MÅNS MÖLLER BJÖD PÅ NAKENCHOCK PÅ RYSK MOTORVÄG!
Nitton mil den första dagen följdes upp med 24 mil under den andra etappen, och eftersom de satt nio timmar i cykelsadeln så innebär detta ett genomsnitt på nästan 27 km i timmen.
Nitton mil den första dagen följdes upp med 24 mil under den andra etappen, och eftersom de satt nio timmar i cykelsadeln så innebär detta ett genomsnitt på nästan 27 km i timmen.
ETAPP 1: UFA – OKTYABRYSKY, RYSSLAND 187 KM
MÅNS MÖLLER JAGAD AV HUND OCH REGNSKURAR!
Team FastestXEurope fick tuffast möjliga start på sitt cykeläventyr genom Europa när de lämnade Ufa vid foten av Uralbergen för att cykla den över 620 mil långa sträckan fram till Cabo da Roca i Portugal, det kontinentala Europas västligaste utpost.
Det fem personer starka cykelteamet blev nämligen punkt
Måns Möller öppnade loppis på Arlanda!
”Ja men flaskan är ju tom” urskuldade sig Måns Möller.
”Öppna väskan” löd repliken från den barske säkerhetskontrollanten. En order som innebar att säkerhetskontrollen på Arlanda på bara några få sekunder förvandlades till något som påminde om loppmarknaden i Svenstavik en tidig söndagseftermiddag i mitten av juli. Och mycket riktigt, säkerhetskontroll
De gjorde det! De tog sig i mål! Exakt 17.20 doppade våra hjältar sitt framhjul i Atlanten på San Augustines beach. För 24 dagar sedan doppade de sitt bakhjul i Stilla Havet på Solana Beach i San Diego, och i kväll var resan över.
Visserligen skulle våra hjältar köra på fantastiska vägar och förbi några av USA:s absolut vackraste beacher men möjligheten att svalka sig där fanns inte för C2C4-gänget som hade 26 mil att cykla innan solen gick ner! Nästan en hel Vätternrunda!
Nån kläckte en idé om att dressera en snabb alligator som kunde springa bredvid dem för att skrämma hundarna men Mats Öberg från Stockholm som cyklat med C2C4-teamet från Houston gav dem istället en hundvissla som skulle skrämma iväg pitbullhundar och andra otyg. Kanon!
Det blev en vilodag i New Orleans, den absolut häftigaste staden på resan. Musik överallt, god mat och manliga strippor (!) på Bourbon Street som försökte locka in våra hjältar på vuxenunderhållning var en helt annan upplevelse än det vårt gäng mött tidigare under resan. (Och ja, de tackade nej till de manliga stripporna…)
Imorse var det dags för teamet att vinka hejdå till den fantastiske chauffören Lars Lewander som kört färdbilen i drygt en vecka och som stöttat och peppat våra hjältar. Sedan var det dags att hoppa på cyklarna igen och lämna Baton Rouge och istället styra kosan sydöst mot Louisianas största stad. Det var inget svårt avsked.
Dagens cykling började bra och efter ca tre mil så mötte våra hjältar fångar klädda i Bröderna Dalton-kläder som gick och plockade skräp efter vägarna. Givetvis stannade Måns och fotograferade dem. De var glada och trevliga, och renare diken får man leta efter. Synd att det inte var där som Måns kraschade, så hade han kanske klarat sig bättre?
Gänget åkte från Houston vidare mot Lousiana och tack och lov var det en lugn etapp med bara ett fåtal svåra stigningar vilket uppskattades av framför allt Måns. Hans bandage och skyddskena hjälpte honom under vägen, vilket var tur eftersom Måns inte vill äta smärtstillande när han cyklar på grund av risken att tappa koncentrationen och kanske krascha igen.
Resultatet av kraschen: Ett brutet finger (som bröt på flera ställen), ett finger ur led, ett misstänkt brutet revben och ordentliga skavsår. Måns har nu båda händerna i bandage – och det krävs en handkirurg för att rätta till skadorna. En kirurg som han inte kommer att få träffa förrän på måndag.
Det var kallt, regnigt och blåsigt när c2c4-teamet vaknade upp i morse in den lilla byn Sterling City i Texas. Måns gömde sig under täcket och ville inte gå upp och påstod att han var sjuk. Christer fick ta fram sina lärartakter och frågade om han hade målsmans intyg. Det hade han inte så då kunde de äntligen ge sig i väg.
Om #VIGGOFOUNDATION - Insamlingsstiftelsen Idrott för Barn i behov
En insamlingsstiftelse som startades av Måns Möller för att stödja barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) och deras rätt till rörelse och idrott. Arbetet inkluderar stöd till olika föreningar som arrangerar NPF-anpassade aktiviteter samt att arrangera aktiviteter genom den egna idrottsföreningen Viggo IF. Visionen är att det ska vara normalt i Svenskt föreningsliv att ha kompetens kring hur man utvecklar neuroanpassad idrottsverksamhet samt bemöter och stöttar barn och unga med NPF.
Blecktornsgränd
118 24 Stockholm
Sverige