig. En diagnos förändrar inte henne, hon är samma glada och nyfikna tjej. Hon är fortfarande vår underbara Iris. Dagens samhälle har inte utrymme för denna målgrupp, man ska passa in eller anpassa sig. Trötta föräldrar ska ta egenansvar för att ens barn får de rättigheter de har rätt till, stånga sig gul och blå för att få vardagen att gå ihop. Vårt mål som föräldrar är att Iris ska få växa upp i ett samhälle och omges av personer som låter henne vara den hon är, som accepterar och respekterar henne för hennes olikheter och som ser till hennes behov och inte ställer krav eller förväntningar på henne som inte matchar hennes sätt att vara, vilket sätt det än må va. Med det sagt så är vi så oerhört stolta över henne. Varje litet utvecklande framsteg hon gör applåderas och får hjärtat att bulta lite hårdare. Som att hon nu lär sig simma, vatten har alltid varit hennes safe place så det är så fint att se hennes lycka när hon flyter runt i det blå. Våran allra finaste Iris 🤎 #viggofoundation #manadensfamilj

Som vi nämnde i presentationen så ska ni få följa med på våran resa, den själsliga resan som vi gjort tillsammans som funkisfamilj men även på vår fysiska resa som vi gör just nu tillsammans i Asien. Här kommer vi spendera de nästkommande 3 månaderna. 

Jag (mamma Sandra) har alltid gillat att resa, för 7 år sedan så gjorde jag en klassisk  backpacker resa själv i Sydostasien och i slutendan hamnade jag i Kanada där jag träffade Ian. När vi fick barn hade vi båda drömmar om att flytta utomlands, kanske Australien eller leva nomad-liv och inte ha en fast punkt. När Iris va 3 år fick hon sina diagnoser, autism nivå 2 och språkstörning. 

Vi insåg där och då att Iris liv skulle behöva vara kantat av rutiner och svårigheter som kräver extra stöd. Drömmen om resor gled längre och längre bort från våra tankar och vi hade någonstans accepterat att livet inte alltid blir som man vill eller har tänkt sig. 

Men för ca 6 månader sedan fick vi reda på att vår lägenhet skulle renoveras i 3 månader, jag kläckte idén för min man om att kanske kunde vi åka utomlands under tiden. Först kände vi oss knäppa som ens tänkte tanken. Men efter många diskussioner hemma och även med psykologen från habiliteringen så kom vi fram till att denna resa kommer bli av. Psykologen menade att vi nästan är skyldiga Iris att göra denna resa, att miljöombyte och möjligheten att få uppleva är ingenting annat än bra för henne. Och hon har rätt i det. Vem är vi till att säga att Iris inte skulle klara av något sånt här? Begränsningarna ligger hos oss, ja hon behöver rutiner och förutsägbarhet, men det kan vi absolut ge henne även om vi är på andra sidan jorden. Så nu är vi här, på Koh Samui i Thailand. Vi badar hela dagarna och dricker kokosnötter, springer på stranden i solnedgångar och äter pommes med ketchup till middag varje kväll. Iris är lyckligare än vad vi någonsin sett henne och vi har fått lärdomen att aldrig mer begränsa våra barn med vår egna osäkerhet och rädsla. 
🌞🌴🌊🍟

#viggofoundation #månadensfamilj

Som vi nämnde i presentationen så ska ni få följa med på våran resa, den själsliga resan som vi gjort tillsammans som funkisfamilj men även på vår fysiska resa som vi gör just nu tillsammans i Asien. Här kommer vi spendera de nästkommande 3 månaderna. Jag (mamma Sandra) har alltid gillat att resa, för 7 år sedan så gjorde jag en klassisk backpacker resa själv i Sydostasien och i slutendan hamnade jag i Kanada där jag träffade Ian. När vi fick barn hade vi båda drömmar om att flytta utomlands, kanske Australien eller leva nomad-liv och inte ha en fast punkt. När Iris va 3 år fick hon sina diagnoser, autism nivå 2 och språkstörning. Vi insåg där och då att Iris liv skulle behöva vara kantat av rutiner och svårigheter som kräver extra stöd. Drömmen om resor gled längre och längre bort från våra tankar och vi hade någonstans accepterat att livet inte alltid blir som man vill eller har tänkt sig. Men för ca 6 månader sedan fick vi reda på att vår lägenhet skulle renoveras i 3 månader, jag kläckte idén för min man om att kanske kunde vi åka utomlands under tiden. Först kände vi oss knäppa som ens tänkte tanken. Men efter många diskussioner hemma och även med psykologen från habiliteringen så kom vi fram till att denna resa kommer bli av. Psykologen menade att vi nästan är skyldiga Iris att göra denna resa, att miljöombyte och möjligheten att få uppleva är ingenting annat än bra för henne. Och hon har rätt i det. Vem är vi till att säga att Iris inte skulle klara av något sånt här? Begränsningarna ligger hos oss, ja hon behöver rutiner och förutsägbarhet, men det kan vi absolut ge henne även om vi är på andra sidan jorden. Så nu är vi här, på Koh Samui i Thailand. Vi badar hela dagarna och dricker kokosnötter, springer på stranden i solnedgångar och äter pommes med ketchup till middag varje kväll. Iris är lyckligare än vad vi någonsin sett henne och vi har fått lärdomen att aldrig mer begränsa våra barn med vår egna osäkerhet och rädsla. 🌞🌴🌊🍟 #viggofoundation #månadensfamilj

Hej alla Viggosfoundation-följare! 🤎
Vi är familjen Ellison och denna vecka ska ni få följa med oss på våran resa! 
Vi består av:
Pappa Ian - Kanadensare som flyttade till Sverige för lite mer än 5 år sedan. Jobbar som restaurangchef på ett burgarhak. Han gillar att träna och spela tv-spel men mest gillar han att leka och spendera tid med sina barn. 🇨🇦🍔🎮

Mamma Sandra - jobbar som stödpedagog med ungdomar som har NPF. Gillar att resa och allt som har med skapande att göra och de sista åren har det blivit mycket keramik och drejning. 🎨🏺🌞✈️

Storasyster Iris 5 år - besatt av Greta Gris, gillar att stapla, läsa böcker, hoppa och klättrar. 🐷📖

Lillasyster Elsie 3 år - går även under namnet Gunni, är otroligt duktig på att leka kurragömma och dansa. Gillar att leka häst med pappa och att busa med sin storasyster. 💃🏼🏇

Iris har diagnoserna autism nivå 2, språkstörning och står inför utredning för IF(intellektuell funktionsnedsättning). 

Det ska bli kul att få dela med sig av vårat liv till er, från förr till nu 👋🏼☺️

#månadensfamilj2024 #viggofoundation #månadensfamilj

Hej alla Viggosfoundation-följare! 🤎 Vi är familjen Ellison och denna vecka ska ni få följa med oss på våran resa!  Vi består av: Pappa Ian - Kanadensare som flyttade till Sverige för lite mer än 5 år sedan. Jobbar som restaurangchef på ett burgarhak. Han gillar att träna och spela tv-spel men mest gillar han att leka och spendera tid med sina barn. 🇨🇦🍔🎮 Mamma Sandra - jobbar som stödpedagog med ungdomar som har NPF. Gillar att resa och allt som har med skapande att göra och de sista åren har det blivit mycket keramik och drejning. 🎨🏺🌞✈️ Storasyster Iris 5 år - besatt av Greta Gris, gillar att stapla, läsa böcker, hoppa och klättrar. 🐷📖 Lillasyster Elsie 3 år - går även under namnet Gunni, är otroligt duktig på att leka kurragömma och dansa. Gillar att leka häst med pappa och att busa med sin storasyster. 💃🏼🏇 Iris har diagnoserna autism nivå 2, språkstörning och står inför utredning för IF(intellektuell funktionsnedsättning).  Det ska bli kul att få dela med sig av vårat liv till er, från förr till nu 👋🏼☺️ #månadensfamilj2024 #viggofoundation #månadensfamilj

Välkomna alla NPF-föräldrar till den digitala föreläsningen: "Att som förälder stötta och hjälpa barn i idrottsrörelsen: Tips för föräldrar till barn med NPF"

Den 11 februari klockan 17:00 kommer folkbildaren Måns Lööf dela med sig av sin mångåriga kunskap och möten med idrottsrörelsen genom tips och verktyg som stärker dig i rollen som förälder. Föreläsningen ger dig även möjlighet att fylla på med kunskap och inspiration om hur du kan stötta och hjälpa ditt barn med NPF att utöva idrott. Han kommer även berätta om den nya modellen han tillsammans med RF sisu tagit fram för att inkludera fler barn i idrottsrörelsen via en NPF modell.

Om utbildaren Måns Lööf:
Måns Lööf är sjuksköterska, KBT-terapeut, idrottsledare och föreläsare.
I över 15 år har han utbildat och föreläst för hela Sveriges idrottsrörelse kring konsten att leda barn och ungdomar med NPF. Han är en eftertraktad resurs i hela landet och är idag en aktiv folkbildare.

Läs mer på vår och RF sisus hemsida.

#viggofoundation #npf #föreläsning

Välkomna alla NPF-föräldrar till den digitala föreläsningen: "Att som förälder stötta och hjälpa barn i idrottsrörelsen: Tips för föräldrar till barn med NPF" Den 11 februari klockan 17:00 kommer folkbildaren Måns Lööf dela med sig av sin mångåriga kunskap och möten med idrottsrörelsen genom tips och verktyg som stärker dig i rollen som förälder. Föreläsningen ger dig även möjlighet att fylla på med kunskap och inspiration om hur du kan stötta och hjälpa ditt barn med NPF att utöva idrott. Han kommer även berätta om den nya modellen han tillsammans med RF sisu tagit fram för att inkludera fler barn i idrottsrörelsen via en NPF modell. Om utbildaren Måns Lööf: Måns Lööf är sjuksköterska, KBT-terapeut, idrottsledare och föreläsare. I över 15 år har han utbildat och föreläst för hela Sveriges idrottsrörelse kring konsten att leda barn och ungdomar med NPF. Han är en eftertraktad resurs i hela landet och är idag en aktiv folkbildare. Läs mer på vår och RF sisus hemsida. #viggofoundation #npf #föreläsning

Kontakter

Helene Wigren

Helene Wigren

Presskontakt Projektledare Projektledning & Media 070-7527605

Viggo Foundation - Insamlingsorganisation för Barn i behovs rätt att idrotta!

Om #VIGGOFOUNDATION - Insamlingsstiftelsen Idrott för Barn i behov
En insamlingsstiftelse som startades av Måns Möller för att stödja barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) och deras rätt till rörelse och idrott. Arbetet inkluderar stöd till olika föreningar som arrangerar NPF-anpassade aktiviteter samt att arrangera aktiviteter genom den egna idrottsföreningen Viggo IF. Visionen är att det ska vara normalt i Svenskt föreningsliv att ha kompetens kring hur man utvecklar neuroanpassad idrottsverksamhet samt bemöter och stöttar barn och unga med NPF.

VIGGO FOUNDATION

Blecktornsgränd
118 24 Stockholm
Sverige