Nekrolog avssende Gunnar Elmgren

Gunnar Elmgren Svensk bilsport har sorg. Gunnar Elmgren har efter lång tids sjukdom gått ur tiden. Han skulle ha blivit 65 år i sommar. Gunnar hade ett fantastiskt liv bakom sig. Han var en av dessa sällsynt väl lottade människor som hade många strängar på sin lyra. Redan i skolan ville han bli journalist, men drömde om en karriär som racerförare. Bilintresset initierades tidigt, vid 13 års ålder satt han för första gången bakom en ratt och körkortet erövrades blott några få dagar efter artonårsdagen. Tävlingsdebuten kom snabbt därefter. Gunnar deltog i ett SM-lopp på anrika Skarpnäck utanför Stockholm med en Mini-Cooper. Han placerade sig på femtonde plats och tyckte att det hade varit väl värt skolket från latinlektionerna i skolan. Gunnar blev mycket riktigt journalist och kom att arbeta hos de största tidningarna i Sverige, som motorredaktör i Expressen, Svenskan och Teknikens Värld. Efter Mini-Coopern införskaffades en liten Lotus Super Seven varmed Gunnar kom tvåa i det svenska sportvagnsmästerskapet. Nästa bil blev en Cooper T76, en ensitsig formel 3-racer. Då upptäckte Gunnar att han nog inte skulle få göra goda vännerna Ronnie Peterson och Reine Wisell sällskap på prispallarna och drömmen om att bli racerförare på allvar fick sig en törn. Gunnar kom även att prova på båtracing i off-shoretävlingar som navigatör och blev med tiden också en mycket uppskattad speaker vid motortävlingar, från klubbracingnivå till Formel 1. Efter många år som motorjournalist bytte han sida och arbetade med public relations i ett välkänt företag med samma namn. Där kom Gunnar att bli ansvarig för konton som bl.a. British Leyland, Goodyear och Philip Morris/Marlboro. Särskilt arbetet för Philip Morris passade Gunnar som handsken, eftersom det multinationella företaget just hade gått in som storsponsor hos det brittiska BRM-stallet. Därefter kom Gunnar att arbeta för Renault, Volvo och Mercedes-Benz avseende public relations och public affairs. 1989 anställdes Gunnar som förbundsdirektör i Svenska Bilsportförbundet (SBF) och stannade på denna post i sju år. En av de första åtgärder Gunnar vidtog som förbundsdirektör var att se till att förbundet skaffade en miljöpolicy. En åtgärd som visar hans framsynthet i viktiga samhällsfrågor. Samtidigt fortsatte han sina uppdrag inom den internationella bilsporten, främst i FIA Historic Motor Sport Commission där han valdes till dess president 1993. Samtidigt hade Gunnar också gjort re-entré på tävlingsbanorna. Nu i historisk racing med en magnifik Maserati 6CM som så småningom byttes ut mot en Maserati 250F CM8. Det var en drömbil som kom att ge Gunnar flera klassegrar vid tävlingar i England och på kontinenten. Tala om att leva som man lär! Gunnar ägde under åren en mängd intressanta tävlings, sport- och lyxbilar. Gunnar var också passionerat flygintresserad. Han var under femtontalet år lycklig ägare till en Tiger Moth och vid sin död delägare i en Harvard IIB ”fighter trainer” som var föremål för en omfattande restaurering. Gunnar var medlem i ett stort antal klubbar. Han var en av grundarna av Racerhistoriska Klubben och mångårig stöttepelare i Stockholms Sportvagnsklubb (SSK), där han också var hedersmedlem. Gunnars bortgång lämnar ett mycket stort tomrum efter sig, både nationellt och internationellt. Hans obestridliga kunskap och vänliga väsen gav honom vänner överallt. I denna stund går våra tankar till hustrun Helen och dottern Victoria. Kåge Schildt Förbundsordförande Svenska Bilsportförbundet